När jag kom hem från dialysen ikväll hade det kommit en och annan liten regnskur. Inget som jag normalt sett skulle bry mig om, men då jag inte sett Tindra sedan hon gick ut i lördags middag och inte med säkerhet vetat var hon har varit, oroade jag mig lite extra nu när regnet kom. Grannen berättade att de sett när grannkatten Murre försökt bita Tindra häromdagen. Är det kanske därför som hon hållit sig borta? Jag klev ur taxin utanför huset och visslade som jag brukar göra när jag kommer hem, i hopp om att Tindra är ute och kommer och möter mig. Jag hade ingen större förhoppning om att få se henne komma springande över gräset, med svansen i vädret, men efter bara ett par sekunder ser jag henne komma bortifrån skogspartiet. Väl framme hos mig jamade hon för full hals, hon som annars är en väldigt tystlåten katt. Sedan hoppade hon upp i mitt knä och var så otroligt kelig och ville inte att jag skulle sluta klappa och gosa med henne, utan buffade på mina händer så fort jag slutade smeka hennes huvud När jag frågade om hon var hungrig och om vi skulle gå in och äta rostbiff hoppade hon ner från mitt knä. Vi var snabbt in i hissen båda två, för att åka upp till vår våning. Väl inne i lägenheten hoppade Tindra upp på diskbänken, där hon vet att jag brukar lägga den goda rostbiffen när jag tagit ut den ur kylskåpet. Det tog inte lång stund innan hon ätit upp varenda smula. Sedan var det dags att ställa fram min egen mattallrik med slottsstek, potatis, grönsaker och massor av god sås. Plötslig fick jag se att Tindra hoppat upp på soffbordet och satt och nosade på min mat. Stopp där, ingen nos i min mat! Självklart fick hon en liten smakbit även av slottssteken. Tänk att mattes mat oftast är mycket godare än kattmaten. Det duger inte med vad som helst till en finsmakare som Tindra, som för övrigt är en liten slank dam, som gott kan unna sig något extra ibland. Efter att först ha somnat liggande på soffbordet klev hon över till soffan där hon fortsatte att sova gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar