För ett par veckor sedan besökte jag Norre katts park, som ligger beläget i centrala Halmstad. Den lilla dammen i parken lockar många gräsänder och under sommaren brukar man kunna få se små andungar där. När jag besökte Norre katts park senast såg jag endast ett fåtal vuxna änder som låg på gräsmattan och vattnet i dammen var täckt av en grön sörja. Jag pratade med en kvinna, som var ute och rastade sin hund, och frågade henne om hon sett några andungar i parken i år. Det hade hon tyvärr inte gjort, men berättade för mig att det däremot fanns andungar i Slottsparken, så jag tog min mini crosser och körde dit istället. I slottsparken finns också en damm och väl där fick jag se jättesmå gräsandsungar, som gömde sig inne bland grönskan i vattenbrynet, De såg ut som små, små dunbollar, som paddlade runt med sina fötter i vattnet och var troligtvis inte mer än ett par dagar gamla. Mitt i dammen i slottsparken, är ett konstverk placerat. "Nollan", togs fram av konstnären Fredrik Wretman till Halmstads sjuhundraårsjubileum 2007. När den två meter höga "nollan" speglar sig i vattnet bildas en åtta, vilken är en symbol för evighet och gjordes med tanken att hylla Halmstads åttonde århundrade. Till en början stod "nollan" placerad i Nissan, men vintertid skadades verkets fästen av drivis och efter några år flyttades konstverket till dammen i Slottsparken. När jag besökte parken fick jag se flera kullar med andungar. De som var äldre och bra mycket större simmade runt i dammen kring "Nollan" och ägnade sig åt att försöka hoppa upp i den. Flera av ungarna klarade det galant medan andra bara kom halvvägs upp och trillade tillbaka ner i vattnet, men skam den som ger sig. Övning ger färdighet och efterhand lyckades de flesta av ungarna nå sitt mål och komma upp i "nollan" och förenas med sina syskon. Det var inte bara gräsänder som höll till i parken. En och annan sädesärla, med sina vippande stjärtar, trippade runt på gräsmattan och uppe bland de stora trädkronorna hördes kajorna kraxande. Den som hördes mest var ändå fiskmåsen, som slagit sig ner på dammens broräcke, och skrek för allt vad den var värd. Vid denna tiden på året har fiskmåsarna inget vidare gott rykte. Nu har de sina ungar, som de skyddar över allt annat och råkar man komma för nära dem så är det inte ovanligt att föräldrarna går till attack. Trots att fiskmåsarna sällan står högt i kurs bland allmänheten tycker jag personligen att den är en riktigt vacker fågel, speciellt när man ser den komma flygande mot den klarblå sommarhimlen. Visst kan jag erkänna att jag kan bli lite less på deras skrikande när jag vaknar en tidig morgon och har sovrumsfönstret på glänt. Sommartid klagas det ofta på att det är på tok för mycket fåglar i innerstan och att de utgör en sanitär olägenhet. Jag håller med om att det är ofräscht att ha fåglarna, små som stora, hoppande bland bord och stolar när man sitter och äter på stans uteserveringar. Det är inte heller en helt naturlig miljö för dessa djur, men vi människor bidrar till att göra innerstan till ett attraktiv smörgåsbord för fåglar och även andra djur, som gärna kalasar på matrester som vi lämnar efter oss. Jag tycker i alla fall att dessa djur, som kan sväva fritt i luften, är väldigt vackra och vem skulle inte vilja ha deras egenskap att kunna flyga och se landet från ovan, som tamgåsen Akka i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar