Där björkarna susa..

Jag älskar blommor och växter och kan nog fler artnamn än genomsnittet av landets befolkning, men att lära mig de latinska namnen är inget jag strävar efter. Däremot försöker jag lära mig namnen på vilda pelargoner, som inte har några svenska benämningar till exempel P. capitatum, P. cortusifolium och P. grandiflorum.

Ett av de få namn som jag kan, som Linné gav våra växter, är Betula alba. Det är namnet för björk. Det fick jag lära mig i skolan och varför just det namnet fastade i skallen har jag ingen aning om. Björken och dess musöron är väl förknippade med den svenska våren och jag tycker att det är få andra träd som kan mäta sig med björkens första skira grönska upptill den speciella vita stammen. Alba betyder just vit och syftar såklart på björkens stam. Vårtbjörken Betula pendula, även kallad hängbjörk, är ett av jordens vanligaste träd och växer i större delen av vårt land. Förutom att jag förknippar björken med svensk sommar och röda stugor, är den ett trevligt inslag på påsken, när man tar in ris och pyntar. Tyvärr är inte björkarna till glädje för alla, då många mår dåligt av björkpollen.
Hemma i trädgården vid mitt föräldrahem växer tre hängbjörkar. De var min mammas önskan att plantera dessa träd någon gång i mitten av 80-talet. Tyvärr fick hon inte glädjas åt dem så många år, då hon gick bort alltför tidigt redan 1988. Därför är hängbjörkarna starkt förknippade med min saknade mamma. Häromdagen tog jag en bild på det hav av scilla, som just nu blommar under träden, som så smått börjar iklä sig sin vackra gröna skrud.