Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

16 aug. 2016

Rabarberpaj lite på en höft


















Min mamma brukade göra en efterrätt med päron under ett täcke med bland annat mandelmassa, smör, ägg, mjöl och socker. Ja, det är i alla fall ungefär de ingredienser, som jag tror att hon rörde ihop och bredde över päronen. Något recept fanns inte till den jättegoda efterrätten, som enligt min mamma var väldigt enkel att göra. Inom familjen gick denna rätt under benämningen "Lite på en höft", ja det var så mamma kallade den. Det var sällan som hon använde några recept när hon lagade mat till vardags och jag ångrar att jag inte bad henne skriva ner ungefärliga mått av vad pärondesserten innehöll. På den tiden hjälpte jag sporadiskt till i köket. Jag hade intresset, men skolan och dialysen tog mycket av min ork och tid. Min mamma var sjuk under många år och låg inlagd på sjukhuset i Lund ett flertal månader av sin sista tid i livet, innan hon gick bort 1988, bara 47 år ung. Jag var bara 18 år då och hade ingen större vana i köket. Under sjukhusvistelsen guidade mamma mig och min pappa via telefon, hur vi på bästa sätt skulle gå tillväga när vi lagade mat och delade med sig av sina stora kunskaper i köket. Vi fick bland annat tips på hur vi skulle smaksätta gräddsåsen till köttbullarna, hur hon brukade panera det frysta torskblocket, som vi skar i bitar och stekte och många andra enkla små tips, som gjorde stor skillnad. Hon hann dela med sig av en liten del av sin matlagningskonst, men då hon lagade mycket mat och bakade "lite på en höft" fanns det mycket som jag aldrig fick ta del av och som inte finns på pränt. Förutom pärondesserten minns jag ett riktigt gott, grovt bröd, som mamma bakade i lergryta, som var poppis i köket på 80-talet. Mitt intresse för att laga mat och baka har växt med åren och även om jag bor ensam lagar jag i stort sätt all mat från grunden. Jag har liksom mamma kommit dithän att jag sällan använder mig av kokböcker när jag lagar mat till vardags. Cajsa Wargs uttryck "Man tager vad man haver"stämmer ofta in när jag ska fixa min middag.
Härom dagen gjorde jag en rabarberpaj "lite på en höft". Inga konstigheter, men den blev riktigt god.  Då jag inte mätte ingredienserna till pajdegen är receptet nedan uppskattade mått. 

Recept
5 stora rabarberstjälkar
½ dl strösocker
Pajdeg
75 g smör
½ dl sirap
1 msk honung
½ dl strösocker
1 dl riven kokos
1 dl havregryn
1 dl vetemjöl

1. Skölj rabarberstjälkarna, skär dem i centimeterstora bitar och lägg i en ugnsfast form och blanda med sockret.
2. Smält smöret i en kastrull och rör ner övriga ingredienser till pajdegen. Fördela över rabarberna.
3. Grädda mitt i ugnen i 200ºC cirka en halvtimma eller tills att rabarberna är riktigt mjuka. Täck pajen med aluminiumfolie om den blir för mörk. Pajen får snabbt färg.
Servera med glass eller vaniljsås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar