För ett par veckor sedan sådde jag plocksallad i en lerkruka, som jag sedan ställde på fönsterbrädan i sovrumsfönstret. Där hänger sedan tidigare ett enkelt växtlysrör, 90 cm brett, med vitt ljus, över en del av mina frösådda, små pelargonplantor och sticklingar. Efter 3-4 dagar tittade mängder med små gröna blad upp ur jorden och jag plockade bort plasten med små lufthål, som jag täckt jorden med för att hindra sådden från att torka ut, då elementet sitter direkt under fönsterbrädan. Det var lite av ett experiment att odla plocksallad inomhus mitt i vintern. Egentligen är det inte så konstigt att odla inomhus såhär års. Både blommor och grönsaker, som finns i butikerna nu, odlas i stora växthus med kraftig växtbelysning.
Frågan var om mitt lilla lysrör skulle räcka som extrabelysning, så att salladsbladen skulle växa och utvecklas normalt. Salladen har vuxit fort och jag har fått vattna den ungefär varannan dag. Det kommer inte att bli några stora mängder att skörda, men det var heller inte min tanke när jag sådde fröna. Några salladsblad på smörgåsen förgyller hela frukosten. Lite sallad, som dekoration på lunch- eller middagstallriken höjer aptiten, speciellt när man som jag inte alltid är så matfrisk. Att få plocka egenodlad sallad inne i sovrummet, mitt i vintern, när snöns faller utanför fönstret, det tycker jag är riktig vardagslyx för mig. Det gäller att hitta de små guldkornen i vardagen och verkligen njuta av dem. Under helgen som passerat, var det trädgårdsmässa i Malmö, vilken jag gärna besökt, men då jag blev utskriven frän sjukhuset precis innan helgen hade jag inte ork att åka dit ensam och det var lite sent att hitta ett trädgårdsintresserat ressällskap. Istället åkte jag till Blomsterlandet och handlade. Det piggar alltid upp en smula. Nu när jag vet att det fungerar utmärkt att odla sallad på fönsterbrädan, ska jag även så frön av blodskräppa och krusbladig persilja. Färsk persilja ger mycket mer smak åt maten än den frysta och är även vacker att dekorera både smörgåsar och maträtter med. Blodskräpppa/Ängssyra, Rumex sanguineus 'Blood veined', har en lite syrlig smak. Då den innehåller mycket oxalsyra ska man inte äta den i några större mängder, men de gröna bladen är väldigt vackra med sina röda bladnerver och gör sig fint i en sallad eller som dekoration på mattallriken.
Jag har många gånger tittat på den vackra, vita spindelliljan, men aldrig gjort mig mer bekant med den.. En bekant till mig har odlat den i fönsterkarmen med gott resultat. Helst odlas den i kruka på inglasad balkong eller uterum. När jag fick se narcissliljan, narcisslilja hymenocallis festalis. som är en släkting till spindelliljan, blev jag köpsugen, och en lök av den doftande liljan hamnade i min korg, liksom ett paket av en ny sort av oxalis, som också går bra att odla i kruka. Nu återstår bara problemet att göra plats i fönsterkarmarna där hemma. Jag slängde ut ett par växter, som gjort sitt i köksfönstret, och nu är planen att hänga upp mitt andra lysrör där. Då blir det närma och bra till krukorna i mitt lilla grönsaksland när jag lagar mat, och det gör jag både ofta och gärna. Igår klippte jag av de första salladsbladen och åt dem på min frukostsmörgås, med kokt ägg och kaviargrädde. Min experimentsådd visade sig verkligen vara lyckosam. I helgen ska jag så persilja och blodskräppa och hoppas på samma goda resultat som med salladen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar