Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

14 sep. 2014

Den som väntar på...



Sommaren dröjer sig kvar och den senaste veckan har bjudit på några riktigt sköna dagar i Halmstad, med sol och temperaturer runt 20°C, helt i både min och katternas smak. Just nu är jag i full fart med att återigen gå igenom alla pelargonerna grundligt. Alla vissna blad och blommor plockas bort, några krukor byter plats för att få mer ljus och en och annan planta planteras om. En del av pelargonerna har vid det här laget vuxit ordentligt på höjden och några plantor har jag toppat och på så sätt fått en och annan stickling. Eftersom jag har ont om plats för att övervintra alla mina pelargoner, får jag inte plats att även förvara sticklingar, så istället sticker jag ner sticklingarna i krukan intill moderplantan. Det är säkert inte det mest optimala sättet för sticklingförökning, men jag får i alla fall några tidiga små plantor till nästa säsong.
Jag har varit ganska nöjd med pelargonerna i år, speciellt med tanke på den väldigt varma sommaren. Däremot är jag långt ifrån nöjd med allt annat som jag odlat på balkongen denna säsong. Mina smultron- och jordgubbsplantor gav så gott som ingen skörd alls. Plantorna var i och för sig nya för i år, men en stor anledning till utebliven skörd var nog att de åter igen drabbades av löss. Nu har pappa grävt ner dem i landet i sin trädgård och jag håller tummarna för att de klarar vintern, så att jag kan hämta hem ett par av dem till nästa sommar. Då ska jag prova att sätta ett mindre antal plantor i den hängande korgen, så att de kan växa mer luftigt, i hopp om att de ska vara mindre gynnsamt för skadedjur. En annan växt, som inte riktigt trivts på balkongen i år, är klängliljan. Jag köpte två knölar tidigt i våras, som jag planterade diagonalt med jordytan, i en större kruka. Sedan hade jag den inomhus till dess att jag vågade ställa ut den på balkongen. Det tog inte så lång tid innan jag kunde se en liten grodd, som stack upp ur jorden, men sedan stod tillväxten helt still, vecka in och vecka ut hela sommaren. För bara ett par veckor sedan fick jag till min förvåning se att det vuxit upp en liten, grön stängel ur krukan och härom dagen kom de första två knopparna. Jag har odlat klänglilja vid ett tidigare tillfälle och även då fick jag bara ett par blommor. Nu söker jag svar på vad jag gör för fel, eller varför inte klängliljan trivs på min inglasade balkong. Jag tar gärna emot tips och idéer. Ska jag låta klängliljan vissna ner till hösten och sedan ta upp rotknölen, eller ska jag fortsätta vattna och ställa den ljust och svalt? Nu väntar jag med spänning på att de två knopparna ska slå ut, men den som väntar på något gott väntar...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar