Hjälp din katt att få en lugnare nyår

Juldagarna har precis passerat, lika fort som de gör varje år. Det har varit ett uppskruvat tempo hela december månad, då mycket skulle fixas och hinnas med. Julklappar, pynt, städning, julkort och allt annat, som skulle hinnas klart till den så viktiga Julaftonen. Jag är lika förvånad varje år, över den tomhet som jag känner efter att den 24:e, 25:e och 26:e  december passerat revy. Så mycket ståhej inför några få dagar, då allt ska hända och förhoppningsvis vara så perfekt, och så är de över. I år har jag ändå gjort väldigt lite inför julen och fått hoppa över en del evenemang, som jag gärna velat gå på, men inte orkat med. Sedan kom mellandagarna, då jag glädjande nog fått semester. Tyvärr blev det inte som jag hoppats på och tröttheten har inte velat ge med sig. Dessutom fick jag gå in och jobba i onsdags, på en av mina semesterdagar. Stor besvikelse, även om det bara rörde sig om några timmar på förmiddagen, innan jag skulle åka till sjukhuset och tillbringa eftermiddagen med dialysbehandling.
Senare idag är nyårsafton till ända och vi lägger 2017 bakom oss, men först ska vi självklart fira in det nya året 2018, med pompa och ståt, festligheter med extra fin mat, bubbel i glasen och många klär sig i glitter och glamour. Jag har dialys hela nyårsaftons förmiddagen och kommer troligtvis vara rätt så trött när jag kommer från sjukhuset. Tidigt på eftermiddagen kommer jag att förbereda inför kvällen. Det blir ingen fest hemma hos mig. Det blir bara jag och mina två katter Ängla och Tindra, som ska umgås, som under en vanligt kväll. I alla fall hoppas jag att det blir som en lugn vanlig kväll. Senare idag på eftermiddagen kommer jag att rulla ner alla persienner i lägenheten och sätta på tvn. Redan igår satte jag i Feliwaykulan i vägguttaget. Varför dessa märkliga förberedelser kanske du undrar? Jo, mina katter, speciellt Tindra, mår jättedåligt kring nyår och speciellt på nyårsafton, då många av oss människor ska underhållas med fyrverkerier och smällare. Långt innan jag skaffade mina katter och inte var så gammal, tyckte jag att det var spännande och vackert med fyrverkerier. Jag kan erkänna att jag fortfarande tycker att det är vackert, men till vilket pris? Många tror att det bara är hundar, som mår dåligt av smällare och fyrverkerier, men även många katter och andra sällskaps- och boskapsdjur blir skrämda och lägg sedan till alla vilda djur. Dessutom skadar det naturen. Mycket av de som skjuts upp i nyårsnatten, ramlar ner på marken igen någon annanstans och det är sällan någon som plockar upp efter sig. Som om inte det vore nog, så skadas cirka 1000 personer varje år, av fyrverkerier i Sverige. 100 av dem får uppsöka akutvården, enligt Sydsvenskan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB diskuterar nu att ändra lagarna för vem som ska få avfyra raketer och köpa de fyrverkeripjäser, som nu säljs till allmänheten över disk. Om man ska ha rätt att avfyra raketer med så kallade styrpinne, ska det efter lagändringen krävas en tvådagars utbildning, godkänd av MSB. Tyvärr kommer de nya reglerna inte att träda i kraft förrän först till nästa år.
Jag hoppas att de tråkiga, svarta rubrikerna om skador och bränder ska minska när dessa nya regler träder i kraft. Att bland annat hundar ska slippa behandlas med lugnande medicin för att utstå nyårsafton och att mina och andras katter ska slippa sitta under sängen och skaka, för att folk, under några få minuter, gör av med otroliga summor på smällare och raketer, som gör så mycket skada.
Skänk dessa pengar till någon välgörenhet istället och känn att du gör något gott när vi firar in det nya året.

 















De första åren, som jag hade min katt Tindra, sprang hon fram och tillbaka i lägenheten under nyårsnatten, från toaletten, in under sängen, tillbaka igen o.s.v. och jag mådde verkligen dåligt av att se henne så skräckslagen och inte veta vad jag skulle göra för att lugna henne. Sedan läste jag om Feliway, som innehåller en syntetisk kopia av kattens naturliga feromoner. När katten mår bra och är lugn så ansiktsmarkerar den och lämnar ansiktsferomoner när den gnider sitt ansikte mot möbler och andra föremål i hemmet och utomhus. Feliway gör katten lugn och gör att den känner sig trygg och tillfreds. Feromonerna kan även få katten att sluta med oönskade beteenden, som att kissa på andra ställen inomhus än i sin låda, klösa på möbler och bråka med andra katter. Feromonerna finns som spray och som en kula, som man sätter i vägguttaget, och som gör att feromonerna sprids i rummet. Det är kulan som jag använder för att lugna mina katter vid nyår. Den bör helst sättas i uttaget redan ett par dagar före nyår, för att göra bäst nytta. Jag drar även ner persiennerna för fönsterna och har på tv:n, på lite högre nivå än vanligt hela kvällen, tills smällandet har avtagit. Efter att jag började använda Feliway har katterna varit mycket lugnare vid nyår och har bara legat under sängen en liten stund kring tolvslaget. Tänk på att inte stressa upp dig själv, utan var som vanligt, annars kan du lätt överföra oro till dina katter.
Feliway spray använder jag i transportburen, när katterna ska till veterinären. Det har underlättat för dem, då speciellt Tindra är väldigt orolig inför dessa besök. Läs mer om Feliway här.
Hoppas att Du, som jag, firar en nyår utan smällare och fyrverkerier. Tänk på att det är lika skrämmande att använda smällare dagarna innan och efter nyårshelgen, då till exempel katter och hundar är utomhus.
Passar på att önska Gott slut och Gott nytt år, med hopp om en ny lagstiftning om raketer inom kort.

Pynta enkelt med julblommor, mossa och små ljusslingor

Imorgon är det julafton och många har nog pyntat klart för flera dagar sedan, inför den stundande helgen. Kanske har även julgranen burits in i många av våra svenska hem och blivit placerad på den plats, som den alltid brukar stå på varje jul. I mitt föräldrahem var det länge tradition att ta in granen först på lillejulaftonens kväll. Hela familjen hjälptes åt att klä granen, sätta stjärnan på plats i toppen, hänga upp pyntet, som var samma år från år, sätta fast ljusslingan och slutligen satte vi fast de långa glittergirlangerna, så att de hängde från granens topp och nästan ner till golvet. Under många år höll vi hårt på traditionen att sätta in granen på kvällen före julaftonen och en regel, som var ännu viktigare, var att tända ljusen i granen först på julaftonens morgon. Det var den i familjen, som vaknade först den 24:e, som fick den stora äran att tända ljusslingan. Jag och min syster hade varsin egen liten gran i våra rum, när vi var barn. När jag flyttade hemifrån hade jag min julgran på balkongen, då det är ont om plats i min lilla tvåa. De två sista åren har granen uteblivit på balkongen, då många av mina pelargoner står kvar där ute under vintern. Helt utan gran är jag ändå inte. Förra året hade jag en liten sockertoppsgran och i år har jag en rumsgran, som jag köpte redan i slutet av sommaren. Nu står den på ett litet bord i vardagsrummet, pyntad med glittriga silverstjärnor, mossa över jorden och en batteridriven, liten ljusslinga, som hänger över grenarna.























Det är enkelt att pynta med ljusslingor och de ger ett mysigt, stämningsfullt sken. Utöver slingan i granen har jag satt en i den murgröna på båge, som jag haft stående på soffbordet i flera år. Jag brukar dekorera murgrönan efter årstiderna och till jul täcker jag jorden med grön- eller kuddmossa och pyntar med bl.a. små julgranskulor, som matchar kopparkitteln, som den är planterad i. Kulorna är lätta att sätta fast genom att sticka ner ståltråden, som de sitter på, i jorden. Om man vill dekorera med och pynt, som saknar ståltråd eller annan fästanordning, kan man antingen limma fast dem med limpistol eller själv fästa en bit ståltråd med lim. En limpistol kan man köpa i en hobbyaffär och fördelen med den är att det varma limmet stelnar inom några sekunder, så fort det svalnar. Nackdelen är att limmet blir väldigt varmt. Man får vara försiktig så att man inte bränner sig och jag rekommenderar inte att barn använder limpistol.


















Ytterligare en liten, batteridriven ljusslinga har jag dekorerat med i hyllan, som sitter på väggen i köket. Jag la slingan i några glasburkar med lock, som normalt står där tomma. Mycket enklare kan det inte bli och de små lampornas ljus ger en härlig effekt, när det speglar sig i burkarnas glas.
I år har jag varken orkat eller hunnit att pynta så mycket, då jag inte mått så bra. Jag har bara satt fram några få tomtar och någon ängel, men den stora adventsljusstaken med 11 ljus står som vanligt i vardagsrumsfönstret och i sovrummet hänger en ljuskrans av metalltråd, tillsammans med ett par julgranskulor i form av stjärnor, i matt, rosa färg, som matchar den rosa, randiga tapeten. Kring gardinstången, där jag hängt upp vita spetsgardiner, har jag lindat glittergirlanger, som helt täcker stången. Det tog inte många minuter att vira glittret kring stången, men det gav sovrummet lite extra julkänsla.


















Jag är en stor älskare av blommor och växter och det går knappast att ta miste på om man kommer hem till mig. Det är nästan ett måste för mig att ha dekorationer till jul, med levande blommor, växter, mossa, gärna pyntat med naturligt material. Förutom att det är vackert tycker jag att det är väldigt roligt att pyssla med blommor, oavsett årstid. Amaryllisen och hyacinten är några av mina favoritblommor till jul, speciellt sedan det på senare år presenterats en mängd olika varianter av amaryllisar, med annorlunda form på de klockformade blommorna, som nu finns i fler färger och mönster än tidigare. Dessa lökväxter, som båda är två klassiker till jul, är egentligen vårblommor, men drivs upp i mängder och säljs lagom till advent och jul. Förra året köpte jag flera, annorlunda amaryllislökar på internet. En av dem var en så kallad multiamaryllis, med ett flertal mindre lökar, som satt ihop, och varje lök gav ett flertal blomstänglar, men med blommor med mindre storlek. Amaryllisen, som snittblomma, håller i stort sett lika länge som när blomstängeln får sitta kvar på löken, men själv föredrar jag att plantera amaryllislökar i kruka och få nöjet att följa när den första knoppen kommer upp ur löken, tills att blommorna slår ut. I år köpte jag en amaryllislök i mataffären, redan flera veckor innan advent. Löken hade redan då en blomstängel som kommit upp gott och väl en dm och det gick att se ännu en knopp, som var på väg upp. Efter att jag planterat om amaryllisen i en lerkruka täckte jag jorden med mossa och satte ut krukan på balkongen. Där fick den stå fram till dagarna före första advent, då jag tog in den i värmen och dekorerade den och ställde krukan på soffbordet. Någon dag senare slog första blomman ut, precis som planerat. Om jag låtit den stå inne i värmen efter planteringen, hade troligtvis alla lökens blommor varit överblommade nu. Istället slår andra stängelns knopp ut lagom till julafton.


















Två av årets juldekorationer har jag arrangerat i två billiga loppisfynd. Jag har samlat på mig diverse kärl under åren, som lämpar sig att plantera i, även om det inte är det som föremålet egentligen är avsett för. För ett par veckor sedan fick jag se en krona i metall, som stod i ett hörn i mitt källarförråd. Jag minns inte när och var jag köpte den och jag kom inte ens ihåg att jag hade den i förrådet, men när jag fick se den fick jag direkt en idé om hur jag skulle göra ett jularrangemang i den. Då kronan knappt har någon kant på bottnen kunde jag inte plantera med jord. Istället täckte jag botten med vanlig grön mossa och sedan tog jag bort jorden på några taklökar, som jag placerade tillsammans i en grupp, så att mossan täckte rötterna. Jag tycker om att använda naturligt material och dekorerade med hasselnötter, kanelstänger, torkade clementinskivor och mjuken. Den är inte stickig att jobba med som "vanlig" en är och även om den torkar ser den hyfsat fräsch ut, men jag har duschat den och mossan med blomspruta för att behålla fuktigheten. Några små julgranskulor i olika röda nyanser fick ge arrangemanget lite färg, även de placerade i grupper för att inte ge ett rörigt intryck. Jag avslutade med att strö konstgjord snö på några ställen och vira buljongtråd (fråga efter tråd i någon blomster- eller hobbybutik) mellan mellan kronans sidor. Den silverfärgade buljongtråden ser nästan ut som spindelnät med rimfrost på och ger arrangemanget en fin effekt.























Min andra juldekoration i år var enkel att göra den också. Jag planterade en multihyacint i ett kopparkärl, täckte jorden med mossa, stack ner några små bitar mjuken, en rosett kring sejdeln och slutligen stack jag ner några kulor och stjärnor. Här använde jag kopparfärgad buljongtråd, som jag virade kring lökarna lite kors och tvärs.
Jag har lag ut ytterligare ett par bilder, på enkla dekorationer från tidigare år. Apelsinen med kryddnejlikor tog jag med då jag inte bara tycker att den är fin att hänga upp eller lägga i en skål, den doftar även väldigt gott och även luktsinnet ska få känna av att det är jul.

Julhäsning 2017

Från våren till vinterns första snö - Bilder under året

17 december

De senaste veckorna har det varit många dagar med riktigt grått och regnigt väder och det har t.o.m. utfärdats stormvarning. Vissa dagar har det inte ens varit riktigt ljust mitt på dagen och i eftermiddag är det ordentligt disigt, men så har väderleken plötsligt ändrats från den ena dagen till den andra och jag har känt mig lättare till sinnet. När jag vaknade av att solen gick upp över hustaken och lös rakt in genom mitt sovrumsfönster, var det helt klart lättare att komma ur sängen. Tyvärr var det inte många dagar under hösten, som bjöd på härligt, vindstilla höstväder, med klarblå himmel och sol, som fick naturens färgpalett att nästan se ut som en glödande brasa. Bladen på träd och buskar satt kvar ovanligt länge i år, då den första, riktiga frosten lät vänta på sig här i Halmstad. Jag kan inte minnas att jag sett kejsarolvonet, utanför dialysentrén, blomma medan den haft kvar sina höstfärgade blad på sina grenar, för normalt blommar den på bar kvist. När väl den första riktiga nattfrosten kom tappade träd och buskar sina blad ganska fort.
Det finns få ämnen som diskuteras så mycket som just vädret och vi har alla våra egna åsikter om hur det ska vara. Är det kallt ute är inte det bra och blir det några riktigt varma sommardagar, finns det alltid några som klagar över att det är för hett. Det är märkligt hur starkt vädret påverkar humöret och hur mycket lättare livet känns en solig sommardag, om jag jämför med en bister, grå och regnig höstdag. Ibland kan jag bli riktigt trött när det är dåligt väder flera dagar i rad, men jag tror inte att jag skulle uppskatta om vädrets makter alltid skulle stå på min sida. Vädret skiftar liksom årstiderna och hade det varit sommar året runt hade jag aldrig fått längta till den härliga våren, då naturen väcks till liv på nytt igen, flyttfåglarna återvänder efter att ha varit borta i flera månader, björkarna får skira, ljusgröna, små musöron och de första vårblommorna sticker upp i rabatten. De vilda djuren parar sig och så småningom föder de sina ungar. Märkligt nog tycker jag att våren är lika förtrollande varje år och jag uppskattar första snödroppen och fjärilen lika mycket varje år.
Då jag är liten och smal fryser jag lätt och kylan på vintern är inte något jag eftersträvar. Ändå infinner sig en speciell känsla i kroppen när jag ser den första snön falla utanför fönstret. Jag gillar att gå ut i naturen när det snöat. Mark och trädgrenar är täckta av vackert orörd snö, med gnistrande kristaller och det knarrar under skorna när jag går. Mina katter har delade meningar om snön. Ängla går knappt ut på vintern. Enligt henne är det för kallt, trots hennes långa, tjocka päls och om hon går ut ser man tydligt att hon inte gillar att sätta ner sina tassar i snön och hon får en mycket annorlunda gångstil. Tindra däremot kan springa runt i snön och dyka ner i den, som om hon jagade en mus.
I våras tog jag en bild, ut över gräs, träd och buskar, när jag stod placerad vid elskåpet i rabatten, utanför vårt hyreshus. Märkligt ställe att stå på kan tyckas, men det fanns en anledning. Jag planerade att ta en bild varje vecka framöver, för att följa naturens utveckling under året. Då ville jag stå på precis samma ställe varje gång och det var lätt att komma ihåg att stå just till vänster om elskåpet. Däremot var det inte lika lätt att komma ihåg att fotografera varje vecka, speciellt som det skulle vara mitt på dagen och det fick inte regna. Det blev i alla fall några foton, som du kan se här nedanför. Till höger på bilderna syns några av husen, där vi matar fåglar och ekorrar stora delar av året. Tittar du riktigt noga, på ett av fotona, kan du se två ekorrar, på stammarna på de två stora ekarna. Jag får se om jag fortsätter att gå ut med kameran och förevigar naturens gång, så att jag har bilder från hela året. Såhär mitt i den gråa, mörka vintern tycker jag att det är givande att få se lite minnesbilder från våren och sommaren. Kanske väljer jag att fotografera på en ny plats framöver och i så fall blir det i Hallägraskogen, en vacker, liten lövskog, som tar sin början strax utanför vårt hus. Om våren är det en av de vackraste platserna jag vet, med vita mattor av vitsippor, hagmark där kor och hästar ibland betar sommartid och ett djurliv med bland annat mängder av fåglar, räv och rådjur. Just nu känns det långt till våren, men imorgon infaller vintersolståndet, då är natten som längst och dagen som kortast, om man ser till antalet ljustimmar. Sedan går vi mot ljusare tider, även om förändringen går långsamt till en början.

10 dec

19 nov

28 okt

26 sep

27 juni

18 juni

Solig eftermiddag 3 juni

Kvällsbild 23 maj

13 maj

7 maj

God och lättlagad fisksoppa

Advent är här och första ljuset brinner i staken och om några veckor knackar julen på dörren. Det är mycket som ska fixas i hemmet, det ska städas och pyntas, julklappar ska inhandlas, julkort ska skrivas och granen ska på plats i foten och kläs. Nu för tiden är det stor skillnad på hur mycket tid vi lägger på dessa sysslor och en del väljer att hoppa över de flesta av julbestyren och reser utomlands, för att koppla av i lugn och ro och fly julhetsen. Däremot brukar de flesta vilja hålla fast vid julens traditionella maträtter med bland annat skinka, Janssons frestelse, inlagd sill, kål, lutfisk och pepparkakor såklart. Mycket av julmaten finns numera att köpa färdiglagad och det är inte många som gör egen korv, sylta, saltar in sill och lägger lutfisken i blöt, så som man gjorde förr när man slaktade en hel gris, som sedan skulle tas om hand. Jag har hållit kvar vid den gamla traditionen att göra egen kokkorv och bräckkorv, även om det inte blivit varje jul. I år lär jag nog inte orka med att göra någon egen julmat, men lite risgrynsgröt lär det nog bli och kanske griljerar jag en liten skinka, som pappa och jag kan dela på.
Jag tycker om att äta julmat på själva julafton, men sedan föredrar jag vanlig husmanskost och vill inte äta rester fram till nyår. Till stor del beror det på att mycket av julmaten är salt och gör att man törstar lång tid efter att man ätit. Det är inget problem för friska personer, men då mina njurar inte fungerar saknar jag helt urinproduktion. All vätska, som jag får i mig via mat och dryck, blir kvar i min kropp och om jag inte får dialysbehandling skulle jag avlida inom några dagar, på grund av urinförgiftning och vätskan skulle till slut även samlas i lungorna, med andnöd som följd. Nu renas mitt blod på gifter och överflödig vätska dras bort från blodbanan genom dialysbehandling, som jag får 4 ggr/vecka på sjukhuset, vilket tar ungefär 5 timmar per behandlingstillfälle. Jag har ett mycket begränsat vätskeintag, vilket innebär att all mat och dryck sammanlagt får innehålla max 5 dl vatten eller annan vätska under ett dygn. Det är inte mycket om man jämför det med en halvlitersflaska cola. Trots att jag alltid måste tänka på vad jag äter och dricker kan jag äta i stort sett allt, men i mindre mängder. Istället för att äta en halv chokladkaka tar jag 1-2 bitar och när det är jordgubbssäsong får jag nöja mig med ett par gubbar, men då njuter jag desto mer av de få, som jag kan äta.
Risgrynsgröt med saftsås lär jag inte kunna äta många skedar av på julafton, men på fredagskvällen före jul kommer jag förhoppningsvis äta både gröt, dricka glögg och njuta av någon god chokladpralin. Då har jag dialys två dagar i rad och under det korta dialysuppehållet kan jag tänja lite på gränserna. Normalt sett är det under söndagskvällarna, som jag brukar unna mig det där lilla extra, som en liten tallrik soppa, skaldjur eller så dricker jag en hel kopp te. Under många år åt jag aldrig soppa, eftersom jag då bara hade dialys 3 ggr/vecka. På senare år har jag fått smak för soppa. Oftast lagar jag potatis- och purjolökssoppa, med ordentligt med grädde, och till den serverar jag kallrökt lax. Recept på soppan hittar du på min blogg här. Tyvärr lämpar den sig inte att frysa in, då potatisen blir grynig och mindre god.
För ett tag sedan såg jag ett recept på fisksoppa på internet. Jag tycker mycket om olika sorters fisk, men fisksoppa har jag aldrig gjort tidigare. Receptet innehöll inga konstigheter och jag hade alla ingredienser hemma förutom palsternacka, som jag köpte hem. Jag följde inte receptet till punkt och pricka, vilket jag sällan gör när jag lagar mat och bakar. Istället för färdigskurna fisktärningar använde jag portionsbitar, som jag skar till själv, lagerbladet hoppade jag över och sockerärtorna, som jag hade hemma, blev ett gott tillskott i soppan. Det tog en stund att skära till grönsakerna, men för övrigt var soppan enkel att göra. Den har blivit en ny favoriträtt och jag har redan hunnit göra den ytterligare ett par gånger.
Trots sin enkelhet tycker jag att fisksoppan passar mycket väl som bjudrätt, en kylig vinterkväll innan jul. Om du väljer att tillaga soppan i förväg, rekommenderar jag att du lägger i fisk och sockerärtor först när du kokar upp soppan och ska servera den. Annars riskerar fisken att bli överkokt och falla isär och sockerärtorna blir för mjuka och tappar sin krispighet.  

Recept
Fisksoppa
till c:a 2 personer
1 portionsbit frusen lax
1 portionsbit frusen torskrygg
100 g räkor med skal
2 mindre morötter
½-1 liten palsternacka
2 stora potatisar
1 dm purjolök
15 sockerärtor
1 msk smör
½ tsk torkad timjan
1 lagerblad
salt och peppar
3 dl vatten
1-1½ fiskbuljongtärning (Knorr)
1 ½ dl vispgrädde
1 msk färsk eller frusen persilja

Gör såhär:
Skala morötterna, palsternackan och potatisarna och skär i slantar och mindre tärningar. Skölj sockerärtorna och skär dem i bitar. Strimla purjolöken och fräs den i smöret så att den mjuknar, men inte får färg. Tillsätt vatten, rotfrukterna, timjan, lagerblad och buljongtärningarna.
Låt soppan koka i c:a 10 minuter, eller till dess att rotfrukterna är lagom mjuka. Skala räkorna under tiden,
Smaka av med salt och vitpeppar. Tillsätt vispgrädden och rör om ordentligt. Lägg sedan i sockerärtorna och den tinade fisken, som skurits i tärningar. Låt soppan koka 3-5 minuter, beroende på fiskbitarnas storlek. Strö den hackade persiljan över soppan och lägg i räkorna, strax innan soppan ska serveras, så att räkorna hinner bli något ljumna. Spara några räkor till garnering.
Om man så önskar kan man lägga en klick creme fraiche i soppan, när den hällts upp i tallriken.

Små ekar på tillväxt på fönsterbrädan

Utanför hyreshuset, som jag bor i, växer stora, gamla ekar, som stått där långt innan husen byggdes på vår gård. En av ekarna är speciellt omtyckt av ekorrarna, som kommer dit och äter nötter ur den lilla trälådan, som en granne snickrade ihop och satte upp i trädet för flera år sedan. När jag lägger ut mat till ekorrarna och fåglarna på hösten, känner jag mig ibland som en måltavla, som någon försöker träffa, men det är bara ekollon som trillar från ekarnas stora trädkronor. Som tur är har jag aldrig fått något ekollon i skallen. När jag var liten brukade jag plocka ekollon och ta bort "hatten" med pinnen och ha pinnen i munnen och låtsas att jag rökte pipa, så som pappas farbror Olle gjorde.
För några månader sedan letade jag efter några fina ekollon, på marken utanför huset. Nu var anledningen först och främst att jag skulle fotografera dem, men sedan var planen att lägga dem i ett glas med vatten, för att de så småningom skulle gro. Veckorna gick och med de gröna, fina ekollonen hände ingenting.


















Jag googlade på nätet och läste att det var en fördel att plocka ekollon, som redan hade fått en liten grodd. Ute på marken låg mängder med ekollon, som då hunnit bli helt bruna, och jag behövde inte leta länge på den fuktiga marken innan jag hittade flera stycken, som hade en 2-3 mm lång grodd i toppen. När jag kom in la jag dem i ett glas vatten och ställde det i fönsterkarmen i köket, tillsammans med de små pelargonerna, som trängdes där under växtbelysningen. Jag trodde groddarna skulle växa till sig ganska fort, med ordentligt med ljus och värme från elementet, men där hade jag fel. Det gick åtskilliga veckor innan jag plötsligt en dag fick se att det blivit ett par centimeter långa rötter, på två av ekollonen. Jag började leta efter min ekollonvas, som jag fick för många år sedan. Jodå, den såldes faktisk som just ekollonvas och var designad så att ett ekollon kunde placeras i vasens öppning. Tyvärr hittade jag inte min vas, som är tillverkad på ett av de småländska glasbruken, om jag inte minns fel. Istället fick jag användning av ett loppisfynd, som jag tror ska användas till ha matolja eller vinäger i. Sedan hittade jag ytterligare en passande liten vas i butiken Søstrene Grene, som jag köpte för en knapp tia. Jag passade mina ekollon noga, så att de hela tiden hade vatten. Rötterna blev fler och längre, men för övrigt hände inte mycket, men så för ett par veckor sedan fick jag se att skalet på ett av ekollonen spruckit upp och en liten stjälk, med ett par blad, hade vuxit fram. Nu är den lilla eken snart två decimeter hög och har fått fler, härligt gröna, ekblad. Jag har haft ytterligare 10-15 ekollon, som legat i vatten, men då de inte hunnit få några rötter nu, hamnade de i soporna idag. Det andra ekollonet, som stått i den lilla glaskannan, har också fått en liten stjälk och ett par små blad, men det tog flera veckor längre på sig för att utvecklas, än det andra ekollonet som hunnit växa till sig. Nu ser jag fram emot att följa de små ekarnas tillväxt och framöver ska jag plantera dem i varsin kruka med jord. Det är första gången, som jag provat på att driva fram en liten ek, och det har varit extra roligt då jag inte håller på med någon annan odling under den här årstiden. Mina pelargoner behöver ju inte så mycket omvårdad nu, mer än att jag får se till att fläkten håller temperaturen på en lagom nivå på balkongen. Plantorna, som står inomhus, måste i och för sig ha vatten och de små pelargonerna, som står under växtbelysning i köks- och sovrumsfönstret, utvecklas och bjuder på en och annan överraskning, även om det hunnit bli vinter, men det berättar jag om en annan dag.