Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

29 sep. 2014

Dekorativa äpplen med ljus


















I helgen var jag iväg på en loppisrunda, som genererade några fina fynd. När jag kom hem efter lunch hade katterna vaknat till liv och ville komma ut i det soliga höstvädret. Jag och Ängla tog en runda med permobilen och så länge hon låg i mitt knä kändes det riktigt varmt och skönt, när vi rullade fram i sakta mak. På hemvägen ville hon i vanlig ordning springa intill permobilen och samtidigt som hon lämnade mitt knä fick jag känna av motvinden. Trots att jag knäppte jackan frös jag och ångrade att jag valt att ta på mig mina sommarskor istället för de varmare kängorna. Efter en stund började även Ängla tycka illa om den kalla vinden, som tog ett ordentligt tag i hennes långa, vita päls. Hon knep ihop ögonen och grimaserade och verkade inte ha något emot att jag tog upp henne i famnen igen och vred hastighetsreglaget på permobilen från läge sköldpadda till läge hare, vilket innebär full gas framåt. Vi var hemma i lägenheten inom ett par minuter, som vid det laget hade hunnit bli ganska utkyld, då balkongdörren stått öppen från tidig morgon. Det märks allt mer tydligt att hösten är här, trots att vi har haft flera fina dagar i september med sol och härligt väder. Dagarna blir allt kortare och snart har solen gått ner redan innan jag kommer hem från dialysen. Det är för mörkt på kvällarna för att pyssla om pelargonerna på balkongen, men så länge vi slipper för många minusgrader på nätterna, klarar sig pelargonerna utomhus ett tag till. Istället får jag lite mer tid över till att pyssla inomhus, kura framför tvn med en kopp värmande te och tända några levande ljus. Såhär i äppeltider kan man passa på att göra några fina ljushållare av äpplen. De blir fina att dekorera bordet med till höstfesten, tillsammans med torkade, pressade löv i vackra färger, rönnbär och kastanjer..Arrangera allt på en bricka eller lägg plast under bordsduken, för att undvika fuktfläckar på bordet.
Välj äpplen som ligger stabilt på ett plant underlag. Placera ett värmeljus upp och ner på ovansidan av äpplet och tryck till, så att du får en rund markering, lika stor som ljuskoppen. Ta en skalkniv och skär en urgröpning i äpplet, lagom djupt för att hela ljuskoppen ska få plats. Skär försiktigt för det är lätt att skära rakt igenom frukten. När hålet i äpplet är lagom stort och djupt droppar du pressad citron på fruktköttet så att det inte mörknar. Till jul kan man göra likadant med apelsiner och dekorera dem med kryddnejlikor.
OBS! Detta är inget pyssel som jag rekommenderar för små barn, då det krävs en ordentligt vass kniv och det är lätt att skära sig.

26 sep. 2014

Småblommig höstpensé


















Jag blev ordentligt förvånad när jag besökte Plantagen i veckan. Mitt bland alla bollkryss, plantor med silverek, prydnadskål och anda höstväxter såg jag ett bord med penséer i ett flertal olika färger. Småblommig höstpensé stod det på skylten. Denna sort ska vara mer tålig och som penséer i allmänhet klarar den ett par minusgrader och reser på sig under dagen, även om den ser väldigt ledsen och slokig ut på morgonen, efter en natt med temperaturer under nollan. Vid en mild vinter ska höstpensén kunna klara sig ända fram till nästa sommar. Jag älskar penséer och längtar verkligen efter att få se dem i blomsteraffären, när våren nalkas. För mig är den starkt förknippad med den första utplanteringsblomman på året, men såhär på hösten är det andra växter jag vill ha på min balkong, ni får ursäkta.

Turen håller i sig


Någon tur i livet eller tur i kärlek har jag aldrig haft, men lite tur i spel verkar jag fått de senaste åren. Kanske beror det mest på att jag fattat tycke för att skriva och även få ihop korta motiveringar med rim. Jag har aldrig tidigare gillat att uttrycka mig i skrift, mer än vid ett fåtal tillfällen då jag försökt mig på att skriva några korta dikter. För några år sedan besökte jag min systers familj i Malmö och vi flanerade runt på Malmö- och Rix FM- festivalen. I några av reklamtälten kunde man delta i olika tävlingar. Min syster och systerdotter plockade till sig några tävlingsformulär i Rix FMs tält och medan vi fortsatte gå runt på festivalen knåpade jag ihop en ganska i mitt tycke fyndig motivering till varför Rebecka skulle vinna ett backstagepass och få träffa flera kända artister. Någon timma senare fick Rebecka ett telefonsamtal om att hon vunnit. Det blev startskottet till att jag började delta i diverse tävlingar i olika butiker i stan, men framför allt på internet. Inte nog med att jag vann 3,75 kg Ahlgrens Bilar i måndags, i onsdags ringde man från ICA Supermarket och berättade att min motivering, i deras tävling, hamnat högst upp bland favoriterna. Jag kunde inte hålla skrattet tillbaka. Jag hade vunnit 1;6 kg Marabou mjölkchoklad genom att svara på två enkla frågor och med max 15 ord skriva om vem jag ville dela vinsten med. "Maraboukaka i jätteformat till min allra bästa kamrat. En njutbar tröst mot en lång mörk höst". Ja, nu kan jag verkligen tröstäta godis om jag vill, men 5,35 kg är nog lite väl mycket för en liten person som jag.

25 sep. 2014

Det sköna utelivet


När jag blev sambo med min första katt Tindra var tanken att hon skulle vara innekatt, med möjlighet att få gå ut i koppel. Hon växte fort och selen blev för liten och jag köpte en större, men av en helt annan modell. Första gången vi skulle använda den kom vi inte längre än utanför dörren, innan Tindra lyckades glida ur selen och helt plötsligt var min katt lös. Jag blev mer rädd än katten, som smet in under grannens utemöbler, som var övertäckta med en stor vaxduk. Mitt hjärta bultade hårt i mitt bröst och just då trodde jag för ett ögonblick att jag aldrig mer skulle få se min älskade lilla katt igen. Det tog inte lång stund innan Tindra kröp fram under duken och jag kunde lugnt lyfta upp henne i min famn. Med ännu en ny sele, nu med bättre passform, fortsatte jag att gå ut med henne. Ibland släppte jag kopplet när vi var ute på grönområdet, precis utanför vårt hyreshus. Tindra stannade snällt kvar hos mig och så småningom vågade jag släppa henne lös korta stunder. Ganska snart fick hon vara ute själv och jag gladdes verkligen över att se henne springa rundor över gräset, klättra uppför trädstammarna för att sedan springa vidare och avsluta med en välbehövlig vila, liggande i gräset och lapa sol. För mig är det numera en självklarhet att mina två katter får lov att vara ute, korta eller längre stunder under dagarna. Däremot tittar jag till dem med jämna mellanrum och kallar hem dem. Är de ute när jag åker hemifrån håller mina snälla grannar koll på dem och släpper in dem i min lägenhet, med extranyckel. Oftast vill både Tindra och Ängla sova på förmiddagen och väcker mig aldrig så länge jag sover. Mina grannar knackar på under dagen och frågar om de vill gå ut, de dagar jag är på dialysen på eftermiddagen. På nätterna däremot vill jag ha båda mina katter inomhus i lägenheten, så att jag kan sova lugnt med mina älsklingar i närheten. Bilderna på Tindra tog jag häromdagen, när hon låg i gräset och njöt av höstsolen. Strax innan hade jag kommit hem från jobbet och visslat på melodin "Jag är fattig bonddräng", när jag gick från parkeringen till huset. Det är alltid samma trudelutt som jag visslar på när jag vill kalla in mina katter och det fungerar i 99 fall av 100, även om det kan ta ett par minuter när Tindra är i skogen. Är vi inomhus tror Ängla att det är dags för en mysstund när jag visslar. Då hoppar hon upp till mig i soffan eller sängen och tvättar mig i ansiktet, innan hon lägger sig till rätta på mitt bröst med sin lilla nos mot min haka. Jag skulle inte kunna tänka mig att ha en innekatt och ta ifrån dem möjligheten till det sköna utelivet, som mina älsklingar kan få njuta av tack vare att jag bor som jag gör och har snälla hjälpsamma grannar.







24 sep. 2014

Plocka in hösten


















Det är sällan jag köper snittblommor till mig själv och sätter på köksbordet, däremot plockar jag gärna en bukett i pappas trädgård och tar med hem. Lösa blommor är otroligt vackra, men tyvärr håller de inte så länge och nu när hösten är här blir det allt mer ont om blommor i trädgården. Jag har istället valt att göra ett litet arrangemang med miniväxter, som står lika fint i flera veckor. Oftast har man någon skål eller kruka hemma i skåpet som man kan plantera i och såhär års finns det mycket fint att plocka i naturer och dekorera med, som kottar, kastanjer, fröställningar, nypon, vackra grenar med mossa på m.m. Jag fyllde botten på en gammal koppargryta med lecakulor och sedan med blomjord och planterade tre miniväxter, en blommande höstglöd, en muehlenbeckia som ger liv åt planteringen och en gåsfot med spräckliga, lite större blad. Därefter täckte jag jorden med dekorationssten och med några kastanjer och konstgjorda svampar, som jag hade hemma sedan tidigare, var min plantering med lite höstlig touch klar. Just nu kan man köpa tre miniväxter för 60 kr på Blomsterlandet och med lite pynt från naturen får man en ganska billig dekoration att sätta på bordet. När höstglöden har blommat ut kan man lätt byta ut den till en ny och på så vis kan man ha glädje av arrangemanget ännu några veckor.

Ny bilägare


















Häromdagen fick jag ett telefonsamtal när jag låg på dialysen. Jag kunde inte svara just då och först efter någon timma kollade jag vem som ringt. Det var ett halmstadnummer som verkade bekant, men jag kunde inte komma på vem det tillhörde. Någonstans i bakhuvudet dök tanken upp att det kunde röra sig om någon av alla de tävlingar som jag brukar delta i. När jag lyssnade av det intalade meddelandet fick jag mina aningar bekräftade, jag hade vunnit en tävling, som jag deltagit i på ICA Maxi Flygstaden. Då vinsten var en kartong med Ahlgrens bilar löd min tävlingsmotivering något i stil med: Inte en bil utan flera, får i min mage parkera. Vit, rosa och grön, även bra för miljön. När jag hämtade min vinst igår kunde jag inte låta bli att börja skratta. Kartongen var jättestor och innehöll inte 2,75 kg Ahlgrens bilar original, som jag trodde, utan hela 3,75 kg.. Det är många påsar med mängder av små, söta och goda bilar. Jag ska självklart inte äta upp alla själv, utan tanken är att dela med mig till vänner och bekanta.Mina snälla grannar har redan fått några påsar, men jag har många kvar och är det någon som vill komma förbi och hälsa på och vill köra ner några bilar i sitt garage, kan jag informera om att det inte krävs något körkort.

23 sep. 2014

Pelargonprat över en kopp kaffe


















Vi bor på olika ställen runt om i Halland, har olika arbete, olika ålder, en del är singlar och andra lever i en familj, men vi har en sak som för oss samman, Vi älskar pelargoner och är med i Svenska pelargonsällskapet Halland. Jag har varit med i föreningen sedan 2011, men det känns som om jag känt flera av medlemmarna bra mycket längre. För ett par helger sedan träffades vi över en kopp kaffe, hemma i Anitas lägenhet i Falkenberg. Oftast brukar jag samåka, men denna lördag körde jag själv. Lappen med Anitas telefonnummer och adress glömde jag hemma, men gatuadressen mindes jag och med hjälp av gps-funktionen i mobilen hittade jag rätt väg och som tur var såg jag några välkända ansikten på Anitas balkong, så att jag till slut hittade rätt, bara fem minuter försenad.

Innan vi bänkades oss i köket turades vi om att gå ut på Anitas balkong, för att beundra hennes pelargonsamling. Hon hade tvingats möblera om en del bland krukorna, men det var ändå trångt på golvet och man fick se upp med var man satte sina fötter.

Det var pelargoner i balkonglådor, på golvet, i hyllor och uppåt väggarna. Nämnas bör kanske att Anita i stort sett börjat om från noll med sin samling i år. I vintras gick proppen, i stugan där hon övervintrade sina pelargoner, och det var bara en och annan planta som klarade sig när värmen från elementen uteblev. Det kunde man knappast tro när man såg alla pelargoner som trängdes på balkongen och som fortfarande blommade rikligt i mitten av september.


















När vi träffas brukar vi alltid fika och så gjorde vi även hemma hos Anita. Vi var inte så många som kunde vara med vid denna träff, så det blev ingen trängsel runt köksbordet, men vi hade mycket att prata om som vanligt och samtalsämnena skiftade även om pelargoner som vanligt var favoritämnet.


















Jag hade inga sticklingar med mig, men det var det andra som hade. Det är överfullt med pelargoner på min balkong och jag hade bestämt mig för att inte köpa med mig några nya sticklingar, men mina snälla och givmilda pelargonvänner delade med sig av fina sticklingar, av sorter som jag bara inte kunde motstå. När jag åkte hem efter en trevlig eftermiddag kändes det som om jag varit på kalas. Med mig hade jag en kasse fylld med sticklingar. Tack Karin, Anita och Irené för allt lördagsgodis.

21 sep. 2014

Favorit i repris - Mormors äppelkaka en släkttradition

Det finns en hel del recept både på mat och kakor, som gått i arv i vår släkt. En del rätter har mer eller mindre blivit en tradition att baka och laga till varje år. Sommarkringlorna bakade mamma alltid när jag växte upp. De hade vi med oss till stranden och en termos med mammas hemkokta rabarber- eller jordgubbssaft, som var iskall av massor med isbitar och inbland även med några citronskivor. Som liten firade vi alltid julafton i Skärkered hos mammas mostrar och morbror. Det var stort släktkalas med gamla farbröder och tanter som alltid skulle påtala hur stora vi barn blivit från året innan. Kalle ankas jul fick vi se på den svartvita tvn i salen. Förutom godiset som vi barn fick ta med av hem i en servett och nätmelonen, som man sockrade med den konstiga skeden med hål i, var den hemgjorda så kallade bräckekorven julbordets höjdpunkt. Den korven gjorde sedan mamma och jag fick hjälpa till med att fjöla färs i fjälsterna och knyta band med namnskyltar kring korvändarna. Sedan lämnade vi den för rökning och på julafton var det dags att skiva och steka den. Den korven har jag sedan gjort flera år, med hjälp av olika släktingar. I trädgården hemma hos min pappa, samma trädgård som jag växte upp i, har det funnits två äppelträd så länge jag kan minnas. Sockerkaka med äppelklyftor doppade i kanel och socker, äppelkaka med hemkokt vaniljsås, äppelkräm och mycket annat gott har jag varit van vid att bli serverad, under alla år. När mamma dog, på tok för tidigt, tog pappa helt över bevarandet av trädgårdens frukter och bär. Äppelmoset till Mormors äppelkaka har han kokat och bidragit med, men receptet är från min mormor Rut, som dog när jag var i tioårsåldern. En uppmaning till alla är att bevara recept som släktklenoder. Det finns många recept, som jag skulle velat bevara, men som försvunnit med de nära och kära som gått bort. Hur lagar man mammas goda päronefterrätt, som hon kallade "Lite på en höft", hennes grovbröd i lergryta eller mormors goda snurror med smör och vaniljsmak? Har du inte intresset att baka och laga mat nu, så kanske du får lust senare i livet. Be om recepten på dina favoriter nu, imorgon kan det vara för sent. Alla recept kan du inte hitta på internet.

Här kommer receptet på Mormors äppelkaka, som ska serveras avsvalnad. Jag tycker själv att den är godast när den är kylskåpskall. Hur många personer den räcker till är svårt att beräka. Det beror helt på vem man bjuder och hur mycket av kakan de äter upp.

150 g rumsvarmt smör
70 g florsocker
2 st äggulor
200 g vetemjöl + mjöl till utbakning
3 tsk bakpulver
2½-3 dl äppelmos

Blanda ihop ingredienserna till degen och ställ svalt. Använd halva degen att täcka botten på en form med löstagbar botten och 4 cm upp på kanterna. Bred ut äppelmoset i formen. Kavla ut återstående deg. Skär 12 deglängder, 7-8 mm breda, till rutnätet och lägg över äppelmoset. Täck slutligen kanten runt kakan med en lika bred deglängd. Grädda kakan i mitten av ugnen i 225 grader i c:a 30 minuter, eller tills att kakan fått en gyllenbrun färg.

Lycka till och sprid gärna receptet till vänner och bekanta.

Höstkänsla


















Trots att dagarna fortfarande påminner om sommaren, blir nätterna kallare och grönskan börjar sakta skifta till höstens färger. Trots det finns fortfarande mycket vackert i naturen att glädjas åt, som dessutom går att plocka in. Jag tog en runda häromdagen och plockade mossa, kastanjer, nypon och kottar. Hemma hos pappa hämtade jag kärleksört och hos hans granne fick jag ett par kvistar med hortensian, som börjat skifta färg till mer dova, lila och blå nyanser. Väl hemma gjorde jag ett arrangemang i en gammal tennskål på fötter, som jag köpt på loppis för längesedan. Jag fyllde skålen med blomjord och stack ner två bitar oasisblock (för färska blommor), som legat och dragit vatten i några timmar. Sedan planterade jag en suckulent och en miniväxt med grågröna blad, som jag lät hänga ut lite över skålens kant. Därefter tog jag små buketter av hortensia och kärleksört, gjorde nya snittytor längs med stjälkarna med en vass blomkniv, och stack dem ganska tätt ner i oasisen. Mossan använde jag till att täcka en del av jorden och oasisen, då den inte ska synas i ett blomsterarrangemang. Avslutningsvis sprayade jag lite glitter på suckulentens bladspetsar för att få lite effekt, gjorde en rosett av ett tovat snöre som jag fäste med en rosa nål och stack sist ner skylten "Höstkänsla". Ett arrangemang får gärna bestå av lite olika typer av blommor och blad. Här är suckulenten kompakt med större blad och miniväxten har små, tunna blad, som växer oregelbundet och lite spretigt. Likaså skiljer sig hortenisan och kärleksörten åt i växtsätt. Sätt blommorna i små grupper så får man ett arrangemang med mer harmoni, än om man placerar blommor en och en. Jag återkommer i nästa vecka med ännu ett litet hemgjort höstarrangemang i andra höstfärger. Arrangemanget på bilden ställde jag på mitt köksbord efter att jag lagt på en nystruken duk. Sedan hängde jag upp en ny ljusrosa hissgardin, som jag fyndade härom dagen på ICA Maxi för 30 kr. Det blev ett riktigt lyft för mitt lilla kök, till en billig peng.

20 sep. 2014

Min Ängla


















Sommarens varma väder har gjort att Ängla fått mersmak för utelivet, som aldrig tidigare. Hon ligger ofta i gräset och tittar på fåglarna och tar sig allt längre turer bland buskar och träd utanför huset. På kvällarna brukar hon tala om för mig, på sitt sätt, att vi ska åka ner med hissen och hämta in min andra katt Tindra, som mer än gärna vistas utomhus hela året om. Det är härligt att se katterna springa ute på gräset, jaga flugor, klättra i träd och bara ligga och ta det lugnt efter jakt och lek. De får utlopp för sina medfödda behov och instinkter, samtidigt som de njuter av att få vara ute i naturen. Jag har fördelen att bo intill en liten lövskog med grönområde precis utanför huset och märkligt nog går aldrig katterna ut till vägen, som går mellan hyreshusen, utan håller sig till den grönskande naturen. Båda katterna är rädda för bilar och springer och gömmer sig under buskarna, när det kommer en bil och kör in mellan husen. Däremot verkar de känna igen min egen bil och har inte alls så bråttom att flytta på sig, när jag ibland kör fram till huset för att lasta av matkassarna. Sedan åker Ängla gärna med i passagerarsätet på bilen, när det är dags att köra och parkera den. Nu är det dags att sova och då vill jag ha mina katter inomhus och det har det inget emot. Så länge jag ligger i sängen sover de gott på sina olika favoritplatser i lägenheten. Ängla ligger oftast i min säng på nätterna och vaknar jag och inte kan sova kommer hon och gosar med mig om jag visslar på henne. Vad skulle jag göra utan min älskade katter?

18 sep. 2014

Tidlösa


















Nu finns den lilla Tidlösan Colchicum autumnale L.att köpa i de mer välsorterade blomsteraffärerna. Tidlösan är en löklik växt, som är flerårig. Den blommar sent på hösten med svagt lilarosa, krokusliknande blommor. Den kommer ursprungligen från Centraleuropa, Vitryssland och Ukraina, men finns även i vilt tillstånd på ett fåtal ställen i sydöstra Sverige. Då växten odlas utomhus blommar den först när bladen vissnat ner. Kanske är det därför som den även kallas för "Nakna jungfrun". Inomhus kan man lägga löken på ett fat, uteslutna vattningen och ställa den ljust. Den lilla skålen med Tidlösan har jag ställt uppe på en hylla, onåbar för katterna, då hela växten är mycket giftig. Läs mer om Tidlösan på odla.nu här.

16 sep. 2014

Egenodlad pelargon


















Från ett litet frö, som jag tog från en planta förra säsongen, har det blivit den här söta pelargonen. Den är svagväxande och har små, vita, halvdubbla blommor, med en svag, rosa kant. Nu återstår att se om den klarar vintern och om den fortsätter få lika fina blommor kommande säsong. Det är alltid roligt att ha några egenodlade pelargoner i sin samling, även om jag bara odlar på hobbynivå för egen räkning. Att dessutom få ge de egna sorterna namn är extra kul. Förblir denna pelargon sig lik framöver, ska den få heta Bäckagårds Mia.

14 sep. 2014

Ruby


















Ibland hittar man saker, som man knappt visste att man hade, när man städar. I förmiddags pysslade jag med mina pelargoner på balkongen och torkade av hyllorna. Längst in i ett hörn hittade jag lilla Ruby, som slagit ut sina första knoppar. Denna miniatyrpelargon har halvdubbla, kraftigt röda kronblad, som går mot cerise och en vit mitt. Liten, söt och en anledning, bland många andra, till varför jag fallit för just miniatyrpelargoner.
Vill du se fler bilder på mina pelargoner, skriv in pelargon i sökfältet till vänster, under "Leta i den här bloggen". Klicka på sök.

Den som väntar på...



Sommaren dröjer sig kvar och den senaste veckan har bjudit på några riktigt sköna dagar i Halmstad, med sol och temperaturer runt 20°C, helt i både min och katternas smak. Just nu är jag i full fart med att återigen gå igenom alla pelargonerna grundligt. Alla vissna blad och blommor plockas bort, några krukor byter plats för att få mer ljus och en och annan planta planteras om. En del av pelargonerna har vid det här laget vuxit ordentligt på höjden och några plantor har jag toppat och på så sätt fått en och annan stickling. Eftersom jag har ont om plats för att övervintra alla mina pelargoner, får jag inte plats att även förvara sticklingar, så istället sticker jag ner sticklingarna i krukan intill moderplantan. Det är säkert inte det mest optimala sättet för sticklingförökning, men jag får i alla fall några tidiga små plantor till nästa säsong.
Jag har varit ganska nöjd med pelargonerna i år, speciellt med tanke på den väldigt varma sommaren. Däremot är jag långt ifrån nöjd med allt annat som jag odlat på balkongen denna säsong. Mina smultron- och jordgubbsplantor gav så gott som ingen skörd alls. Plantorna var i och för sig nya för i år, men en stor anledning till utebliven skörd var nog att de åter igen drabbades av löss. Nu har pappa grävt ner dem i landet i sin trädgård och jag håller tummarna för att de klarar vintern, så att jag kan hämta hem ett par av dem till nästa sommar. Då ska jag prova att sätta ett mindre antal plantor i den hängande korgen, så att de kan växa mer luftigt, i hopp om att de ska vara mindre gynnsamt för skadedjur. En annan växt, som inte riktigt trivts på balkongen i år, är klängliljan. Jag köpte två knölar tidigt i våras, som jag planterade diagonalt med jordytan, i en större kruka. Sedan hade jag den inomhus till dess att jag vågade ställa ut den på balkongen. Det tog inte så lång tid innan jag kunde se en liten grodd, som stack upp ur jorden, men sedan stod tillväxten helt still, vecka in och vecka ut hela sommaren. För bara ett par veckor sedan fick jag till min förvåning se att det vuxit upp en liten, grön stängel ur krukan och härom dagen kom de första två knopparna. Jag har odlat klänglilja vid ett tidigare tillfälle och även då fick jag bara ett par blommor. Nu söker jag svar på vad jag gör för fel, eller varför inte klängliljan trivs på min inglasade balkong. Jag tar gärna emot tips och idéer. Ska jag låta klängliljan vissna ner till hösten och sedan ta upp rotknölen, eller ska jag fortsätta vattna och ställa den ljust och svalt? Nu väntar jag med spänning på att de två knopparna ska slå ut, men den som väntar på något gott väntar...





13 sep. 2014

Gammaldags hallonäpplen















När jag var liten serverade mamma efterrätt även mitt i veckan. På hösten fick vi ibland äppelhalvor fyllda med hallonsylt. Äpplen hade vi i trädgården och vildhallon åkte vi i familjen och plockade, så det var både en billig, enkel och god vardagsefterrätt. Det funkar utmärkt att bara göra ett äpple om man är ensam och blir sugen på något gott.

Gammaldags hallonäpplen
Recept 1 person
1 äpple
1 msk smör
1 msk hallonsylt
ströbröd

Gör såhär:
1. Skala äpplet, dela det i mitten och skär bort kärnhuset.
2. Smält smöret, pensla äppelhalvorna, täck halvorna med ströbröd runtom och klicka hallonsylt i urgröpningarna.
3. Lägg äppelhalvorna i en ugnsfast form och gratinera 15-20 minuter i 200°, eller tills att äppelhalvorna blivit mjuka och gyllenbruna.
Servera med gräddmjölk.

11 sep. 2014

Jay's Golden Birds Egg


















En bekant kommenterade min pelargonodling häromdagen och menade på att det väl inte är säsong för pelargoner såhär års, men hemma hos mig blommar det fortfarande för fullt på balkongen och flera små nytagna sticklingar står på rotning i sovrummets fönsterkarm.
En och annan pelargonstickling byter fortfarande hem och den senaste veckan har ett tiotal sticklingar lämnat min balkong i Halmstad, för att färdas till andra pelargonälskare, som bor på olika platser runtom i vårt avlånga land. Igår låg ett stort paket och väntade på mig när jag kom hem. Innehållet i lådan, tre nya småttingar Kesgrave, Silver Candy och Trudie, är nu planterade och mår bra efter färden från Skövde. Tack Annette! Så bra när man kan byta pelargonsticklingar med varandra. En hel del miniatyrpelargoner, som jag köpt tidigare under säsongen, har även de blivit omplanterade, fortfarande i små krukor men ändå en storlek större. Nu hinner de acklimatisera sig i sina nya krukor innan temperaturen sjunker så lågt att de måste flytta inomhus. Jag vattnade alla mina plantor i eftermiddag. Tack och lov behöver de inte alls vattnas lika ofta nu, som när det var som varmast i somras. Jag ser fortfarande en och annan nytillkommen miniatyr, som blommar för första gången på min balkong, den ena sötare än den andra. Det är svårt att välja en favorit, men bland årets nykomlingar är Jay's Golden Birds Egg, helt klart den som jag gillar bäst, med sina ljust rosa blommor med mycket prickar i mörkare rosa och ett gyllenfärgat bladverk. Den här pelargonen tillhör de så kallade fågeläggspelargonerna, där kronbladen har prickar, men saknar streck. Tyvärr finns de få miniatyrer, som tillhör denna grupp. Jay's Golden Birds Egg är förädlad av Jay Kapac före 1993.

9 sep. 2014

Cumulus, pelargon


















Vanligtvis när man hör ordet cumulus tänker man nog först på ett cumulusmoln, som på SMHIs sajt förklaras såhär: "De vita, oförargliga molntussar som ofta uppstår på en vackert blå sommarhimmel brukar i vardagligt tal kallas stackmoln eller vackert-vädersmoln". Nu är det såklart inga moln jag syftar på med min Cumulus, utan en liten miniatyrpelargon, med vita, enkla blommor och ett mörkare grönt bladverk. Ibland kan man undra hur alla pelargoner fått sina mer eller mindre annorlunda namn. Kanske tyckte någon att Cumulus vita blommor liknade små molntussar. Jag har tyvärr inte lyckats få fram någon information om denna pelargon.
Vill du se fler bilder på mina pelargoner, skriv in pelargon i sökfältet till vänster, under "Leta i den här bloggen". Klicka på sök.

6 sep. 2014

Skön skogstur i sensommarvärmen


















Efter att mer eller mindre varit inne hela veckan och mått dåligt, var det skönt att komma ut en runda i naturen idag. Solen sken och det var alldeles lagom varmt, även om det kändes att sommaren är över och luften har blivit friskare. Jag tog permobilen till mitt vanliga favoritställe, Hallägraskogen, och Ängla följde med och låg i mitt knä till en början.


















Hon verkar känna sig mer och mer hemma när vi kör längs grusgångarna och vill hellre springa vid sidan om permobilen, än att ligga stilla och sätta klorna i mina jeans när det skumpar som mest. Nackdelen med att hon går vid sidan om min när jag kör är att vi emellanåt bara kommer ett par meter i minuten. Det finns mycket spännande som ska undersökas och mycket växter som hon vill lukta på. Ibland passerar det en hund, som är ute med husse eller matte, och då stannar Ängla till och blänger på dem tills att de har gått förbi.


















Jag vill fortfarande försöka hålla fast lite vid sommaren, trots att vi nu är inne i september månad, men trots allt är det vackert när naturen börjar ändra färg till sina gula, bruna och röda nyanser. Fint, men samtidigt vemodigt, då vi går mot en mörkare årstid.


















Vi stannade till ett par gånger och tog paus och Ängla fick uträtta sina behov. Än så länge vågar jag inte släppa henne lös utan sele och koppel i Hallägraskogen, men hon går troget vid min sida och stannar intill permobilen när jag vill fotografera. Som tur är passerar så gott som inga bilar vår väg. Idag fick Ängla gå lös när vi närmade oss vårt hus igen och nästa gång vi kör ut ska hon få gå på egen hand en lite längre sträcka. Nästan hemma möttes vi av Tindra, som föredrar att gå på egna små upptäcksfärder, men som sällan är längre bort än att hon hör när jag visslar och kallar på henne.
















Kalaspaj, recept


















Här bjuder jag på ett recept på matpaj, som är fylld med många goda ingredienser och ett extra fluffigt täcke. Det är kanske inte en rätt för den som räknar kalorier, men det är ju inte kalas varje dag. Enligt receptet ska pajen räcka till 8-10 personer, men då tycker jag att det är snålt tilltagna portioner.

Recept

Pajdeg
6 dl mjöl
250 g margarin eller smör, som legat framme och blivit mjukt
4 msk vatten

Fyllning
2-3 gula lökar
5 hg nötfärs, går även bra med blandfärs
1 burk champinjoner, godast att byta ut till färsk svamp
2-3 msk margarin eller smör
½ dl persilja
1-2 vitlöksklyftor
1½ dl ketchup
1 tsk salt
½ tsk svartpeppar
2-3 hg rökt skinka eller kassler

Täcke
3 dl vispgrädde
1 hg riven ost
3 äggulor
2 msk vetemjöl

Gör såhär:
1. Rör ihop ingredienserna till degen och tryck ut i en ugnsfast form. Ställ kallt.
2. Skala och hacka den gula löken och vitlöken. Skölj den färska svampen och dela i bitar. Bryn den tillsammans med köttfärs och lök i en stekpanna. Krydda med salt och peppar.
3. Skär skinkan/kasslern i mindre tärningar och rör ner tillsammans med ketchup i färsen.
4. Förgrädda pajskalet i 200°, 10 minuter. Vispa under tiden grädden och blanda ner ost, äggulor och vetemjöl.
5. Fyll pajskalet med köttfärsröran och bred ut gräddblandningen över hela gratängen.
6. Grädda pajen i ugnen i 200° 30-40 minuter, eller tills att den fått en vackert gyllenbrun yta.

Servera pajen tillsammans med en god sallad, gärna med någon frukt i, som melon eller papaya.

4 sep. 2014

Dronning Ingrid, pelargon


















Ett flertal pelargoner har fått sitt namn efter prinsar, prinsessor och drottningar, liksom denna zonalpelargon Dronning Ingrid, som har dubbla, ljusrosa blommor. Denna pelargon kommer från
Sofieros slott i Skåne, där Danmarks Dronning Ingrid tillbringade sina somrar som barn. Det ursprungliga namnet är okänt. I Danmark såldes den under början av 1900-talet under namnet Esther. Dronning Ingrid påminner om den i Sverige mycket omtyckta Mårbackapelargonen. Dronning Ingrids blommor är något mindre, men är mer dubbla. Dessutom har den blekgula, sterila ståndarknappar utan pollen, medan en äkta Mårbacka har rosa ståndarknappar, med rosenrött pollen. 
Vill du se fler bilder på mina pelargoner, skriv in pelargon i sökfältet till vänster, under "Leta i den här bloggen". Klicka på sök.

2 sep. 2014

Fischers White Glitter, pelargon


















Denna stjärn- och -äggskalspelargon är en av mina pelargoner, som blir mer normalstor. De enkla, vita blommorna får röda prickar och streck. Här har en hel blomma råkat bli röd.
Fischers White Glitters riktiga namn är egentligen Pelfi White Glitter.

Vill du se fler bilder på mina pelargoner, skriv in pelargon i sökfältet till vänster, under "Leta i den här bloggen". Klicka på sök.

"Flygande Jacob"



En enkel och god bjudrätt. som kan förberedas i förväg, är den gamla klassikern Flygande Jacob, som vi i familjen ofta åt på 70- och 80-talet. Ska du bjuda dina vänner på rätten så glöm inte bort att fråga om någon av dem är nötallergiker. Då kan man istället servera jordnötterna i en skål vid sidan om. Eftersom jag bor själv föredrar jag att laga mat, som jag sedan kan frysa in. Lagar jag Flygande Jacob, som jag vet ska frysas, hoppar jag över bananerna och lägger i dem först när jag tagit upp min matlåda ur frysen och ska värma den. Det går att frysa rätten med bananer, men de blir inte lika goda.
Kort historia bakom denna kycklingrätt. Flygande Jacob fick sitt namn av sin upphovsman Ove Jacobsson, som arbetade med flygfrakt. Rätten publicerades första gången i tidningen Allt om mat 1976.

Recept, 4 personer
4 kycklingfiléer eller en grillad kyckling
Smör till stekning
1 paket bacon, 140 g
2-3 bananer
3 dl vispgrädde
1½ dl chilisås (jag använder Heinz)
1 dl jordnötter
Salt och peppar
I originalreceptet ingår även italiensk salladskrydda, vilket jag aldrig använt
Kokt ris och sallad att servera till

Gör såhär:
1. Bryn kycklingfiléerna, krydda och skär dem, eller det färdiggrillade kycklingköttet, i bitar. Lägg i en ugnsfast form.
2. Skär eller klipp baconet i små bitar och bryn det. Strö över kycklingköttet.
3. Skala bananerna, skär i bitar och lägg i formen.
4. Vispa grädden och rör ner chilisåsen. Krydda med salt och peppar. Täck ingredienserna i formen med chiligrädden. Tillaga i ugnen 15 min, 225°.
5. Strö över jordnötterna, när det är ett par minuter kvar av tiden.
Servera med kokt ris och sallad.