Allhelgonatid

Under den kyliga och mörka hösten infaller helgen då man inom den kristna kyrkan firar Alla helgons dag och Alla själars dag. Alla helgons dag infaller på lördagen mellan den 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en helgdag. Denna dag firas till martyrers och helgons ära. Den efterföljande söndagen är det Alla själars dag, en högtid då vi minns våra nära och kära, som inte längre finns i livet. I många kyrkor, runt om i landet, har man som tradition att läsa upp namnen på de församlingsmedlemmar, som dött under året, och man tänder ett ljus för var och en av de bortgångna.
Det är många som besöker sina anhörigas gravar just denna helg och gör fint och sätter blommor. Under de senare åren har det blivit allt vanligare att man även tänder ljus på gravarna. Igår besökte jag Söndrums kyrkogård, där min mamma ligger begravd sedan 1988. Hon gick tyvärr bort alldeles för tidigt, efter en längre tids sjukdom, och var då bara 47 år. Mamma tyckte inte om att man tände ljus på gravarna. Det var en tradition, som tillhörde den katolska kyrkan på den tiden, och det var ganska ovanligt med ljuständning på de kyrkogårdar, som tillhörde den svenska, kristna kyrkan. Nu lyser ljus på nästan varenda grav och i år brinner ett ljus även för min mamma, efter att jag bestämde mig för att köpa en lykta och ljus inför helgen. Om min mamma hade levt idag tror jag att hon hade uppskattat traditionen med att tända ljus på gravarna. Det var otroligt vackert att se alla ljusen lysa upp, när mörkret sänkte sig över Söndrums kyrkogård, och det var en speciell stämning med alla besökare, som rörde sig mellan gravarna, hälsade och småpratade med varandra. Det är inte särskilt ofta, som jag besöker min mammas grav. För mig finns hon inte just där. Hon känns mer närvarande var helst jag befinner mig i min vardag och hon finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar, oavsett tid på dygnet. Sorgen över att hon inte finns kvar i livet kommer aldrig att försvinna, men den är inte längre lika tung att bära, som den en gång var. I våras fyllde jag 47 år och jag är nu lika gammal, som min mamma var när hon gick bort. Det har gjort att jag i år reflekterat extra mycket över hennes livssituation, då hon mitt i livet rycktes bort ifrån oss.
Jag lämnade kyrkogården med värme i hjärtat och det kändes bra att ett ljus lyste i mörkret, ett speciellt ljus för just min älskade mamma.