Så kom lördagen, i slutet av april, som jag hade väntat på, då jag tillsammans med ett tiotal vänner i Svenska Pelargonsällskapet Halland åter skulle besöka Patrik och hans familj och Gluggstorps handelsträdgård, i Tågarp i Skåne. I februari hade Hallandsgruppen årets första träff i Falkenberg. Tyvärr kunde jag inte vara med då, eftersom jag mådde riktigt dåligt och låg inlagd på sjukhuset. Mina goa pelargonvänner överraskade mig genom att skicka en hälsning och ett paket med ett tiotal små, orotade pelargonsticklingar. Posten knackade på min dörr och lämnade paketet en eftermiddag, då jag var hemma från sjukhuset ett par timmar på permission. Sticklingarna hamnade i all hast i en liten spann med jord, men jag hade inga större förhoppningar om att de skulle klara sig, då jag inte visste hur länge jag skulle vara inlagd. Nu, några månader senare, har de flesta sticklingarna börjat växa och till och med glatt mig med sina första blommor, även om plantorna fortfarande är små. Eftersom jag missade årets första träff såg jag extra mycket fram emot att få åka med till Tågarp, men det kändes osäkert in i det sista om jag skulle orka att följa med, då jag fortfarande inte mådde riktigt bra och var ordentligt trött.
Det hade varit en tung början på året och livet med dialys och mina övriga krämpor hade känts jobbigare än på länge. Krångel med dialysen gjorde att jag plötsligt fick kraftig ångest, tappade livsgnistan och allt kändes meningslöst. För första gången låg jag inne på psyket ett par veckor och fick tabletter, som skulle få mig att må bättre och de hjälpte mig att komma på fötter igen.
Tyvärr har jag mått sämre igen sedan jag trappat ner på en av medicinerna, men jag hoppas att nya dosändringar ska ge en mer positiv tid framöver. Även om jag inte mått bra har det funnits inslag i vardagen, som tillfört glädje under kortare stunder. Mina älskade katter är alltid starka lyckopiller och de lämnade knappt min sida när jag mådde som sämst. Utöver Tindra och Ängla har mina pelargoner fungerat lite som terapi. Som alltid när jag pysslar med min odling rensar jag tankarna och det infinner sig ett lugn och harmoni i både kropp och själ. Det är märkligt hur mycket positivt som odling kan föra med sig och i mitt fall främst pelargonodling. Därför kändes det extra viktigt att komma iväg till Tågarp, då jag vet att Pelargonsällskapets träffar och speciellt våra små utfärder är väldigt trevliga, men framför allt ger det mig mycket positiv energi att komma hemifrån, träffa vänner med samma intresse och botanisera bland mängder av pelargoner, även om det tar på krafterna att vara på resande fot.
När dagen kom för vår utfärd var det vackert väder och jag blev upphämtad och tog plats i baksätet på en av bilarna, som skulle ta oss till Tågarp. Jag passade på att slumra till en stund och när jag vaknade till hade vi inte lång väg kvar. Väl framme och inne i växthuset hälsade jag på ägaren Patrik och några av de medlemmar, som åkt i det andra bilarna. Det var som vanligt ett glatt återseende att träffa både Patriks familj och de medlemmar som slutit upp. Några av dem har jag kontakt med via Facebook, men de flesta hade jag inte sett eller hört av sedan i höstas. Vi hejade på varandra och det blev en och annan kram, men några längre konversationer blev det inte, då jag var helt fokuserad på att få titta på pelargonerna. Patrik hade tidigare skickat över information till mig om årets pelargonutbud och jag hade skrivit ner de sorter, som jag helst ville köpa, och gjort mitt bästa för att hålla listan så kort som möjligt. Jag hade lyckats ganska bra med det tyckte jag själv, tills att Patrik berättade att det tillkommit en hel del sorter, sedan han skickade övar årets sortimentet till mig. Suck! Hur skulle jag då lyckas att köpa ett lagom antal plantor. Egentligen ett trevligt problem att få fler vackra sorter att välja på, men min balkong har den yta den har och den är begränsad och rymmer inte alla pelargoner som jag skulle vilja ha. Det är som det är och bara att acceptera.
Jag hämtade ett brätte, som jag kunde sätta ner krukorna i, och tog fram min pelargonlista ur fickan. Sedan var det bara att ge sig ut i gångarna mellan alla plantor. Det dröjde inte länge innan jag fick hämta ännu ett brätte. Nytt för i år var att pelargonerna flyttat till ett annat växthus. Dessutom hade Patrik placerat alla sticklingar i bokstavsordning, vilket gjorde det enkelt att hitta bland alla olika varianter. Vid varje pelargonsort stod en moderplanta, med en skylt med information om den specifika sorten. I alla små krukor med sticklingar fanns en namnskylt nedstucken, med bild och där det även stod vilken pelargongrupp, som sorten tillhörde. När jag såg de blommande moderplantorna hittade jag såklart ytterligare en och annan pelargon, som jag föll för, utöver de sorter som jag hade skrivit ner på min lapp. Jag plockade till mig fler sticklingar än vad jag hade planerat att köpa, men så blir det nästan alltid när jag åker iväg med Pelargonsällskapet. Det är trångt bland plantorna på min balkong, men jag är optimistisk och intalar mig att det blir plats åt de nya plantorna ändå. Framöver ska jag sälja en del av mina sticklingar, som jag tog i våras när jag klippte ner mina plantor, och då lämnar de plats i hyllorna till i alla fall några nykomlingar och ännu finns det plats på golvet. Något extra vill jag unna mig emellanåt och jag får ju ut mycket positivt av min pelargonodling, så den får kosta. Dessutom är jag hemma hela sommaren, eftersom jag har svårt att resa iväg, och då vill jag ha något givande att sysselsätta mig med på hemmaplan. Jag säljer en del sticklingar och även om det inte är några större mängder så får jag in en och annan krona till nya plantor, jord, gödning m.m.
När jag plockat till mig alla plantor som jag ville ha, slog jag mig ner på en stol och vilade mina ben och fötter. Samtidigt passade jag på att smaka en bit av den goda, mjuka pelargonkakan, som Patriks fru hade bakat till fikat. Recept på kakan hittar du här och vill du baka brysselkex med smak av pelargon hittar du recept på dem här. Jag lämnade växthusen en kort stund för att se om familjens nya tillskott, en några månader gammal hundvalp, var ute. Efter en stund dök den upp tillsammans med familjens andra hund, som jag träffat vid tidigare besök. Det var verkligen full fart på den nya, lilla krabaten och den ville hellre busa och leka än att låta mig klappa och kela med den. Åter tillbaka bland pelargonerna hörde jag att det diskuterades chiliplantor. Patrik hade några olika varianter till salu, som stod i ett annat växthus. Någon sort var för den som gillar chili med riktigt stark hetta, men det fanns även de som skulle ge mildare frukter. Jag har aldrig lagat mat med färsk chili, men någon gång ska vara den första, så jag köpte en planta av Belaforma, som så småningom ska få frukter av det mildare slaget. När jag betalade mina plantor passade jag även på att köpa gödning. Patrik använder en specialbeställd sort till sin odling, med ett innehåll väl avvägt för att passa just pelargoner. Gödningen, som är i pulverform, är lätt att använda och är dessutom dryg. Jag ger mina pelargoner en svag dos varje gång jag vattnar dem.
Efter hand som vi blev klara med våra inköp bar vi ut alla brätten och kassar med plantor till bilarna och lastade in dem. Det var inte mycket utrymme kvar i bagagen när allt till slut var på plats. Tyvärr har trevliga möten så småningom ett slut och det var dags för oss att lämna Patrik, hans familj och Gluggstorps handelsträdgård. Vid det laget var jag trött, men väldigt nöjd med mina inköp och självklart glad att jag i sista stund bestämde mig för att åka med på utfärden.
Efter att vi lämnat Tågarp fick jag veta att vi skulle köra till Tomatens Hus i Kvistofta, något som inte var inplanerat, men det var bara att hänga på. Jag trodde att några av medresenärerna var intresserade av att köpa tomatplantor, men väl framme visade det sig att det var maten som lockade hos Miss Alice delikatesser. Jag var inte hungrig, så medan de flesta andra slog sig ner inne på kaféet, som var mysigt inrett i ett växthus, gick jag till butiken. Där fanns mängder av färska kryddor i kruka och olika sorters tomatplantor, små- och storväxta, som skulle ge diverse olika tomater. Där fanns även bröd från deras bageri, olika produkter gjorda av tomater, porslin, choklad m.m. Jag har odlat tomater på min inglasade balkongen tidigare, men då plantorna drabbades av mängder av vita flygare flera år i rad, bestämde jag för något år sedan att det fick vara slut med odling av både tomater, gurka, melon m.m. De senaste åren har dessutom pelargonerna blivit allt fler och tagit över balkongen, så där finns inte längre plats för några storväxta tomatplantor, men det går ju faktiskt att ändra sig om tomatplantors vara eller icke vara. Att jag bor själv har ju den fördelen att jag bestämmer helt själv över vad som ska finnas på balkongen och jag slipper ta hänsyn till vad någon annan har för åsikt om min odling. Ja, som du säkert redan listat ut så köpte jag inte bara en utan två tomatplantor. Lemon Sherbert ska få små, gula tomater och Cherry Kisses små röda. Då båda sorterna är småväxta och blir c:a 35 cm höga, har jag planterat dem tillsammans i en större spann. Än så länge står de ute i trapphuset och har redan en hel del blommor, men inom de närmaste dagarna hoppas jag ha ork att göra plats för tomat- och chiliplantorna på balkongen. När jag vattnar tomatplantorna sprider sig en härlig doft från bladverken och jag ser verkligen fram emot att få äta många små solvarma tomater i sommar. Jag har beställt steklar (nyttodjur) från Lindesro AB, som saluför biologiskt växtskydd, och leveransen kommer om några dagar. Steklarna ska hålla vita flygare borta från både pelargoner och övriga plantor och sköter de sitt jobb lär jag verkligen inte ångra att jag köpte tomatplantorna.
Vår utfärd tog längre tid än vad jag planerat och när det var dags för hemresa och jag satte mig i bilen kom plötsligt tröttheten över mig. så jag sov i bilen även på hemvägen. När jag kom hem planterade jag om de gott och väl tjugo nyinköpta pelargonsticklingarna i lerkrukor. Vid det här laget har även de sticklingarna vuxit till sig och de flesta har börjat blomma.
Pelargonen är en underbar blomma och finns i mängder av framkorsade varianter och vildväxande arter, med spännande och skiftande utseenden och växtsätt. De är svårt att få nog av dem. För någon vecka sedan beställde jag sticklingar från Fibrex i England, men den leveransen kommer först i juli månad. Då blir det som en tidig julafton, för när jag får lov att öppna paketet med sticklingarna kommer jag att känna mig som ett barn på julafton. Idag ska jag besöka Anna, en av medlemmarna i Halland, som varit hos Sune Tryggs handelsträdgård, i Tungelsta utanför Stockholm. Anna har varit omtänksam och köpt några sticklingar där, som jag gärna vill ha till min samling. Förutom att sköta om alla mina pelargoner framöver måste jag bli mer aktiv med min sticklingsförsäljning om jag själv ska få plats på balkongen i sommar. Tack till er som var med på resan till Skåne och hoppas att ni alla får en riktigt härlig pelargonsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar