Hjälp din katt att få en lugnare nyår

Juldagarna har precis passerat, lika fort som de gör varje år. Det har varit ett uppskruvat tempo hela december månad, då mycket skulle fixas och hinnas med. Julklappar, pynt, städning, julkort och allt annat, som skulle hinnas klart till den så viktiga Julaftonen. Jag är lika förvånad varje år, över den tomhet som jag känner efter att den 24:e, 25:e och 26:e  december passerat revy. Så mycket ståhej inför några få dagar, då allt ska hända och förhoppningsvis vara så perfekt, och så är de över. I år har jag ändå gjort väldigt lite inför julen och fått hoppa över en del evenemang, som jag gärna velat gå på, men inte orkat med. Sedan kom mellandagarna, då jag glädjande nog fått semester. Tyvärr blev det inte som jag hoppats på och tröttheten har inte velat ge med sig. Dessutom fick jag gå in och jobba i onsdags, på en av mina semesterdagar. Stor besvikelse, även om det bara rörde sig om några timmar på förmiddagen, innan jag skulle åka till sjukhuset och tillbringa eftermiddagen med dialysbehandling.
Senare idag är nyårsafton till ända och vi lägger 2017 bakom oss, men först ska vi självklart fira in det nya året 2018, med pompa och ståt, festligheter med extra fin mat, bubbel i glasen och många klär sig i glitter och glamour. Jag har dialys hela nyårsaftons förmiddagen och kommer troligtvis vara rätt så trött när jag kommer från sjukhuset. Tidigt på eftermiddagen kommer jag att förbereda inför kvällen. Det blir ingen fest hemma hos mig. Det blir bara jag och mina två katter Ängla och Tindra, som ska umgås, som under en vanligt kväll. I alla fall hoppas jag att det blir som en lugn vanlig kväll. Senare idag på eftermiddagen kommer jag att rulla ner alla persienner i lägenheten och sätta på tvn. Redan igår satte jag i Feliwaykulan i vägguttaget. Varför dessa märkliga förberedelser kanske du undrar? Jo, mina katter, speciellt Tindra, mår jättedåligt kring nyår och speciellt på nyårsafton, då många av oss människor ska underhållas med fyrverkerier och smällare. Långt innan jag skaffade mina katter och inte var så gammal, tyckte jag att det var spännande och vackert med fyrverkerier. Jag kan erkänna att jag fortfarande tycker att det är vackert, men till vilket pris? Många tror att det bara är hundar, som mår dåligt av smällare och fyrverkerier, men även många katter och andra sällskaps- och boskapsdjur blir skrämda och lägg sedan till alla vilda djur. Dessutom skadar det naturen. Mycket av de som skjuts upp i nyårsnatten, ramlar ner på marken igen någon annanstans och det är sällan någon som plockar upp efter sig. Som om inte det vore nog, så skadas cirka 1000 personer varje år, av fyrverkerier i Sverige. 100 av dem får uppsöka akutvården, enligt Sydsvenskan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB diskuterar nu att ändra lagarna för vem som ska få avfyra raketer och köpa de fyrverkeripjäser, som nu säljs till allmänheten över disk. Om man ska ha rätt att avfyra raketer med så kallade styrpinne, ska det efter lagändringen krävas en tvådagars utbildning, godkänd av MSB. Tyvärr kommer de nya reglerna inte att träda i kraft förrän först till nästa år.
Jag hoppas att de tråkiga, svarta rubrikerna om skador och bränder ska minska när dessa nya regler träder i kraft. Att bland annat hundar ska slippa behandlas med lugnande medicin för att utstå nyårsafton och att mina och andras katter ska slippa sitta under sängen och skaka, för att folk, under några få minuter, gör av med otroliga summor på smällare och raketer, som gör så mycket skada.
Skänk dessa pengar till någon välgörenhet istället och känn att du gör något gott när vi firar in det nya året.

 















De första åren, som jag hade min katt Tindra, sprang hon fram och tillbaka i lägenheten under nyårsnatten, från toaletten, in under sängen, tillbaka igen o.s.v. och jag mådde verkligen dåligt av att se henne så skräckslagen och inte veta vad jag skulle göra för att lugna henne. Sedan läste jag om Feliway, som innehåller en syntetisk kopia av kattens naturliga feromoner. När katten mår bra och är lugn så ansiktsmarkerar den och lämnar ansiktsferomoner när den gnider sitt ansikte mot möbler och andra föremål i hemmet och utomhus. Feliway gör katten lugn och gör att den känner sig trygg och tillfreds. Feromonerna kan även få katten att sluta med oönskade beteenden, som att kissa på andra ställen inomhus än i sin låda, klösa på möbler och bråka med andra katter. Feromonerna finns som spray och som en kula, som man sätter i vägguttaget, och som gör att feromonerna sprids i rummet. Det är kulan som jag använder för att lugna mina katter vid nyår. Den bör helst sättas i uttaget redan ett par dagar före nyår, för att göra bäst nytta. Jag drar även ner persiennerna för fönsterna och har på tv:n, på lite högre nivå än vanligt hela kvällen, tills smällandet har avtagit. Efter att jag började använda Feliway har katterna varit mycket lugnare vid nyår och har bara legat under sängen en liten stund kring tolvslaget. Tänk på att inte stressa upp dig själv, utan var som vanligt, annars kan du lätt överföra oro till dina katter.
Feliway spray använder jag i transportburen, när katterna ska till veterinären. Det har underlättat för dem, då speciellt Tindra är väldigt orolig inför dessa besök. Läs mer om Feliway här.
Hoppas att Du, som jag, firar en nyår utan smällare och fyrverkerier. Tänk på att det är lika skrämmande att använda smällare dagarna innan och efter nyårshelgen, då till exempel katter och hundar är utomhus.
Passar på att önska Gott slut och Gott nytt år, med hopp om en ny lagstiftning om raketer inom kort.

Pynta enkelt med julblommor, mossa och små ljusslingor

Imorgon är det julafton och många har nog pyntat klart för flera dagar sedan, inför den stundande helgen. Kanske har även julgranen burits in i många av våra svenska hem och blivit placerad på den plats, som den alltid brukar stå på varje jul. I mitt föräldrahem var det länge tradition att ta in granen först på lillejulaftonens kväll. Hela familjen hjälptes åt att klä granen, sätta stjärnan på plats i toppen, hänga upp pyntet, som var samma år från år, sätta fast ljusslingan och slutligen satte vi fast de långa glittergirlangerna, så att de hängde från granens topp och nästan ner till golvet. Under många år höll vi hårt på traditionen att sätta in granen på kvällen före julaftonen och en regel, som var ännu viktigare, var att tända ljusen i granen först på julaftonens morgon. Det var den i familjen, som vaknade först den 24:e, som fick den stora äran att tända ljusslingan. Jag och min syster hade varsin egen liten gran i våra rum, när vi var barn. När jag flyttade hemifrån hade jag min julgran på balkongen, då det är ont om plats i min lilla tvåa. De två sista åren har granen uteblivit på balkongen, då många av mina pelargoner står kvar där ute under vintern. Helt utan gran är jag ändå inte. Förra året hade jag en liten sockertoppsgran och i år har jag en rumsgran, som jag köpte redan i slutet av sommaren. Nu står den på ett litet bord i vardagsrummet, pyntad med glittriga silverstjärnor, mossa över jorden och en batteridriven, liten ljusslinga, som hänger över grenarna.























Det är enkelt att pynta med ljusslingor och de ger ett mysigt, stämningsfullt sken. Utöver slingan i granen har jag satt en i den murgröna på båge, som jag haft stående på soffbordet i flera år. Jag brukar dekorera murgrönan efter årstiderna och till jul täcker jag jorden med grön- eller kuddmossa och pyntar med bl.a. små julgranskulor, som matchar kopparkitteln, som den är planterad i. Kulorna är lätta att sätta fast genom att sticka ner ståltråden, som de sitter på, i jorden. Om man vill dekorera med och pynt, som saknar ståltråd eller annan fästanordning, kan man antingen limma fast dem med limpistol eller själv fästa en bit ståltråd med lim. En limpistol kan man köpa i en hobbyaffär och fördelen med den är att det varma limmet stelnar inom några sekunder, så fort det svalnar. Nackdelen är att limmet blir väldigt varmt. Man får vara försiktig så att man inte bränner sig och jag rekommenderar inte att barn använder limpistol.


















Ytterligare en liten, batteridriven ljusslinga har jag dekorerat med i hyllan, som sitter på väggen i köket. Jag la slingan i några glasburkar med lock, som normalt står där tomma. Mycket enklare kan det inte bli och de små lampornas ljus ger en härlig effekt, när det speglar sig i burkarnas glas.
I år har jag varken orkat eller hunnit att pynta så mycket, då jag inte mått så bra. Jag har bara satt fram några få tomtar och någon ängel, men den stora adventsljusstaken med 11 ljus står som vanligt i vardagsrumsfönstret och i sovrummet hänger en ljuskrans av metalltråd, tillsammans med ett par julgranskulor i form av stjärnor, i matt, rosa färg, som matchar den rosa, randiga tapeten. Kring gardinstången, där jag hängt upp vita spetsgardiner, har jag lindat glittergirlanger, som helt täcker stången. Det tog inte många minuter att vira glittret kring stången, men det gav sovrummet lite extra julkänsla.


















Jag är en stor älskare av blommor och växter och det går knappast att ta miste på om man kommer hem till mig. Det är nästan ett måste för mig att ha dekorationer till jul, med levande blommor, växter, mossa, gärna pyntat med naturligt material. Förutom att det är vackert tycker jag att det är väldigt roligt att pyssla med blommor, oavsett årstid. Amaryllisen och hyacinten är några av mina favoritblommor till jul, speciellt sedan det på senare år presenterats en mängd olika varianter av amaryllisar, med annorlunda form på de klockformade blommorna, som nu finns i fler färger och mönster än tidigare. Dessa lökväxter, som båda är två klassiker till jul, är egentligen vårblommor, men drivs upp i mängder och säljs lagom till advent och jul. Förra året köpte jag flera, annorlunda amaryllislökar på internet. En av dem var en så kallad multiamaryllis, med ett flertal mindre lökar, som satt ihop, och varje lök gav ett flertal blomstänglar, men med blommor med mindre storlek. Amaryllisen, som snittblomma, håller i stort sett lika länge som när blomstängeln får sitta kvar på löken, men själv föredrar jag att plantera amaryllislökar i kruka och få nöjet att följa när den första knoppen kommer upp ur löken, tills att blommorna slår ut. I år köpte jag en amaryllislök i mataffären, redan flera veckor innan advent. Löken hade redan då en blomstängel som kommit upp gott och väl en dm och det gick att se ännu en knopp, som var på väg upp. Efter att jag planterat om amaryllisen i en lerkruka täckte jag jorden med mossa och satte ut krukan på balkongen. Där fick den stå fram till dagarna före första advent, då jag tog in den i värmen och dekorerade den och ställde krukan på soffbordet. Någon dag senare slog första blomman ut, precis som planerat. Om jag låtit den stå inne i värmen efter planteringen, hade troligtvis alla lökens blommor varit överblommade nu. Istället slår andra stängelns knopp ut lagom till julafton.


















Två av årets juldekorationer har jag arrangerat i två billiga loppisfynd. Jag har samlat på mig diverse kärl under åren, som lämpar sig att plantera i, även om det inte är det som föremålet egentligen är avsett för. För ett par veckor sedan fick jag se en krona i metall, som stod i ett hörn i mitt källarförråd. Jag minns inte när och var jag köpte den och jag kom inte ens ihåg att jag hade den i förrådet, men när jag fick se den fick jag direkt en idé om hur jag skulle göra ett jularrangemang i den. Då kronan knappt har någon kant på bottnen kunde jag inte plantera med jord. Istället täckte jag botten med vanlig grön mossa och sedan tog jag bort jorden på några taklökar, som jag placerade tillsammans i en grupp, så att mossan täckte rötterna. Jag tycker om att använda naturligt material och dekorerade med hasselnötter, kanelstänger, torkade clementinskivor och mjuken. Den är inte stickig att jobba med som "vanlig" en är och även om den torkar ser den hyfsat fräsch ut, men jag har duschat den och mossan med blomspruta för att behålla fuktigheten. Några små julgranskulor i olika röda nyanser fick ge arrangemanget lite färg, även de placerade i grupper för att inte ge ett rörigt intryck. Jag avslutade med att strö konstgjord snö på några ställen och vira buljongtråd (fråga efter tråd i någon blomster- eller hobbybutik) mellan mellan kronans sidor. Den silverfärgade buljongtråden ser nästan ut som spindelnät med rimfrost på och ger arrangemanget en fin effekt.























Min andra juldekoration i år var enkel att göra den också. Jag planterade en multihyacint i ett kopparkärl, täckte jorden med mossa, stack ner några små bitar mjuken, en rosett kring sejdeln och slutligen stack jag ner några kulor och stjärnor. Här använde jag kopparfärgad buljongtråd, som jag virade kring lökarna lite kors och tvärs.
Jag har lag ut ytterligare ett par bilder, på enkla dekorationer från tidigare år. Apelsinen med kryddnejlikor tog jag med då jag inte bara tycker att den är fin att hänga upp eller lägga i en skål, den doftar även väldigt gott och även luktsinnet ska få känna av att det är jul.

Julhäsning 2017

Från våren till vinterns första snö - Bilder under året

17 december

De senaste veckorna har det varit många dagar med riktigt grått och regnigt väder och det har t.o.m. utfärdats stormvarning. Vissa dagar har det inte ens varit riktigt ljust mitt på dagen och i eftermiddag är det ordentligt disigt, men så har väderleken plötsligt ändrats från den ena dagen till den andra och jag har känt mig lättare till sinnet. När jag vaknade av att solen gick upp över hustaken och lös rakt in genom mitt sovrumsfönster, var det helt klart lättare att komma ur sängen. Tyvärr var det inte många dagar under hösten, som bjöd på härligt, vindstilla höstväder, med klarblå himmel och sol, som fick naturens färgpalett att nästan se ut som en glödande brasa. Bladen på träd och buskar satt kvar ovanligt länge i år, då den första, riktiga frosten lät vänta på sig här i Halmstad. Jag kan inte minnas att jag sett kejsarolvonet, utanför dialysentrén, blomma medan den haft kvar sina höstfärgade blad på sina grenar, för normalt blommar den på bar kvist. När väl den första riktiga nattfrosten kom tappade träd och buskar sina blad ganska fort.
Det finns få ämnen som diskuteras så mycket som just vädret och vi har alla våra egna åsikter om hur det ska vara. Är det kallt ute är inte det bra och blir det några riktigt varma sommardagar, finns det alltid några som klagar över att det är för hett. Det är märkligt hur starkt vädret påverkar humöret och hur mycket lättare livet känns en solig sommardag, om jag jämför med en bister, grå och regnig höstdag. Ibland kan jag bli riktigt trött när det är dåligt väder flera dagar i rad, men jag tror inte att jag skulle uppskatta om vädrets makter alltid skulle stå på min sida. Vädret skiftar liksom årstiderna och hade det varit sommar året runt hade jag aldrig fått längta till den härliga våren, då naturen väcks till liv på nytt igen, flyttfåglarna återvänder efter att ha varit borta i flera månader, björkarna får skira, ljusgröna, små musöron och de första vårblommorna sticker upp i rabatten. De vilda djuren parar sig och så småningom föder de sina ungar. Märkligt nog tycker jag att våren är lika förtrollande varje år och jag uppskattar första snödroppen och fjärilen lika mycket varje år.
Då jag är liten och smal fryser jag lätt och kylan på vintern är inte något jag eftersträvar. Ändå infinner sig en speciell känsla i kroppen när jag ser den första snön falla utanför fönstret. Jag gillar att gå ut i naturen när det snöat. Mark och trädgrenar är täckta av vackert orörd snö, med gnistrande kristaller och det knarrar under skorna när jag går. Mina katter har delade meningar om snön. Ängla går knappt ut på vintern. Enligt henne är det för kallt, trots hennes långa, tjocka päls och om hon går ut ser man tydligt att hon inte gillar att sätta ner sina tassar i snön och hon får en mycket annorlunda gångstil. Tindra däremot kan springa runt i snön och dyka ner i den, som om hon jagade en mus.
I våras tog jag en bild, ut över gräs, träd och buskar, när jag stod placerad vid elskåpet i rabatten, utanför vårt hyreshus. Märkligt ställe att stå på kan tyckas, men det fanns en anledning. Jag planerade att ta en bild varje vecka framöver, för att följa naturens utveckling under året. Då ville jag stå på precis samma ställe varje gång och det var lätt att komma ihåg att stå just till vänster om elskåpet. Däremot var det inte lika lätt att komma ihåg att fotografera varje vecka, speciellt som det skulle vara mitt på dagen och det fick inte regna. Det blev i alla fall några foton, som du kan se här nedanför. Till höger på bilderna syns några av husen, där vi matar fåglar och ekorrar stora delar av året. Tittar du riktigt noga, på ett av fotona, kan du se två ekorrar, på stammarna på de två stora ekarna. Jag får se om jag fortsätter att gå ut med kameran och förevigar naturens gång, så att jag har bilder från hela året. Såhär mitt i den gråa, mörka vintern tycker jag att det är givande att få se lite minnesbilder från våren och sommaren. Kanske väljer jag att fotografera på en ny plats framöver och i så fall blir det i Hallägraskogen, en vacker, liten lövskog, som tar sin början strax utanför vårt hus. Om våren är det en av de vackraste platserna jag vet, med vita mattor av vitsippor, hagmark där kor och hästar ibland betar sommartid och ett djurliv med bland annat mängder av fåglar, räv och rådjur. Just nu känns det långt till våren, men imorgon infaller vintersolståndet, då är natten som längst och dagen som kortast, om man ser till antalet ljustimmar. Sedan går vi mot ljusare tider, även om förändringen går långsamt till en början.

10 dec

19 nov

28 okt

26 sep

27 juni

18 juni

Solig eftermiddag 3 juni

Kvällsbild 23 maj

13 maj

7 maj

God och lättlagad fisksoppa

Advent är här och första ljuset brinner i staken och om några veckor knackar julen på dörren. Det är mycket som ska fixas i hemmet, det ska städas och pyntas, julklappar ska inhandlas, julkort ska skrivas och granen ska på plats i foten och kläs. Nu för tiden är det stor skillnad på hur mycket tid vi lägger på dessa sysslor och en del väljer att hoppa över de flesta av julbestyren och reser utomlands, för att koppla av i lugn och ro och fly julhetsen. Däremot brukar de flesta vilja hålla fast vid julens traditionella maträtter med bland annat skinka, Janssons frestelse, inlagd sill, kål, lutfisk och pepparkakor såklart. Mycket av julmaten finns numera att köpa färdiglagad och det är inte många som gör egen korv, sylta, saltar in sill och lägger lutfisken i blöt, så som man gjorde förr när man slaktade en hel gris, som sedan skulle tas om hand. Jag har hållit kvar vid den gamla traditionen att göra egen kokkorv och bräckkorv, även om det inte blivit varje jul. I år lär jag nog inte orka med att göra någon egen julmat, men lite risgrynsgröt lär det nog bli och kanske griljerar jag en liten skinka, som pappa och jag kan dela på.
Jag tycker om att äta julmat på själva julafton, men sedan föredrar jag vanlig husmanskost och vill inte äta rester fram till nyår. Till stor del beror det på att mycket av julmaten är salt och gör att man törstar lång tid efter att man ätit. Det är inget problem för friska personer, men då mina njurar inte fungerar saknar jag helt urinproduktion. All vätska, som jag får i mig via mat och dryck, blir kvar i min kropp och om jag inte får dialysbehandling skulle jag avlida inom några dagar, på grund av urinförgiftning och vätskan skulle till slut även samlas i lungorna, med andnöd som följd. Nu renas mitt blod på gifter och överflödig vätska dras bort från blodbanan genom dialysbehandling, som jag får 4 ggr/vecka på sjukhuset, vilket tar ungefär 5 timmar per behandlingstillfälle. Jag har ett mycket begränsat vätskeintag, vilket innebär att all mat och dryck sammanlagt får innehålla max 5 dl vatten eller annan vätska under ett dygn. Det är inte mycket om man jämför det med en halvlitersflaska cola. Trots att jag alltid måste tänka på vad jag äter och dricker kan jag äta i stort sett allt, men i mindre mängder. Istället för att äta en halv chokladkaka tar jag 1-2 bitar och när det är jordgubbssäsong får jag nöja mig med ett par gubbar, men då njuter jag desto mer av de få, som jag kan äta.
Risgrynsgröt med saftsås lär jag inte kunna äta många skedar av på julafton, men på fredagskvällen före jul kommer jag förhoppningsvis äta både gröt, dricka glögg och njuta av någon god chokladpralin. Då har jag dialys två dagar i rad och under det korta dialysuppehållet kan jag tänja lite på gränserna. Normalt sett är det under söndagskvällarna, som jag brukar unna mig det där lilla extra, som en liten tallrik soppa, skaldjur eller så dricker jag en hel kopp te. Under många år åt jag aldrig soppa, eftersom jag då bara hade dialys 3 ggr/vecka. På senare år har jag fått smak för soppa. Oftast lagar jag potatis- och purjolökssoppa, med ordentligt med grädde, och till den serverar jag kallrökt lax. Recept på soppan hittar du på min blogg här. Tyvärr lämpar den sig inte att frysa in, då potatisen blir grynig och mindre god.
För ett tag sedan såg jag ett recept på fisksoppa på internet. Jag tycker mycket om olika sorters fisk, men fisksoppa har jag aldrig gjort tidigare. Receptet innehöll inga konstigheter och jag hade alla ingredienser hemma förutom palsternacka, som jag köpte hem. Jag följde inte receptet till punkt och pricka, vilket jag sällan gör när jag lagar mat och bakar. Istället för färdigskurna fisktärningar använde jag portionsbitar, som jag skar till själv, lagerbladet hoppade jag över och sockerärtorna, som jag hade hemma, blev ett gott tillskott i soppan. Det tog en stund att skära till grönsakerna, men för övrigt var soppan enkel att göra. Den har blivit en ny favoriträtt och jag har redan hunnit göra den ytterligare ett par gånger.
Trots sin enkelhet tycker jag att fisksoppan passar mycket väl som bjudrätt, en kylig vinterkväll innan jul. Om du väljer att tillaga soppan i förväg, rekommenderar jag att du lägger i fisk och sockerärtor först när du kokar upp soppan och ska servera den. Annars riskerar fisken att bli överkokt och falla isär och sockerärtorna blir för mjuka och tappar sin krispighet.  

Recept
Fisksoppa
till c:a 2 personer
1 portionsbit frusen lax
1 portionsbit frusen torskrygg
100 g räkor med skal
2 mindre morötter
½-1 liten palsternacka
2 stora potatisar
1 dm purjolök
15 sockerärtor
1 msk smör
½ tsk torkad timjan
1 lagerblad
salt och peppar
3 dl vatten
1-1½ fiskbuljongtärning (Knorr)
1 ½ dl vispgrädde
1 msk färsk eller frusen persilja

Gör såhär:
Skala morötterna, palsternackan och potatisarna och skär i slantar och mindre tärningar. Skölj sockerärtorna och skär dem i bitar. Strimla purjolöken och fräs den i smöret så att den mjuknar, men inte får färg. Tillsätt vatten, rotfrukterna, timjan, lagerblad och buljongtärningarna.
Låt soppan koka i c:a 10 minuter, eller till dess att rotfrukterna är lagom mjuka. Skala räkorna under tiden,
Smaka av med salt och vitpeppar. Tillsätt vispgrädden och rör om ordentligt. Lägg sedan i sockerärtorna och den tinade fisken, som skurits i tärningar. Låt soppan koka 3-5 minuter, beroende på fiskbitarnas storlek. Strö den hackade persiljan över soppan och lägg i räkorna, strax innan soppan ska serveras, så att räkorna hinner bli något ljumna. Spara några räkor till garnering.
Om man så önskar kan man lägga en klick creme fraiche i soppan, när den hällts upp i tallriken.

Små ekar på tillväxt på fönsterbrädan

Utanför hyreshuset, som jag bor i, växer stora, gamla ekar, som stått där långt innan husen byggdes på vår gård. En av ekarna är speciellt omtyckt av ekorrarna, som kommer dit och äter nötter ur den lilla trälådan, som en granne snickrade ihop och satte upp i trädet för flera år sedan. När jag lägger ut mat till ekorrarna och fåglarna på hösten, känner jag mig ibland som en måltavla, som någon försöker träffa, men det är bara ekollon som trillar från ekarnas stora trädkronor. Som tur är har jag aldrig fått något ekollon i skallen. När jag var liten brukade jag plocka ekollon och ta bort "hatten" med pinnen och ha pinnen i munnen och låtsas att jag rökte pipa, så som pappas farbror Olle gjorde.
För några månader sedan letade jag efter några fina ekollon, på marken utanför huset. Nu var anledningen först och främst att jag skulle fotografera dem, men sedan var planen att lägga dem i ett glas med vatten, för att de så småningom skulle gro. Veckorna gick och med de gröna, fina ekollonen hände ingenting.


















Jag googlade på nätet och läste att det var en fördel att plocka ekollon, som redan hade fått en liten grodd. Ute på marken låg mängder med ekollon, som då hunnit bli helt bruna, och jag behövde inte leta länge på den fuktiga marken innan jag hittade flera stycken, som hade en 2-3 mm lång grodd i toppen. När jag kom in la jag dem i ett glas vatten och ställde det i fönsterkarmen i köket, tillsammans med de små pelargonerna, som trängdes där under växtbelysningen. Jag trodde groddarna skulle växa till sig ganska fort, med ordentligt med ljus och värme från elementet, men där hade jag fel. Det gick åtskilliga veckor innan jag plötsligt en dag fick se att det blivit ett par centimeter långa rötter, på två av ekollonen. Jag började leta efter min ekollonvas, som jag fick för många år sedan. Jodå, den såldes faktisk som just ekollonvas och var designad så att ett ekollon kunde placeras i vasens öppning. Tyvärr hittade jag inte min vas, som är tillverkad på ett av de småländska glasbruken, om jag inte minns fel. Istället fick jag användning av ett loppisfynd, som jag tror ska användas till ha matolja eller vinäger i. Sedan hittade jag ytterligare en passande liten vas i butiken Søstrene Grene, som jag köpte för en knapp tia. Jag passade mina ekollon noga, så att de hela tiden hade vatten. Rötterna blev fler och längre, men för övrigt hände inte mycket, men så för ett par veckor sedan fick jag se att skalet på ett av ekollonen spruckit upp och en liten stjälk, med ett par blad, hade vuxit fram. Nu är den lilla eken snart två decimeter hög och har fått fler, härligt gröna, ekblad. Jag har haft ytterligare 10-15 ekollon, som legat i vatten, men då de inte hunnit få några rötter nu, hamnade de i soporna idag. Det andra ekollonet, som stått i den lilla glaskannan, har också fått en liten stjälk och ett par små blad, men det tog flera veckor längre på sig för att utvecklas, än det andra ekollonet som hunnit växa till sig. Nu ser jag fram emot att följa de små ekarnas tillväxt och framöver ska jag plantera dem i varsin kruka med jord. Det är första gången, som jag provat på att driva fram en liten ek, och det har varit extra roligt då jag inte håller på med någon annan odling under den här årstiden. Mina pelargoner behöver ju inte så mycket omvårdad nu, mer än att jag får se till att fläkten håller temperaturen på en lagom nivå på balkongen. Plantorna, som står inomhus, måste i och för sig ha vatten och de små pelargonerna, som står under växtbelysning i köks- och sovrumsfönstret, utvecklas och bjuder på en och annan överraskning, även om det hunnit bli vinter, men det berättar jag om en annan dag.

Årets frimärken med änglar

Än så länge är det gott om tid för den som tänker sända julhälsningar på det mer traditionella sätter, då kort med vackra motiv skickas med Postnord och brevbärare kommer och lämnar dem i vår brevlådor. I år är den 15: e december sista dagen att skicka kort med julfrimärken inrikes, om de ska hinna fram och delas ut före julafton. Det kan tyckas vara många dagar till den 15:e december, men jag tycker att dagarna i advent går ovanligt for och det är mycket som jag vill hinna med under denna årets sista månad, utöver alla vanliga vardagsbestyr som ska skötas om. Jag vill pynta och göra fint hemma, bland annat med några hemgjorda arrangemang med julblommor och växter. Julklappar ska inhandlas och packas in, även om det bara är ett fåtal av de allra närmaste i släkten, som jag fortfarande köper paket till. Det underlättar, men det är inte lätt att komma på vad jag ska köpa, när de flesta har det mesta som de vill ha och sällan önskar sig något speciellt. Jag vill hinna gå på julmarknad, lyssna på julsång i kyrkan, griljera en egen skinka, göra julgodis och kunna njuta av dagarna i december, utan att känna stressen flåsa mig i nacken. Därför har jag under de senaste åren försökt börja tidigt med alla julbestyr, i hopp om att jag ska hinna bli klar med det mesta till 1:a advent och även ha julkorten skrivna, så att de kan läggas på postlådan när julen närmar sig. Tyvärr är det sällan som mina planer gått i lås, trots att jag minskat ner en hel del på julstöket och någon storstädning i min lägenhet har det absolut inte varit tal om på flera år. Man fixar, donar och förbereder mycket inför julen. Sedan är julhelgen över på bara några dagar och jag brukar mest känna en tomhetskänsla och tänka "Var det allt det där, som jag förberett så mycket inför"? Sedan återstår mest att städa ut julen, när nyåret är förbi.
Allt fler väljer bort att skicka julkort med posten. Istället skickar man sms, mail eller skriver en allmän hälsning på Facebook till sina vänner. Det är enklare, billigare, går snabbare att skriva och når hela värden på ett ögonblick. Trots möjligheten till digitala hälsningar delade Postnord ut hela 22 miljoner julkort förra året, lika många som 2015, men det var klart färre än 2014, då svenska folket tillsammans fick 24 miljoner julkort.
Den 16:e november släppte Postnord årets julfrimärken. Motiven är med änglar och andra bekanta julprydnader, illustrerade av Sepidar Hosseini. Jag tycker inte att de förmedlar någon riktig julkänsla, men det får julkortens illustrationer stå för i år istället. Utöver julfrimärkena har Postnord även gett ut ett häfte, där motiven består av vinterblommor. Då det skickas mycket julklappar med posten finns också ett nytt 100-kronorsfrimärke, för tyngre försändelser. Om du planerar att skicka julklappar med Postnord, krävs det att mottagaren kan visa giltig legitimation för att hämta ut försändelsen. Tänk på det om du ska skicka paket till någon som är minderårig. Ange då hellre någon av föräldrarna som mottagare. Julfrimärken från tidigare år, som är valörslösa, kan användas året om och gäller då som porto för ekonomibrev upp till 50 gram, idag 6 kronor. Viktiga datum och övrig information, om du ska skicka julklappar inom Sverige eller paket och julkort utrikes, hittar du på Postnords hemsida här.
När jag var på Ge-Kås, i slutet av augusti, hade de tagit fram allt från julgardiner till adventsljusstakar och mängder av pynt och annat som hör julen till. Jag är helt säker på att jag köpte en helt bunt med julkort när jag var där, som hade motiv med bland annat tomtar och katter,  men nu är de som bortblåsta. Jag har letat på platser där jag kan tänka mig att jag har lagt dem, men jag måste gömt dem väl. Ibland är det kanske inte bra att vara ute i alltför god tid. Jag får väl köpa nya kort i veckan som kommer, så att jag kan börja skriva adresserna. Sedan ska jag skriva en julhälsning, som de senaste åren varit med rim. De sista åren har det fått bli köpta julkort, istället för att göra egna, även om det är roligare att få vara kreativ och skapa egna julhälsningar. Det är mycket jag skulle vilja göra, men orken och tiden räcker inte till, mycket på grund av hälsan, men det blir jul ändå och jag hoppas få njuta av advent och jul i lagom stora portioner i taget.

Vackra julkort från 1940-talet, som jag köpt på loppis.
Storleken på dåtidens kort var mycket mindre och de var tryckta
på matt papper. Flera av korten på bilden är målade av
Jenny Nyström, känd jultomteillustratör.

 

Låt hösten dröja sig kvar inomhus

I går morse vaknade jag upp till höstens första, riktigt frostnupna morgon. Min första tanke, när jag insåg att det var minusgrader, var hur alla mina pelargoner på balkongen klarat natten. Jag kunde andas ut efter att ha öppnat balkongdörren och tittat ut. Alla plantor såg välmående ut och termometern, som hänger på tegelväggen, visade på 2 plusgrader. Solen var på väg upp över hustaken och då stiger temperaturen fort på den inglasade balkongen, men jag insåg att det är dags att sätta ut värmefläkten inför kommande frostnätter och den annalkande vintern. Den, liksom första advent, närmar sig på tok för fort. Det känns inte som om det är dags att sätta fram adventsljusstaken, hänga upp stjärnan och tända första adventsljuset redan om knappa två veckor. Det känns på tok för tidigt. Annars gillar jag verkligen den första helgen i advent, då jag brukar göra fint hemma med ljus, sätta upp första pyntet och göra julens första arrangemang med bland annat taklökar, olika sorters mossa, material från naturen och lite annat pynt. Dessa arrangemang, tillsammans med amaryllislökar, hyacinter, tazetter och alla ljus, är det som jag uppskattar mest med första advent, men var sak har sin tid och de julinspirerade arrangemangen får vänta, i alla fall någon vecka till.

Jag vill dröja mig kvar vid hösten och den vackra färgpaletten som naturen bjuder, då det fortfarande sitter en del blad kvar på träd och buskar. Utanför sjukhusentrén, där jag går in till dialysen, växer sedan många år en kejsarolvon. Så här års brukar den ha tappat sina blad och sedan blommar den på bar kvist i december, ibland tidigare. I år sitter de flesta bladen fortfarande kvar och de första blommorna slog ut redan för ett par veckor sedan. Mina pelargoner på balkongen blommar ännu, även om det är bra mycket mer sparsamt än i somras och om kylan håller i sig är det nog sista blommorna för i år. Jag får snabba på om jag ska hinna gräva ner blomsterlökarna i rabatterna utanför hyreshuset, innan tjälen går i jorden. Jag fyndade ett tiotal påsar med blomsterlökar förra veckan, då Plantagen hade 70% rabatt på kvarvarande sortiment. De flesta lökpåsarna gav jag bara 3 kr/st för, så det var verkligen svårt att låta bli att handla. Förhoppningsvis blir det uppehållsväder på torsdag, så att jag kan ge mig ut och plantera när jag kommer hem från jobbet. Grannen har lovat att hjälpa mig att gräva, för oavsett tjäle eller ej är det hårt i jorden i rabatterna. Som tack för hjälpen får de glädjas över blomsterprakten till kommande vår och sommar.

Höstens härliga färgpalett, som dröjt sig kvar ovanligt länge i år, gav mig inspiration till att göra ett litet arrangemang med höstkänsla, att sätta på soffbordet, istället för att börja julpyssla. Växten hemtrevnad, Soleirolia soleirolii, som tillhör nässelfamiljen, har mängder med små, runda blad, som bildar en tät, härligt grön tuva. Den är en populär krukväxt i svenska hem och en av mina favoriter, som är lätt att dekorera efter olika årstider, högtider och helger. Hemtrevnaden är enkel att odla om man ger den lagom mycket vatten. Den vill absolut inte att rötterna står blött, men får heller inte torka ut. Det bästa är när den får suga vatten på ett fat, låta jorden vara lätt fuktig och placera plantan ljust, men inte i direkt sol. Hemtrevnad, eller husfrid, som den också kallas, växer i vilt tillstånd längs med marken och får då vita, små blommor, men som krukväxt blommar den mycket sällan.
Min nyköpta planta dekorerade jag enkelt på ett par minuter. Stora delar av året kan man hämta mycket fint från naturen till olika typer av blomsterarrangemang och buketter. Frukter och grönsaker är också användbara. I en blomsterbutik köpte jag en liten, konstgjord pumpa och en frukt, som jag tyvärr inte vet namnet på. Hemma i kylskåpet hade jag brysselkål, som kom väl till pass, kastanjer plockade jag i naturen och band och nålar med silverkulor, hade jag hemma bland allt mitt pyssel. Den flätade korgen, som jag hade sedan tidigare, passade bra i både färg, form och material, till hösttemat. För att hemtrevnadens skira bladverk inte ska pressas ner av dekorationernas tyngd, väljer man lämpligast att fästa en bit grövre ståltråd, 10-12 cm, i varje detalj, som sedan sticks ner i jorden. En frukt, som är hård, kan man sticka in ståltråden i utan att limma, men annars fäster man enklast ståltråden med hjälp av en limpistol. Om någon vecka är det bara att plocka bort höstdekorationerna och byta ut dem till något mer juligt, som passar till advent.

Rosa bandet kampanjen är över, men inte kampen för de drabbade

Det är många som kämpar mot cancer. Som tur är ger forskningen resultat och många drabbade blir idag helt friska, men oddsen är olika beroende på vilken typ av cancer man drabbas av och i vilket stadium sjukdomen upptäcks. Vilken typ av behandling man får skiljer sig också åt. Jag drabbades av bröstcancer för ungefär tre år sedan och valde att operera bort hela mitt högra bröst, tillsammans med cancertumören, även om det hade räckt att avlägsna en bit av bröstet, en så kallade tårtbit. Jag har alltid haft väldigt små bröst och skämtade någon gång och sa att i mina små pizzadegar kan man väl inte få cancer, men oj vad fel jag hade. Eftersom mina bröst varit så små, att jag inte ens använt bh, var det ett självklart beslut att ta bort hela bröstet. Min cancer hade tack och lov inte spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan och då hela bröstet togs bort slapp jag att åka från Halmstad till Lund, för att genomgå 25 strålbehandlingar. Det hade blivit än mer jobbigt för mig, då jag sedan många år har dialysbehandling på sjukhus 4 ggr/veckan, vilket tar ungefär 5 timmar/behandling.
Min cancertyp var östrogenkänslig och då man inte hittade någon spridning i lymfkörtlarna, slapp jag behandlingar med  cellgifter. Istället tar jag varje dag en medicin i tablettform, som ska ska ta bort mitt östrogen, då östrogenkänslig cancer tillväxer av just östrogen. Medicinen, som jag ska ta i 5 år, har gett mig en del biverkningar. Jag har drabbats av ledvärk och jag svettas och fryser emellanåt, dessutom gör den mig extra trött, speciellt på mornarna, då jag ibland somnar sittande i sängen, innan jag orkar kliva upp. Alla läkemedel kan ge biverkningar, mer eller mindre svåra, men det väldigt stor skillnad på hur olika patienter tål olika läkemedel.
Självklart hoppas jag att det inte finns några cancerceller kvar i min kropp och att jag ska slippa  återfall, men med cancer finns det tyvärr sällan några garantier. Det sägs att cancern förr eller senare sätter sig i huvudet, för den som drabbats av sjukdomen. Med det menas inte att själva sjukdomen sprider sig till huvudet, men tankarna uppfylls ofta av cancern, oron kring sjukdomen och framtiden. Den sjukes familj och närmast anhöriga drabbas även de av oro, funderingar och sorg över att se sin närstående må dåligt, kämpa mot sin sjukdom och genomgå jobbiga behandlingar. Det är inte ovanligt att frågan kommer upp om cancern är av en sådan sort, att den kan vara ärftlig. Ingen i min närmaste släkt har tidigare haft bröstcancer och läkaren kunde därför lugna mig med att min cancer inte är ärftlig.
Jag fick beskedet om min bröstcancer efter att jag gjort min allra första mammografi. Tumören var liten och jag hade inte känt den, då jag ibland undersökt mina bröst. Det var inte konstigt, då min läkare hade svårt att känna den, även om han visste var tumören satt i mitt lilla bröst. Nu när det gått 3 år sedan tumören upptäcktes, tänker jag inte längre på cancern varje dag, men om jag får ont på något nytt  ställe i kroppen väcks oron och tankarna om att cancern är tillbaka och har spritt sig i min kropp.
Någon vecka efter att jag fick mitt cancerbesked gjorde jag en liten plantering i en nysilverskål. Tanken var att sprida bilden på min rosa kreation på internet, för att uppmärksamma "Rosa bandetkampanjen", som just då var aktiv. I år tycker jag att fler butiker än tidigare sålt olika rosa varor, till förmån för kampanjen. Varje krona till forskningen är viktig. Ge ett bidrag du också och tänd ett ljus för alla dem som kämpar mot de elaka cancercellerna. De som forskar behöver ständigt mer pengar, för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete. Under Rosa Bandet 2017 samlade svenska folket in rekordsumman 84 miljoner kronor. Ett mycket viktigt bidrag till svensk cancerforskning. Varje år får drygt 61 000 personer i Sverige det skrämmande beskedet att de drabbats av cancer. Ungefär 8 000 av dem får diagnosen bröstcancer. Cirka
 30 procent av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Även män kan drabbas av bröstcancer, men det är ovanligt. Forskningen har bidragit till att drygt 80 procent, av dem som drabbas av bröstcancer idag överlever. rämst på att allt fler fall upptäcks tidigt, och på att behandlingsmetoderna blivit bättre

Allhelgonatid

Under den kyliga och mörka hösten infaller helgen då man inom den kristna kyrkan firar Alla helgons dag och Alla själars dag. Alla helgons dag infaller på lördagen mellan den 31 oktober och 6 november och är sedan 1953 en helgdag. Denna dag firas till martyrers och helgons ära. Den efterföljande söndagen är det Alla själars dag, en högtid då vi minns våra nära och kära, som inte längre finns i livet. I många kyrkor, runt om i landet, har man som tradition att läsa upp namnen på de församlingsmedlemmar, som dött under året, och man tänder ett ljus för var och en av de bortgångna.
Det är många som besöker sina anhörigas gravar just denna helg och gör fint och sätter blommor. Under de senare åren har det blivit allt vanligare att man även tänder ljus på gravarna. Igår besökte jag Söndrums kyrkogård, där min mamma ligger begravd sedan 1988. Hon gick tyvärr bort alldeles för tidigt, efter en längre tids sjukdom, och var då bara 47 år. Mamma tyckte inte om att man tände ljus på gravarna. Det var en tradition, som tillhörde den katolska kyrkan på den tiden, och det var ganska ovanligt med ljuständning på de kyrkogårdar, som tillhörde den svenska, kristna kyrkan. Nu lyser ljus på nästan varenda grav och i år brinner ett ljus även för min mamma, efter att jag bestämde mig för att köpa en lykta och ljus inför helgen. Om min mamma hade levt idag tror jag att hon hade uppskattat traditionen med att tända ljus på gravarna. Det var otroligt vackert att se alla ljusen lysa upp, när mörkret sänkte sig över Söndrums kyrkogård, och det var en speciell stämning med alla besökare, som rörde sig mellan gravarna, hälsade och småpratade med varandra. Det är inte särskilt ofta, som jag besöker min mammas grav. För mig finns hon inte just där. Hon känns mer närvarande var helst jag befinner mig i min vardag och hon finns för alltid i mitt hjärta och i mina tankar, oavsett tid på dygnet. Sorgen över att hon inte finns kvar i livet kommer aldrig att försvinna, men den är inte längre lika tung att bära, som den en gång var. I våras fyllde jag 47 år och jag är nu lika gammal, som min mamma var när hon gick bort. Det har gjort att jag i år reflekterat extra mycket över hennes livssituation, då hon mitt i livet rycktes bort ifrån oss.
Jag lämnade kyrkogården med värme i hjärtat och det kändes bra att ett ljus lyste i mörkret, ett speciellt ljus för just min älskade mamma.

Glada små halloweenclementiner

Den senaste veckan har jag sett alltfler stora, orange pumpor, med elaka ansiktsuttryck, lysa upp i höstmörkret, när jag varit ute och kört. Jag har aldrig gillat halloweenfirandet, kanske främst för att det är en tradition, som inte fanns i Sverige, när jag växte upp. De orange pumporna är i och för sig fina, där de lyser i mörkret, men det är också det enda som jag gillar med denna tradition, som främst förknippas med hemskheter och död och är ett jippo för köpmännen. Eftersom jag bor i lägenhet har jag ingen plats utomhus där jag kan ha en pumpa. Om så vore fallet skulle den få ett något trevligare ansiktsuttryck. Däremot gillar jag att göra höstarrangemang med växter, blommor och mossa, med inslag av små prydnadspumpor, som finns i många olika former och flera färgkombinationer. Pumporna är fina att ha på soffbordet i en skål eller bara ha liggande som de är, kanske tillsammans med några kastanjer och pressade, torkade blad, i höstens vackra färger.

Jag plockade lite olika sorters blad häromdagen, från buskarna som växer utanför hyreshuset. När jag kom in la jag dem mellan sidorna i en, stor, tjock kokbok och la sedan ytterligare några böcker ovanpå, för att bladen skulle bli ordentligt pressade. Redan efter ett par dagar hade bladen torkat och var släta. De hade fortfarande kvar sina vackra färger i olika nyanser av gult och grönt, till riktigt mörkt rött, om än något mattare i färgerna än när de satt på buskarna. Förutom till dekoration, kan man använda större blad som placeringskort och skriva namn på dem med guldpenna. Vid en halloweenfest kan man använda clementiner som små pumpor, rita ansikte på dem och sedan placera en vid varje kuvert. Använd en vattenfast penna med tunn, svart spets och för säkerhets skull giftfri, om clementinerna sedan ska ätas. Istället för godis kan man ge en mer nyttig halloweenclementin till de som knackar på och ropar "Bus eller godis!".


















Det går även bra att använda apelsiner istället för clementiner. De kan bli fina hållare för värmeljus när man skär bort skal och fruktkött i apelsinens topp. Köp apelsiner, som ligger stabilt på plant underlag, eller skär bort en bit av apelsinens botten. Gör en markering för värmeljuset genom att trycka ljuskoppens ovansida mot skalet. Skär sedan försiktigt bort skal och fruktkött med en skalkniv, bara precis så mycket att det går att trycka ner värmeljuset. Förutom att levande ljus förhöjer stämningen sprider apelsinerna en härlig doft och till advent och jul kan de dekoreras med hela kryddnejlikor, som luktar riktigt behagligt juligt. Då apelsinerna torkar och chanserar fort, när man skurit i dem, brukar jag förvara dem inplastade i kylskåpet på nätterna, så att de håller sig fina ytterligare ett par dagar.
Om några hemska figurer ringer på min dörr under halloween och ropar "Bus eller godis!" så är jag förberedd. Godisförrådet i skafferiet är väl fyllt, självklart även för mer trevliga besök, som skulle vara sugna på något sött och gott.
Jag passar på att önska "Happy halloween", även om jag själv inte ska ut och busa och fira i veckan,
för det råder delade meningar om när halloween verkligen ska firas i Sverige.

Vad betyder din katt för dig?

För någon månad sedan anordnade Whiskas tävlingen "Årets katt" på Facebook. Tävlingsuppgiften var att berätta om sin katt, vad som gör den speciell och hur den gör skillnad i livet. Utöver tävlingsvinsten, en årsförbrukning av Whiskasprodukter, lovade företaget att skänka ett mål mat till en hemlös katt, för varje tävlingsbidrag som de fick in. Jag tänker att maten förmodligen skickades till några olika katthem. Då jag gillar tävlingar, speciellt när det krävs en motivering för att delta, ville jag självklart vara med i tävlingen och berätta om hur mycket mina katter Tindra och Ängla betyder för mig. Jag tror själv att mina katter har en större mening i mitt liv, än vad en del andra katter har för betydelse för sina hussar och mattar. Med det menar jag absolut inte att alla våra katter inte fyller en viktig uppgift. Det finns otroligt många mycket älskade katter runt om i landet, som betyder väldigt mycket för sina ägare, men en katt kan ha en mindre eller större mening i livet för olika hussar och mattar. Ängla och Tindra bidrar med mycket mer i mitt liv, än att bara vara härliga husdjur, speciellt då jag under större delen av livet varit sjuk, har dåligt med ork, mår mindre bra och ofta är ensam hemma. De är förutom mina livskamrater, mysiga och varma att gosa med, de får mig att komma ur    sängen även de dagar då jag mår riktigt dåligt, de är starka lyckopiller och underbara som sällskap. Ja, jag skulle kunna göra listan lång.
Jag har tidigare skrivit en text om mina katter, som jag nu skrev om och utökade till en liten berättelse. Jag la ut den, som tävlingsbidrag på Whiskas sida på Facebook, tillsammans med en bild på mig och Ängla. Whiskas toppar inte listan över mina katters favoritmat, men Tindra och Ängla som är kräsna katter, låter sig väl smaka av Whiskas blötmat med sås, så det var en självklarhet att delta i tävlingen. Jag var nöjd med mitt tävlingsbidrag, och hoppades såklart att Ängla skulle ta hem titeln, som "Årets Whiskaskatt".
Häromdagen fick jag se att vinnaren korats i tävlingen och någon vinst blev det inte för min älskling, men vad gör egentligen det. Ängla och Tindra fortsätter ändå att vara det bästa i mitt liv och de är lika högt älskade, som de alltid varit, om inte ännu lite mer.

Nedan följer mitt tävlingsbidrag.
 

Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle bli med katt

men tänk så många avtryck hon i livet satt

Många tjatade om att en katt skulle vara bra

glöm hund det är inte alls att föredra

Jag var negativ men det blev en liten källing till slut

såhär i efterhand är det mitt livs allra bästa beslut

Ängla heter hon och är mitt starka lyckopiller i livet

att hon ska ha det bästa är självklart givet

Hon är ingen raskatt med vackert protokoll

med för mig är det hennes personlighet som spelar roll

Ängla gör att mina mörkaste dagar nu är få

utan henne skulle mitt liv inte kunna fortgå

Jag är inte ensam mer inte ens på toaletten

hon åker även i hissen när jag ska ner med tvätten

Med dialys i många år och även cancermedicin

är mitt liv ofta tungt och det tär på energin

När jag vaknar trött och har värk i min kropp

och det känns som världens tyngsta upplopp

då sitter hon där och lägger tassen mot mitt bröst

och hennes blick ger mig både styrka och tröst

Jag ger henne mycket kärlek och mat som är rätt

så hon mår bra och blir riktigt nöjd och mätt

Tid för jakt och lek med mus och råtta

och en ren låda som är hennes innepotta

Viktigt är även att hon trivs hemma hos mig

för hon är en mycket speciell och unik liten tjej

För min älskade Ängla gör jag självklart allt

för att ge tillbaka av all kärlek tusenfalt

Nu håller jag hårt alla fingrar och tår (de jag har)

att vi många härliga år tillsammans får.

Ängla och Tindra, jag älskar er mest i världen!

Julinspirerande magasin för den pysselintresserade

Under nästan hela mitt 47-åriga liv har jag tyckt om att sysselsätta mig med allt möjligt som berör bild, färg och form. Intresset för att rita och klippa och klistra väcktes när jag var riktig liten och det har jag haft glädje av under många av mina sjukhusvistelser under åren. Jag minns att jag limmade pärlor, medicinkoppar i olika färger och bomullspinnar på rondskålar, när jag var i fyraårsåldern och låg på Akademiska sjukhuset i Uppsala. På den tiden fanns ingen lekterapi, så det blev personalen och mamma, som fick sysselsätta mig. I vuxen ålder har jag bland annat gått kvällskurser på konstskola, målat porslin, lärt mig kalligrafitextning och att göra blomsterarrangemang, utöver allt annat som jag gjort hemma. De senaste åren har jag blivit alltmer intresserad av fotografering, men någon kurs har jag aldrig orkat gå, men ju fler bilder jag tar desto bättre blir resultatet, även om det går sakta framåt. Min pelargonodling, som består av över 200 olika plantor, är för mig också förknippad med färg och form. Skapande intressen benämns med flera olika ord. Ibland kallas det för att pyssla och i vissa fall sägs en kreation vara konst eller installationer. Var gränsen går mellan pyssel och konst överlåter jag till betraktarens ögon att bedöma.
Nu när det närmar sig jul är det snart dags att börja fixa med julkorten. Jag tycker det är roligt att göra egna julhälsningar och rita, klippa, klistra och skriva hälsningen med rim. Numera kallar man ofta det för cardmaking och det finns mängder med artiklar, som säljs speciellt för att använda när man gör kort och pysslar med scrapbooking. Jag kallar det fortfarande för klipp och klistra, men det är roligt med alla små figurer i olika material, stämplar med mängder av motiv, glitter, fina band, klippark och klistermärken, för att bara nämna en liten del av det material, som finns i handeln numera. Det ges även ut tidningar med tips och idéer, för den som har ett stort intresse för cardmaking och scrapbooking. Idag finns det tidningar i handeln med innehåll, som inriktar sig på diverse specialintressen, utöver de olika veckotidningarna, som funnits i tidningshyllorna långt innan jag föddes. Inför advent och jul kommer en hel del magasin ut, som speciella julnummer, fyllda med tips, idéer och stämningsfulla bilder. Jag gillar att bläddra, läsa och inspireras av dessa tidningar och de ger mig ofta en mysig känsla i kroppen och lusten att börja skapa infinner sig. Tyvärr tycker jag att priset ofta är bra mycket högre, än vad innehållet är värt och sidorna med reklam är alltför många. Idéerna med pynt, inredning och matrecept är ganska lika år från år, men jag förstår att det är svårt att fylla en hel tidning med nyheter, som ingen gjort tidigare. Trots allt köpte jag Allers Julmagasin så fort den dök upp i affären för någon vecka sedan. Den tidningen brukar vara först ut bland julmagasinen i tidningshyllorna, är lite billigare och innehåller mindre reklam, men lika mycket läsvärt, trots att den är tunnare än de dyrare magasinen.
På biblioteket, i närheten av där jag bor, brukar de ha en del julmagasin, både nya och från tidigare år, och jag brukar göra ett besök där och ha en lugn och mysig stund, då jag kopplar av med en hög tidningar och funderar över hur jag ska få utlopp för min kreativa ådra och skapa stämning i min lilla lägenhet framöver. Biblioteket har även en del böcker med julinspiration, men tyvärr har de flesta rätt många år på nacken, och det är sällan som det ges ut nya böcker med jultema.
Oftast gör jag inte precis likt idéerna, som jag ser i tidningar, på tv och internet, men de sätter fart på tankarna och skaparlusten. Ännu så länge känns det för tidigt att börja julpyssla, men kanske börjar jag med julkorten snart, för att slippa stressa in i det sista, som jag brukar få göra för att mina hälsningar ska hinna fram till jul. Tanken är god och det är långtifrån första hösten, som jag planerar att börja i tid. Ändå brukar jag sitta där in i det sista och korten blir inte alls så kreativa, som jag först tänkt. Kanske ska jag övergå till att skicka mina julhälsningar via mail eller sms, som allt fler gör nuförtiden, men själv tycker jag fortfarande att det är bra mycket trevligare att få ett julkort med vacker bild och handskriven adress och avsändare, som dimper ner på golvet genom dörrinkastet och som jag sedan kan sätta i hyllan i köket.
En del blomsteraffärer bjuder in till inspirationskvällar, då man får lära sig att göra dörrkransar, ljusarrangemang och julplanteringar. Jag har varit i flera olika butiker under åren och då jag gillar att hålla på med blommor har dessa kurser varit både roliga och lärorika. Liknande arrangemang har även anordnats av en butik i Halmstad, som säljer diverse material för cardmaking och scrapbooking. Oftast betalar man en kursavgift och det material, som man använt sig av och tar med hem, ibland med rabatt.
Jag har dragit ner på julpyntet de senaste åren. Den största anledningen till det är att jag mår sämre och att orken inte räcker till, men jularrangemang med blommor, ljus, mossa och olika naturmaterial är något som jag inte vill vara utan. Det finns mycket vackert i naturen att dekorera med. Förutom olika sorters mossa kan man plocka kottar, små grenar, stenar och blad och kvistar från vintergröna växter. Här nere i södra delarna av landet har vi haft väldigt sparsamt med snö innan jul de senaste åren och därför har jag kunnat vänta till advent med att plocka in material från naturen. Bor man norröver kanske man redan nu får tänka på att ta en runda i skogen innan marken blir snötäckt. Förvara mossan svalt tills du ska använda den. Håll den sedan fuktig, genom att spraya den med vatten. Jag har svårt att ta nig ut i skogen, då jag har problem att gå, så jag brukar löpa vanlig grön mossa, kuddmossa och mjuken i någon blomsterbutik eller då det funnits mossa till försäljning på Lilla Böslids julmarknad.
I helgen köpte jag säsongens första amaryllis och två vita hyacinter. De var planterade och amaryllislöken hade redan två knoppar, som tittade upp ur löken. När man tar in planterade lökar i rumstemperatur brukar de utvecklas fort och det tar inte lång tid innan blommorna börjar slå ut. Därför har jag ställt lökarna på min inglasade balkong, där de får stå tills att jag har ork och tid att sätta dem i andra krukor och dekorera dem. Dessa lökväxter är egentligen vårblommor, men jag har absolut inget emot att tjuvstarta med tidigt framdrivna amaryllis och hyacinter till advent, men än så länge får de stå på balkongen ett par veckor till, innan de får komma in i värmen och pryda köksbordet.
Häromdagen låg tidningen Allers Trädgård, innanför dörren när jag kom hem, då jag har en prenumeration på tidningen, som jag fick i julklapp av min moster förra julen. Detta nummer hade lite jultema, av utsidan att döma, men än har jag tyvärr inte hunnit titta i den. Under åren har jag prenumererat eller köpt lösnummer av många olika tidningar. Det har bland annat varit magasin om katter, trädgård, mat, fotografering och innan jul har jag lagt en hel del pengar på olika jultidningar. För ett tag sedan tipsade en av mina dialyssköterskor mig om att hon läste mängder med tidningar på internet, efter att hon blivit medlem hos Readly. Som medlem hos dem betalar man 99 kr/månad och får då tillgång till 2400 magasin och dagstidningar, både svenska och utländska, genom deras app. Det går även att ladda ner tidningar och läsa när man inte är uppkopplad. Med ett och samma abonnemang kan 5 personer läsa varsin specifik tidning samtidigt. Jag har än så länge inte blivit medlem, då min gamla stationära dator inte stödjer appar, men så fort jag får min nya dator ska jag gå med i Readly. Självklart kan man även läsa tidningarna i en läsplatta eller i en mobiltelefonen, under förutsättningen att den stödjer appar. Det finns presentkort att ge bort, som gäller för 1, 3, 6, 9 eller 12 månader.
När jag var barn hade jag och min syster varsin egen liten gran i våra rum, under flera år. På den tiden åkte hela familjen ut i skogen, som ägdes av mammas mostrar och morbror, och högg gran. På julaftonens morgon låg Bamses jultidning under min gran och under min systers gran låg tidningen Starlet.
En tidning passar att ge bort i julklapp till de flesta, ung som gammal, eller varför inte önska en prenumeration av jultomten.