Fattiga riddare, en gammal klassiker

När jag tänker på riddare för tankarna mig till filmens värld och Sir Walter Scoots klassiska äventyrsroman Ivanhoe, som utspelar sig på 1100-talet. Den senaste filmatiseringen har under många år visats på nyårsdagen, i svensk tv. Jag har tappat räkningen på hur många gånger, som jag har sett filmen med Anthony Andrews i rollen, som Ivanhoe, men han är alltid lika snygg och stilig. Tyvärr får han aldrig sin sköna Lady Rowena, Lysette Anthony. Filmen slutar tyvärr alltid med att Ivanhoe väljer sin Rebecca, Olivia Hussey. Jag hoppas i alla fall att de levde lyckliga i alla sina dagar tillsammans.
I verkligheten hade riddarna inte alltid det så gott ställt, utan var beroende av andra för att få ihop till brödfödan. Under nödåren levde de ibland på torkat bröd, som de fräschade upp genom att lägga det i mjölk och sedan steka det i ister. Fattiga riddare är en översättning från tyskans arme ritter eller engelskans poor knights. Rätten sägs ha sitt ursprung i 1400-1500-talens kloster i Andalusien. Det var under första halva delen av 1800-talet, som de fattiga riddarna dök upp i kokböckerna i Sverige.
När jag var liten ordnade min mamma oftast fika till mig, när jag kom hem från skolan. Ibland hade hon bakat kanelbullar, kokt sagosoppa med torkad frukt eller gjort scones. Allra godast var det när hon gjorde fattiga riddare. Mamma bakade mycket vetebröd och ibland hände det att några bitar från en vetelängd blev liggande kvar i brödlådan och blev lite torra. För att fräscha upp brödskivorna lyxade hon till vår eftermiddagsfika, genom att göra fattiga riddare. Då tyckte jag att det kändes som riktigt kalas hemma på Körsbärsvägen. Man tar vitt skivat formbröd, vilket även kan skäras som brödstavar eller skivad vetelängd, vispar ihop ägg, mjölk och mjöl och vänder runt brödskivorna i blandningen och låter brödet suga åt sig av mjölkblandningen en liten stund. Därefter steks brödet i smör, på medelstark värme, tills att brödskivorna fått fin färg. Mamma brukade servera de nystekta, frasiga riddarna vända i socker och kanel. Får jag själv bestämma avnjuter jag dem helst med vispad grädde och sylt.
De fattiga riddarna kan även ätas med t. ex. glass, färsk frukt eller bär, flytande honung, lönnsirap eller vaniljsås. Vill man göra rätten lite matigare hoppar man över det söta och serverar bräckt skinka, knaperstekt bacon och lingonsylt till eller keso.

Recept, 4 personer
4 toastbröd 
1 ägg
1 1/2 dl mjölk
1/2 dl vetemjöl
1 krm salt
1 tsk strösocker
smör till stekning
kanel och socker till garnering

Gör så här:
Vispa ihop ägg, mjölk och vetemjöl till en klumpfri smet. Vänd bröden i blandningen och låt de ligga en stund så att de suger upp vätska.
Stek dem sedan i rikligt med smör, på medelstark värme.. Vänd dem sedan i socker och kanel.

Servera genast!

Mal vaniljstång med Vanilje-Twister

Jag tycker om att laga mat, göra efterrätter och baka. Under den senaste tiden har jag vid ett flertal tillfällen gjort pannacotta, där det ingår vaniljstång i de flesta recepten. Då jag bara gjorde efterrätten till mig själv har det bara behövts en kvarts vaniljstång. Jag fick tips om att det gick lika bra att byta ut vaniljstången mot vaniljsocker, som dessutom är mycket billigare. Det var helt klart enklare att använda vaniljsocker, då jag gjorde så lite pannacotta, men det blev långt ifrån lika god vaniljsmak. När jag handlade härom dagen och letade efter vaniljstång hittade jag vaniljpulver i små burkar, från två olika leverantörer, till ett pris strax under femtiolappen. Texten på förpackningarna var minimal och utan läsglasögon hade jag ingen möjlighet att läsa hur många vaniljstänger, som pulvret motsvarade. Jag hittade även Vanilje-twister från Dr. Oetker i butikshyllan. Förpackningen innehöll en liten kvarn, med bitar av torkade vaniljstänger. Innehållet motsvarade 5 stänger och kvarnen kunde regleras om man vill ha mer eller mindre finmald vanilj. Prismässigt var den billigare än att köpa hela vaniljstänger och efter att jag nu använt den malda vaniljstången vid ett flertal tillfällen är jag helt klart nöjd med både vaniljsmaken och kvarnen. Ett par enkla vrid på kvarnen och jag hade enkelt smaksatt min pannacotta, bra mycket enklare än att dela en liten bit vaniljstång och skrapa ur fröna och sedan förvara stången, så att den inte torkar till nästa gång jag ska använda den.. 0,5 tsk Vanilje-Twister motsvarar en urskrapad vaniljstång eller 2-3 tsk vaniljsocker. Kvarnen är enkel att ha till hands till desserter, bakverk eller om du vill ge din smoothie en smak av vanilj.

Salladssådd i fönsterkarmen

De senaste dagarna har solen äntligen återvänt och idag har den strålat från en vackert, klarblå himmel över Halmstad. I middags var det hela 10 plusgrader utomhus och på min balkong visade termometer på +25°C. Min katt Tindra har inte varit ute på balkongen under hela vintern, men idag smet hon ut och la sig på sin klätterställning, när jag öppnade balkongdörren. Där låg hon sedan i flera timmar och såg verkligen ut att njuta. När jag kom till sjukhuset efter lunch satt en man i bara kortärmat och solade sig på bänken utanför dialysentrén. Det såg härligt ut och jag hade gärna gjort honom sällskap istället för att gå in och lägga mig i dialyssängen. Vårkänslorna blir allt starkare, men natten var kall med -8°C, så det är stora temperaturskillnader under dygnet och än är våren långtifrån här. Jag har börjat lite smått med att plantera om mina pelargoner, som stått på min inglasade balkong under hela vintern. En hel del småplantor har tyvärr inte klarat sig, men långt ifrån alla och de större plantorna ser fina ut, men till nästa år får jag tänka om lite kring vinterförvaringen.
Försäljningen av fröer har pågått sedan flera veckor i butikerna och alla små påsar, med bilder på vackra blommor och diverse grönsaker, väcker verkligen längtan efter att få börja så. De senaste åren har jag haft så många pelargoner att det knappt funnits plats över för annan odling på min balkong, men lite kryddor och sallad har jag haft. Jag brukar så plocksallad i flera omgångar under sommaren. Det är något speciellt att kunna gå ut på balkongen på morgonen och hämta in några salladsblad att ha på smörgåsen. Måste jag vänta ända till sommaren för att få äta egenodlad plocksallad? Tanken slog mig härom dagen. Det kanske går att odla sallad under växtlysröret, som jag har hängande i sovrumsfönstret, över några av mina små pelargoner. Det är helt klart värt ett försök tyckte jag och köpte hem en påse med salladsfrön. Jag sådde en del av fröna i en kruka och satte gladpack över. Efter bara några dagar kom de första små, gröna bladen upp och jag tog bort plasten. Att få se de första bladen titta upp ur jorden gav mig en härlig känsla inombords. Det spelar nästan ingen roll vad det är för frön som jag sår. Jag får samma positiva kick av att få se de små plantorna börja sina liv. Jag hoppas att växtlysröret ger tillräckligt mycket ljus åt min salladsodling, så att bladen inte bara växer iväg på höjden på sytrådstunna stjälkar, men hittills ser det lovande ut. Förhoppningsvis kan jag plocka de första salladsbladen i fönsterkarmen om några veckor och göra frukostmackan till en godare smakupplevelse.

Pannacotta med Noblesse

De senaste veckorna har matlusten inte varit på topp, men lite pannacotta har lätt slunkit ner och därför har jag gjort pannacotta lite på löpande band och även låtit mina grannar få smaka. Tidigare har jag gjort enligt grundreceptet och smaksatt med vaniljstång, men nu har jag provat på att göra pannacottan lite efter eget tycke och smak och tittat i skafferiet efter vad som kunde passa bra som smaksättning. Härom dagen provade jag på att smälta ner noblesseplattor i grädden. Riktigt mumsigt!
Halva receptet ovan räcker till 4 små mockakoppar, som på bilden.

Pannacotta till 4-6 personer
4 dl vispgrädde
½ vaniljstång eller vaniljpulver med äkta vanilj
½ dl socker
2 st gelatinblad
12 noblesse original
hallon och riven choklad till garnering

Gör såhär:
1. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter.
2. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg frön och stång i en kastrull tillsammans med grädde och socker och låt koka upp. Dra av kastrullen från värmen och låt dra några minuter. Ta bort vaniljstången. Lägg i noblesseplattorna och låt dem smälta under omrörning på svag värme.
3. Ta upp gelatinbladen och krama ur vattnet. Rör ned gelatinet i den heta, ej kokande grädden och rör tills att gelatinet löst sig. Fördela blandningen i fyra små glas eller skålar och ställ i kylen för att stelna.
4. Garnera med frukt eller bär och eventuellt choklad.
Klart att servera!

Recept på en annan variant av pannacotta, med chokladsmak och daimcrunch, hittar du på min blogg här.

Kärlekens dag

Årets första penséer

Pensèerna brukar vara de första blommorna, som vi planterar ut i krukor och balkonglådor under tidig vår. De senaste åren har de första plantorna kommit ut i handeln redan i månadsskiftet januari/februari och så även i år. Jag kunde inte motstå frestelsen när jag såg dem i butiken, så jag gick därifrån med tre plantor, med blommor i olika nyanser av lila och vitt. Penséerna var väldigt små och varje planta hade bara en enda blomma. Pensèer tål temperaturer ner mot nollan och klarar sig även om det blir någon minusgrad nattetid. Då brukar i och för sig plantorna sloka rejält, men återhämtar sig vanligtvis när temperaturen stiger framåt dagen. Än bör man vänta med att sätta ut dem, men min plantering står på min inglasade balkong, där jag kör med värmefläkt för att mina pelargoner ska klara vintern där ute. Troligtvis lär det dröja innan penséerna växer sig större och får nya blommor. För det krävs både mer ljus och värme, men det blir spännande att följa de små plantorna framöver. Jag satte penséerna tillsammans med en murgrönsplanta, som jag delade på. Tanken var att den rutiga rosetten skulle matcha blommorna, men plantorna blev stående ett par dagar innan jag satte dem i krukan och blommorna hann vissna. Till rosetten gick det åt 1-1,5 meter band och c:a 20 cm ståltråd. Be gärna personalen i blomsteraffären att göra rosetten åt dig, om du inte har koll på hur man gör. Jorden täckte jag med vita små stenar och slutligen stack jag ner ett par fjärilar, som dekoration. Samma dag som jag gjorde min vårplantering täcktes marken av ett tunt täcke snö och plötsligt kändes våren väldigt långt borta, men några vårblommor inomhus råder enkelt bot på den värsta längtan efter våren. En enda pensé, gärna en småblommig, gör sig fint planterad i en större kopp på köksbordet, i alla fall under några dagar, sedan vill den stå på en svalare plats.

Årets första penséer i snön.

Fläskfilé med lingon en riktig festmåltid

Att laga mat till sig själv, när man som jag lever ensam, ses av en del som en riktigt tråkig syssla och det är det också ibland, men oavsett om man lagar mat till en eller flera så tryter inspirationen emellanåt. Visst skulle det vara enklare att köpa halvfabrikat eller färdiglagad mat från ett restaurangkök, men det blir mycket dyrare i längden och jag tycker dessutom att min egen mat oftast är godare. Visst händer det att jag köper hämtmat ibland, när jag inte orkar ställa mig vid spisen, eller sushi för att det först och främst inte lönar sig att göra det till sig själv, men främst för att jag inte skulle få till den lika god, som sushin från min favoritrestaurang. Jag tycker det är roligt att laga mat och det är den största anledningen till att jag oftast lagar min middag själv. För att slippa stå vid spisen varje dag gör jag mat, som räcker till flera middagar, och rätter som lämpar sig att frysa och ta upp och värma. Pasta, ris och potatis fryser jag däremot inte, då det är lätt att laga till och är mycket godare nykokt. På fredags- och lördagskvällarna unnar jag mig något lite extra gott och festligt, för även om jag äter ensam vill jag känna av att det är helg. Mat ska vara gott och inget som man äter bara för att bli mätt. I min frys finns små portioner med bland annat olika grytor med allt från kött till kyckling, lasagne, brynt köttfärs med tacokrydda och helstekt kyckling med sås. Ibland gör jag små fiskgratänger med potatismos i folieformar och fryser in. Jag tar upp gratängen ur frysen, låter den tina och gratinerar den först när den ska ätas. Dessutom har jag en och annan liten låda med dessertpaj i frysen, som är enkel att ta upp och värma mikron om jag blir sugen. Det blir lätt att jag lagar mina favoriträtter, vilka sällan är efter några recept. Ibland lagar jag till något av det jag har hemma i kylskåpet. Häromdagen var det extrapris på fläskfilé. Då passade jag på att jag köpa en att lägga i frysen och en att laga till. När jag var i affären köpte jag även en pakets med frysta lingon. Någonstans i bakhuvudet fanns en idé om att laga fläskfilé med lingon. Väl hemma googlade jag och hittade några olika recept på lingonfilé. Jag gick inte slaviskt efter något av recepten utan stekte köttet och gjorde såsen efter eget tycke och smak. Det blev en riktigt god middag, med lite annorlunda smak på såsen. Jag kan verkligen rekommendera lingonfilén som bjudrätt och jag kommer definitivt att laga rätten snart igen.

Recept
1 fläskfilé 500 g
salt
peppar
smör till stekning
2,5 dl grädde, eller grädde och creme fraiche
1 dl lingonsylt (jag använda rårörd sylt, som inte var så söt)
2 msk soja
1½-2 oxbuljongtärningar och vatten
2 msk persilja
redning
+ persilja och frysta lingon till dekoration

Gör såhär:
1. Sätt ugnen på 200°.
2. Putsa köttet och skär det i 1½ cm tjocka skivor. Bryn köttet i smör tills att det fått fin stekyta och färg. Salta och peppra och lägg i en ugnssäker form.
3. Häll grädde, buljong, lingonsylt och soja i stekpannan. Låt koka ihop under omrörning, red av såsen, smaka av och lägg sist i persiljan.
4. Häll såsen över köttet. Så långt kan man förbereda rätten. Sätt in formen i ugnen c:a 20 minuter. Ta ut formen och strö över persilja och lingon. Sätt in formen i ugnen ytterligare ett par minuter, så att lingonen blir varma.
Servera med t.ex. pressad potatis eller potatismos och sallad.

Solen lyser med sin frånvaro

Anemoner och ranunkler sprider vårkänslor

Januari månad passerade med en rasande fart och vi har redan hunnit en bit in i februari. Hittills har det märkligt nog varit en så gott som snöfri vinter i Halmstad. Igår föll snöblandats regn från en grå himmel. Solen lyser med sin frånvaro och februarivädret ger verkligen ingen positiv input till mitt humör, som tyvärr varit långt ifrån på topp, sedan det nya året började. Att vakna på morgonen och få se solen gå upp ger helt klart en mer positiv start på dagen. Utan varken sol eller snö tycker jag att februari är en grå och tråkig månad, även om det märks att dagarna har blivit lite längre och ljusare. Kanske skulle lite snö trots allt pigga upp. För barnens skull hoppas jag på att det blir snö, i alla fall när de har februarilov, men annars vill jag ha vår så snart som möjligt, För att pigga upp mig själv köpte jag hem några anemoner häromdagen. Anemonen, som finns i vitt, rosa, rött och blått, sprider verkligen vårkänslor, liksom ranunkeln, som båda tillhör ranunkelfamiljen. Vanligast är bukettanemonen Anemone Coronaria. Det krävs inte så många blommor eller ett avancerat arrangemang för att få ett vackert blickfång på bordet. Jag köpte tre mörklila anemoner, som jag skar av och gav nya snittytor, och satte i några små vaser. Det finns en hel del vackra gröna blad och olika gräs, som är fina att dekorera med. Två strån av ett gräs med hängande ax fick ta plats intill blommorna. Som en liten parentes kan jag nämna att min katt Ängla var väldigt förtjust i dessa ax, så har du katt får du vara beredd på att grässtråna troligtvis inte blir så långlivade. Jag placerade vaserna tillsammans på en bricka och så var mitt enkla arrangemang klart. Enklare kunde det inte bli. På nätterna lyfter jag ut brickan i trapphuset, där det är svalt, för att blommorna ska hålla lite längre. Ranunkler är en annan härlig vårblomma, som finns i flera olika färger såhär års. En enda stjälk kan räcka om man vill dekorera några små vaser, då det brukar växa flera blommor på samma stjälk. Små vaser eller flaskor hittar man ofta billigt på loppis och de blir minst lika fina att arrangera tillsammans om de har olika höjd och form.

Läskande citronfromage - en gammal klassiker

När jag växte upp åt familjen middag mitt på dagen, i alla fall på vardagarna. Pappa kom alltid hem från jobbet på lunchen, så jag var van vid att hela familjen åt tillsammans, fram till att jag och min syster började skolan. Det var mamma som stod för matlagningen och middagen var så gott som alltid hemlagad från grunden. Hon bakade matbröd, bullar till fikat, kokade saft, sylt och äppelmos. Mamma hade ett stort matintresse och då hon var hemmafru, fram till att jag fyllde 9 år, hade hon också möjlighet att ägna en hel del tid i köket. På 70-talet, då jag var liten, var det inte ovanligt att ha en mamma som var hemma på dagarna. Jag skulle önska att fler barn idag skulle ha möjlighet att komma hem från skolan, med någon av sina föräldrar hemma.
Idag finns det ett mycket större utbud av färdiglagad mat och halvfabrikat, än vad som fanns då, och lunchrestaurangerna, med både svensk och utländsk mat, är nu många fler. Jag minns hur exotiskt det kändes första gången som familjen åt på stans första kinarestaurang. Där serverades mat med helt andra smaker än vad jag var van vid. Friterad banan med lönnsirap och glass var en efterrätt, som direkt blev en favorit. Att servera efterrätt efter middagen var mycket vanligare på den tiden, även på vardagarna. Mamma kokade kräm och gjorde olika desserter i ugnen, av frukt från trädgården och vildväxande bär, som vi plockade. Hemma hos min farmor och farfar blev vi flera gånger bjudna på citronfromage när det var kalas och den åt jag mycket och gärna av. Min farfar arbetade under många år som konditor och var utöver att baka även van att göra desserter, men även den mest erfarna personen kan ibland göra fel. Vid ett av släktkalasen hade han gjort just citronfromage och vi satt förväntansfulla och väntade på den goda efterrätten. Jag minns inte vem som var först ut med att smaka på fromagen, men den smakade långt ifrån som den skulle. Farfar hade av misstag tagit salt istället för socker när han vispade ihop desserten. Vid det kalaset blev det många snopna miner och vi blev besvikna utan efterrätt. Jag har gjort citronfromage vid något enstaka tillfälle. Häromdagen fick längtan efter den fluffiga, läskande desserten mig att plocka fram visp, skålar och ingredienser och göra den gamla klassikern. Äggvitor och gulor ska vispas för sig, liksom grädden, citroner ska rivas och pressas, så det är en del moment innan fromagen kan hällas upp. Därefter ska den stå i kylen för att stelna innan den är klar att avnjutas, men jag lovar att fromagen är värd besväret.
Jag gjorde fromage på ungefär hälften av receptet nedan och tog då 1 gelatinblad, 1 citron, 2 ägg, drygt 1 dl socker och 2 dl grädde. Det räckte till fyra mindre glas, som på bilden.

Recept citronfromage
6 personer
2 gelatinblad
2 citroner, skal + saft
3 äggvitor + 1 dl strösocker
3 äggulor + 3/4 dl strösocker
3 dl vispgrädde
bär och ev. choklad till garnering

Gör såhär:
1. Lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten i 5 minuter.
2. Tvätta och skrubba citronerna i varmt vatten, torka av dem och riv det yttersta skalet, ej det vita.
3. Värm citronsaften så att den blir ljummen. Krama ur vattnet från gelatinbladen. Lägg dem i den ljumna citronsaften och rör tills att de lösts upp. Låt kallna.
4. Knäck äggen och skilj vitor och gulor åt. Vispa vitorna till ett fast skum och
tillsätt sockret under vispning.
5. Vispa gulorna med socker och citronskal. Rör ner gelatinlösningen när den kallnat. 
6. Vispa grädden för sig.
7. Vänd försiktigt ner äggvitorna och grädden i ägguleblandningen.
8. Lägg upp fromagen i portionsglas eller i en större skål. 
9. Ställ i kylen ett par timmar eller under natten.
10. Dekorera med t.ex. hallon och chokladfigurer och servera.

Trädgårdsarbete till nytta och nöje

P. capitatum. De söta små blommorna bildar tillsammans en liten boll
och därför kallas den även för bollpelargon.

  





Det har nog aldrig varit så stor uppmärksamhet kring träning och olika dieter som nu. Visst är det viktigt att ha en sund livsstil, äta rätt och röra på sig efter var och ens förmåga, utan att det för den sakens skull går till överdrift och man känner ett tvång att gå på det ena träningspasset efter det andra och ständigt ha ett kontrollbehov på vad man stoppar i sig. Jag har under större delen av mitt liv haft inskränkningar på både mat och dryck, men absolut inte för att jag velat, utan för att mina njurar slutade fungera när jag var i tolvårsåldern. Som dialyspatient måste jag även ständigt tänka på mitt vätskeintag, som helst inte ska överstiga en halvliter per dygn. Med mina 38 kg är mitt problem långt ifrån att gå ner i vikt, utan att få i mig tillräckligt med näring, vilket inte alltid är så lätt när det emellanåt inte smakar med mat. Tyvärr blir man inte bara av med slaggprodukter under dialysbehandlingen, utan även en del nyttiga ämnen. Därför tar jag dagligen en del tabletter för att tillgodose kroppens behov av bland annat vitaminer, kalk, folsyra och magnesium. För många år sedan tränade jag kontinuerligt på Friskis & Svettis. Tyvärr har hälsan blivit sämre efterhand och efter att jag drabbades av svåra cirkulationsproblem i ben och fötter, för ett tiotal år sedan, har min rörlighet blivit begränsad och nu kan jag bara gå kortare sträckor, bland annat på grund av värk, men jag är glad över att jag är så pass rörlig som jag trots allt är. Några gymbesök har inte varit aktuella för mig på många år, men visst hade jag behövt stärka min kropp mer aktivt. På sätt och vis tränar jag ändå varje dag under mina vardagliga aktiviteter, utan att jag tänker på det som träning. Det gäller bara att inte ge upp när det tar emot utan fortsätta ännu lite till. Även småsaker i vardagen kan ibland  kännas jobbiga för mig, men jag tror att jag har god hjälp av att vara född i oxens tecken för utan den starka viljestyrkan, som oxen sägs besitta, hade jag troligtvis suttit stilla hemma i soffan och mått mycket sämre både psykiskt och fysiskt. Även om man är fullt frisk finns det stora möjligheter att stärka kroppen i vardagen. Att ta trapporna istället för hissen eller cykla till affären och låta bilen stå är väl det man oftast ger som exempel. Det går även att förena nytta med nöje och ha roligt när muskulaturen får jobba. Våren närmar sig och snart är det dags att börja fixa utomhus. Att arbeta i trädgården ger bra träning på olika sätt, samtidigt som det ger positiv energi, i alla fall om man som jag älskar att påta i jorden. Dessutom får man en vacker trädgård att njuta av och om man så vill även mycket gott att äta. Det är bevisat att man mår bra av att greja i trädgården och vistas i naturen. Då ökar halten av ozytocin, "Må-bra-hormon" i kroppen, vilket i sin tur gör att vi känner oss mindre stressade, då stresshormonet kortisol sjunker. Trädgårdsarbete används idag som rehabilitering, främst för personer med stressrelaterade problem. Jag har ingen trädgård, men väl en härlig, inglasad balkong, där jag odlar så mycket jag kan få plats med. Under tiden som jag pysslar om alla mina växter känns det som om hjärnan går på sparlåga. Jag är så fokuserad på det jag gör just då att jag nästan glömmer bort tid och rum och tunga tankar är för stunden som bortblåsta. När jag väl är klar brukar jag känna av att armar och ben fått jobba och musklerna värker, men det är det värt. Jag har börjat lite smått med att pyssla om mina pelargoner. Det är dags att plantera om en del sticklingar, som stått inomhus sedan i höstas. Mina frösådda pelargoner, från förra säsongen, behöver också ny jord och de flesta ska även få en storlek större kruka att växa i. Det ska bli spännande att följa dem framöver, då jag hoppas att få se dem blomma för första gången framåt sommaren. Häromdagen körde jag iväg med bilen för att inhandla årets första säck jord, ja fler lär det bli innan omplanteringen är klar. Jag tog med mig en vagn in i butiken och sedan började dagens träningspass. Säcken med 50 liter jord skulle lastas på vagnen. Därpå två kartonger med vardera 10 kg kattsand. Jag fick be kassörskan om hjälp att lyfta in jordsäcken i bilen, för det orkade jag inte själv hur gärna jag än ville. Väl hemma körde jag fram till ytterdörren med bilen, lyfte ut säcken och sedan asade jag den på marken, in genom ytterdörren, in i hissen och till slut stod den utanför min lägenhetsdörr. Kattsanden bar jag från bilen och ställde i mitt källarförråd. Lite muskelträning även där. Sedan fick jag ta ett trappsteg i taget för att så småningom nå vindsförrådet och bära ner lerkrukor och fat. Först då kunde omplanteringen påbörjas.
På sensommaren i fjol sådde jag 2 år gamla frön från min planta av P. capitatum, även kallad bollpelargon. Jag hade vid ett par tidigare tillfällen provat att så en del av fröna, men inte ett enda av dem ville gro. Tredje gången gillt hoppades jag på och sådde nya frön efter konsten alla regler, men det blev samma negativa resultat, tills att jag fick tips om att hälla kokande vatten på sådden. Hur kunde jag glömma bort detta enkla knep, som jag tidigare använt mig av vid ett flertal tillfällen med goda resultat. Även denna gång gav värmechocken av fröerna ett positivt resultat. Redan efter några dagar tittade de första små bladen upp ovanför jordytan. Några veckor senare planterade jag om dem i en stor lerkruka, som de sedan stått i, placerade under lysröret i mitt sovrumsfönster. Där har de vuxit och frodats och det var i senaste laget som jag frigjorde de små plantorna från varandra häromdagen, genom att sätta om dem i varsin egen kruka. Väl klar hade jag 15-20 krukor med bollpelargoner. Den största plantan ska jag själv behålla, då moderplantan som jag tog fröna från dog för ett par år sedan. Resterande plantor ska förhoppningsvis få nya ägare. Framöver väntar städning av balkongen och alla pelargoner ska bäras in, planteras om och bäras tillbaka. En del småplantor har inte klarat vintern och har nu hamnat i soporna. Därefter har jag skrapat bort jord och saltbeläggningar på lerkrukorna, lagt dem i blöt, skurat rent dem och slutligen ställt dem i ugnen, dels för att de ska torka, men främst för att ta död på eventuella bakterier. Framöver, när värmen kommer åter, brukar jag vattna pelargonerna några gånger i veckan. Det är många liter vatten som ska bäras från köket till balkongen och det brukar kännas i ben och fötter när jag är klar, men jag vet att jag får glädjas av en härligt prunkande balkong, samtidigt som kroppens muskler fått jobba. Hoppa över ett och annat träningspass till sommaren och gå istället ut i trädgården och rensa ogräs, klipp gräsmattan, stick lite maskrosor och sätt dig sedan ner, pusta ut och njut av grönska och blomster. Kanske kan du samtidigt smaka på en solvarm tomat eller några smultron från egen skörd.

Bollpelargonen får oftast många storknäbbar, som ger frön till nya plantor.