Jag växte upp med en mamma som lagade den mesta maten från grunden. Några färdiga köttbullar från frysdisken åt vi aldrig och brödet hade mamma oftast bakat själv. När jag kom hem från skolan serverades fika, bestående av hembakade kanelbullar och saft, även den kokad hemma i köket på Körsbärsvägen. Jag, mina föräldrar och min syster brukade åka ut i naturen tillsammans och plocka blåbär, hallon och lingon. Hemma i trädgården växte äppelträd, vinbär och krusbär. Mamma tog hand om frukt och bär och gjorde bland annat gelé, mos, kräm och och äpplekaka. Vi hjälptes åt att göra korv till jul, både fläskkorv och korv, som vi lämnades in för rökning. Jag fortsatte att föra korvtraditionen vidare även efter att mamma gått bort, men någon halv gris, rådjur- och älgkött har jag aldrig köpt hem, som hon gjorde. Idag är det inte alls lika vanligt att safta, sylta, baka bröd eller köpa kött direkt från en bonde på landet. Det är mycket annat som prioriteras i vardagen än att stå hemma i köket och göra något gott av det naturen har att bjuda på. Om man frågar bekanta om de tar hand om bär och frukt från deras trädgårdar får man ofta svar som, sylt, saft och gelé finns att köpa färdigt, det tar lång tid att göra, det är jobbigt, ja ursäkterna är många. Visst kan man handla i affären och det är inte alltid att det blir billigare att t.ex. koka egen gelé, men hemlagat är så mycket godare och man vet precis vad det finns i burken. Förra året la jag in västeråsgurkor för första gången. Det var lite pyssel innan jag kunde skruva på locken på gurkburkarna, men slutresultatet blev krispiga, jättegoda gurkor, med lagom smak av ättika, salt och socker. Det var absolut värt besväret och jag hade inlagd gurka ända fram på vårkanten, trots att jag gav bort ett par burkar. Mamma la även in syltgurka, eller Asiagurka, som den också heter. En vitgul, avlång, pumpalik gurka, som kokades i en lag smaksatt med bland annat ingefära, kanel och ättika. Tyvärr är det svårt att få tag på denna gurka i handeln och därför har jag hittills inte lagt in någon syltgurka. Nedan finner du receptet på den inlagda västeråsgurkan, ett recept som mamma i sin tur fått av vår dåvarande granne Britt. Receptet ger gurkor, som är något mindre ättikstarka och något sötare, än de jag tidigare köpt i mataffären. Jag skivade gurkorna och kokade lagen på kvällen dag 1 och ställde den svalt under natten. Dag 2 la jag gurkorna i burkar och hällde på lagen. Det tar en stund att lägga in västeråsgurka, men den blir verkligen god och det krävs ingen större vana och kunskaper i köket för att få ett välsmakande slutresultat.
Vill du göra en snabbare inläggning av vanlig slanggurka kan jag rekommendera pressgurka. Recept på pressgurka hittar du på min blogg här.
Recept
Britts inlagda västeråsgurkor
2 kg gurkor
2 lagerblad
3 msk senapsfrö
1 knippe dillkronor
3 dl ättiksprit
1 l vatten
1 l socker
3 msk salt
Atamon att skölja burkarna med (följ ordinationen på flaskan för glassköljning)
Glasburkar
Gör såhär.
1. Tvätta gurkorna och låt dem rinna av på en handduk.
2. Skiva dem och lägg dem i en större gryta eller skål, varvat med senapsfrö och dillkronor.
3. Koka lagen, vatten, socker, salt och lagerblad. Ta bort lagerbladen och häll den varma lagen över gurkorna. Lägg ett fat över, så att alla gurkorna täcks av lagen. Låt svalna.
4. Diska burkarna väl och ställ dem i ugnen och låt torka i 100 grader. Låt dem svalna och skölj sedan insidan av burkarna med atamon.
5. Ta bort dillkronorna och sila bort senapsfröna. Lägg gurkorna i burkarna och lägg i lite av senap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar