Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

18 nov. 2015

Citrusträden har flyttat hemifrån


















Jag har aldrig tidigare haft citrusträd på min balkong, delvis för att jag tyckt att de varit för dyra i inköp, men även för att jag ansett dem tillhöra de lite mer moderna växterna, som inte riktigt är i min smak. I våras sålde Lidl citronträd till ett mycket bra pris och då valde jag ändå att köpa ett träd, som då hade tre stora, gula citroner. Veckan efter hade ännu ett citrusträd tagit plats på balkongen, ett Calamondin, som även det var bra mycket billigare än normalt. Hela sommaren har träden blommat och de clementinlika små frukterna, som var mörkt gröna från början, blev till slut härligt gula. Citronträdets blommor doftade underbart gott, men något jag inte räknat med var trädets flera centimeter långa och vassa taggar. De fick jag bittert känna av ett flertal gånger då jag vattnade mina pelargoner och råkade komma för nära grenarna. Jag hade inte heller räknat med att trädet skulle växa så mycket som det gjorde. Utrymmet på min balkong var begränsat redan innan jag köpte hem mina citrusträd och jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag köpte dem. Det är tur att jag är liten och smal annars hade jag varken kommit in eller ut på balkongen, då citronträdet bredde ut sig efterhand. Jag har väl inte ångrat mina trädköp helt och hållet, för de har verkligen varit vackra där de stått gröna med sina härliga frukter. Fortsätter citronträdet att växa i samma takt framöver lär jag få ta fram sekatören och klippa ner det ordentligt, om det ska få ett fortsatt liv på min balkong. Nu är det ju långt till nästa sommar och först väntar en vinter och vår, som träden ska överleva. Jag har redan tidigare år haft problem med att få plats åt alla mina över 200 pelargoner, när det varit dags för dem att flytta inomhus på hösten. När jag köpte citrusträden i våras valde jag helt att bortse från hur jag skulle lösa övervintringen och sköt det problemet på framtiden. Nu är snart vintern här och det kan bli frost vilken dag som helst. Problem är till för att lösas och det gick lättare än vad jag trodde att hitta plats för mina citrusträd i vinter. Tina, en bekant till mig, som också har ett stort odlingsintresse, erbjöd sig att ta hand om mina träd under de kalla vintermånaderna. Hon bor ett par kvarter från mig, i en lägenhet på markplan och har en inglasad veranda. Med bubbelplast, isolering och värmefläkt ser hon till att hålla kylan ute. Då var mitt problemet löst så långt, men mina träd behövde ju transporteras hem till Tina. Envis som jag är ville jag klara transporten själv och inte be någon om hjälp. Jag körde in min handikappskoter i hissen, åkte upp till fjärde våning och parkerade den utanför min lägenhet. Därefter bar jag krukorna bit för bit för att till slut få dem på plats på min skoter, efter att jag fällt upp styret så långt det var möjligt. Ett av krukfaten åkte i golvet och gick i bitar, men jag var redo att ta plats på skotern och ta mig ner till bottenplan. Det var svårt att vrida på styret och jag fick sitta och hänga med fötterna eftersom krukorna var i vägen. Skam den som ger sig. Jag kom ner på bottenplan, ut genom ytterdörren och i sakta mak körde jag iväg. Troligtvis såg det ganska roligt ut när jag kom åkande bakom blad och grenar. Jag mötte ett par bilar och förare och passagerare såg ut att skratta när de såg mig, men det bjöd jag så gärna på. Väl framme mötte Tina upp mig med en säckkärra, utanför hennes lilla trädgård. Då Tina är starkare än jag och inte har problem att gå var det hon som drog kärran med citrusträdet. Hon har andra handikapp och är helt blind, så jag dirigerade henne med glada tillrop. Framåt! höger! fortsätt! Med gemensamma krafter var till slut mina citrusträd på plats för årets vinterförvaring. Jag ska åka och titta till mina träd lite då och då i vinter och samtidigt hjälpa Tina med att se efter eventuell ohyra på hennes växter. Ibland är det bra att vara lite lagom envis. Det kommer man långt med, speciellt om man har någon typ av handikapp som kan ge problem i vardagen. Ibland är det svårt att inte fokusera på hindren, men det underlättar om man istället försöker se möjligheterna.

1 kommentar:

  1. Vilken underbar historia!�� Och bra kämpat. Kan se hela ekipaget framför mig.�� Klart att du ska ha lite medelhavskänsla på balkongen, varje sommar! Och sen gör du supergod marmelad av citrusfrukterna. Du kan blanda calamondinerna med citronerna, ha i lite kanel och ingefära, socker och gelatin/melatin. Mumsigt på eget bakat rostat bröd. �� Mår dom bra hos din väninna a, citrusträden? Jag har inget kallt utrymme så jag har mina med lampa i gästrummet.

    SvaraRadera