Nu har det gått ett par veckor sedan jag åkte med Svenska Pelargonsällskapets hallandsgrupp på vårens första utfärd. Det var äntligen dags att återse Gluggstorps Handelsträdgård och träffa Patrik, som tillsammans med sin fru och familj driver företaget. Vi var 11 medlemmar, som samlades på en rastplats strax söder om Halmstad och därifrån gjorde vi sällskap i tre bilar ner till Skåne. Det var härligt väder med sol och jag tror att de var fler än jag, som var förväntansfull och riktigt längtade efter att få komma in i de stora växthusen i Tågarp. Såhär på våren är jag extra sugen på nya pelargonplantor och att då få komma till Gluggstorps Handelsträdgård, där växthusen är fyllda med tusentals och åter tusentals med pelargoner, är verkligen en häftig upplevelse. Som pelargonfantast är det svårt att se sig mätt på hela härligheten.
Patrik hälsade oss välkomna när vi steg in genom dörren till butiken och det tog inte många minuter innan var och en försett sig med en kundkorg. Strax därefter hade vi tagit plats bland pelargonplantorna i det mindre av växthusen, där det fanns nästan 150 olika pelargonsorter. Miniatyrer, dvärgar och zonaler trängdes med stjärn- och tulpanpelargoner och även vi trängdes i den smala gången, som gick i mitten av växthuset.. Det gällde att dra in magen ordentligt om man skulle komma förbi varandra och samtidigt få med sig sin korg.
Min egen pelargonsamling har förminskats rejält under vinterförvaringen då en hel del plantor, framför allt miniatyrer, inte klarat sig. Trots det hade jag bestämt mig inför utfärden att inte köpa så många nya plantor, i hopp om att hålla antalet pelargoner på en något mer rimlig nivå. Den tanken har jag haft många gånger och jag vet att jag i stort sett varje gång ändå kommit hem med alltför många nya plantor. Det är märkligt vilken inverkan dessa pelargoner har på mig och vilket otroligt habegär de skapar, men det finns ju så otroligt många vackra och spännande sorter, som är svåra att motstå. Jag tog min korg och började titta runt bland pelargonerna i det "lilla" växthuset. Det tog inte många minuter innan jag satte ner den första plantan i korgen.
I år hade Patrik utökat sortimentet och det fanns ett flertal miniatyrer och dvärgar, vilka jag är extra svag för. Det var inte alls svårt att fylla korgen med plantor och innan jag ens hunnit halvvägs in i växthuset fick jag hämta ytterligare en. När jag började räkna pelargonerna, som jag plockat till mig, insåg jag snabbt att de blivit lite väl många. Vid sådana tillfällen brukar jag konferera med mig själv. Får jag köpa fler plantor? Svaret är enkelt och detsamma varje gång. Jag intalar mig själv att jag måste få lov att unna mig något trevligt ibland och pelargonerna är både ett roligt intresse och fungerar även i viss mån som terapi. Dessutom röker jag inte, festar inte och eftersom jag har svårt att resa, pga mina krämpor, lägger jag inte pengar på det heller. Så visst måste jag få köpa pelargoner, även om det ibland blir på tok för många. Innan jag lämnade det första växthuset hade jag fyllt ännu en korg, med fina, välväxta, små plantor.
Att titta in i de stora växthusen var en fröjd för ögat. Där stod pelargoner så långt man kunde se. Det var övervägande exemplar av den välkända och älskade Mårbackapelargonen, med ljust rosa blommor, som stod där på tillväxt. Under 2016 kommer man på Gluggstorps Handelsträdgård driva upp hela 120 000 plantor, som så småningom levereras vidare till försäljning.
De flesta pelargonerna förökar man själva genom toppsticklingar. På så vis minimerar man risken att få in plantor, där det t.ex. finns rotlöss i jorden eller sticklingar, som bär med sig virussjukdomar och annat otrevligt, som kan ställa till mycket problem för någon som odlar pelargoner i stor skala. Patrik tycker att det är viktigt att avstå från att använda kemiska bekämpningsmedel för att bekämpa skadedjur. Han håller sig istället till naturliga sätt att mota bort oönskade besök bland plantorna. Patrik tycker att det fungerar utmärkt att använda sig av s.k. nyttodjur i växthusen, men det gäller att sätta ut de små djuren i ett tidigt skede. Vill du läsa mer om nyttodjur och kanske beställa gå in på www.lindesro.se.
Jag har skrivit på min blogg om hur jag använt nyttodjur mot skadedjur. Läs om det här.
Förutom pelargoner finns även fuchsior i handelsträdgården, men med ett mindre utbud, och utomhus odlas sparris. När vi till slut plockat till oss alla pelargoner som vi ville köpa, slog vi oss ner i butiken. Där bjöds vi på fika och vad passade bättre till kaffet än en mjuk kaka smaksatt med pelargonblad. Receptet på kakan hittar du här på min blogg. Vid ett tidigare besök serverades vi även brysselkex med pelargonsmak. Receptet finner du här. Patrik passade på att berätta om två lite speciella pelargoner, som nu räknas som ett kulturarv. Dessa pelargoner, Karna och Drottningminne, kan härledas till början av 1900-talet. Patrik deltar för att tillvara ta dess sorter och har i år förökat och tagit fram ett mindre antal plantor i ett av växthusen och självklart köpte jag en av varje. Sorterna kommer att saluföras under varumärket Grönt kulturarv; ett varumärke för historiskt intressanta kulturväxter. Läs om dessa 100-åriga pelargoner hos tidningen Drömhem & Trädgård här.
Medan de andra drack kaffe passade jag på att smita ut och hälsa på familjens två hundar av rasen tollare. Jag överraskades av pussar och slick i stora delar av ansikte och öron. En av hundarna var verkligen på lekhumör och verkade outtröttlig. Jag kastade iväg det tjocka repet med knutar om och om igen och sekunderna senare var leksaken åter placerad i mitt knä. Kastade jag inte iväg den fort nog fick jag höra ett skall och Zimba tittade på mig med sina bedjande ögon Till slut tröttnade hundarna och jag smet tillbaka in i butiken, där samtalen om pelargoner avlöste varandra.
Det började bli dags för oss att plocka fram plånböckerna och betala för våra inköp. Jag dröjde mig kvar bland de sista vid kassan, för att inte alla skulle se hur många pelargoner, som jag plockat till mig. 1, 2, 3....10, 20. Det blev tokigt många plantor och jag fick till och med mängdrabatt. Ett mycket uppskattat besök var tyvärr slut och bilarna rullade hemåt med nöjda pelargonister och mängder med pelargoner. Jag måste väl avslöja att jag kom hem med 26 nya pelargonplantor. Ett par av dem har fått en och annan blomma och står nu omplanterade i lerkrukor på balkongen och väntar på vårvärmen. Det var ingen av de andra medlemmarna, som kom hem med lika många pelargoner som jag, men jag har tyvärr inte möjlighet att följa med på den inplanerade resan till Gotland framöver och det lär troligtvis inte vara en enda resenär, som återvänder hem från den resan utan pelargoner i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar