Mina älskade katter och mitt odlande är inte bara något som jag tycker om att sysselsätta mig med. Det ökar även min livsglädje på olika sätt. Många i min omgivning har påpekat att jag blivit mycket gladare sedan jag blev kattsambo. Det är faktiskt bevisat att båda mina intressen ökar halten av ozytocin "Må bra-hormon" i kroppen. Det i sin tur sänker halten av stresshormonet kortisol. Att klappa en katt eller hund sänker blodtrycket och man har kommit fram till att människor som lever med djur drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar än de som lever utan djur. Allt oftare har man idag katter och hundar som sällskapsdjur på äldreboenden som sällskap och stimulans. Att vistas i naturen är också bevisat positivt för hälsan och själen. Om du tar en promenad i skogen eller är hemma och påtar i trädgården spelar ingen roll. I Alnarp utanför Malmö driver man en rehabträdgård framför allt för personer med stressrelaterade problem. Många patienter berättar om det positiva i att få vistas i naturen och pyssla i trädgården.Själv njuter jag av att gå ut på balkongen, vattna, plocka bort vissna blad, lukta på blommorna och provsmaka en egenodlad tomat.

27 mars 2017

Herr och Fru Strandskata har ännu en gång hittat tillbaka


















Härom kvällen tyckte jag mig höra ljudet av en strandskata, när jag var på väg in till Plantagen på Flygstaden. Det var mörkt ute så någon fågel såg jag inte och jag funderade över om det inte var lite väl tidigt för mina favoritfåglar att återvända till Sverige. I ett flertal år har jag haft glädjen att få följa ett par strandskator på riktigt nära håll, då de häckat utanför min arbetsplats. Jag har vid det här laget tappat räkningen på hur många år detta vackra fågelpar valt att återkomma år efter år och häcka mitt på industriområdet i Söndrum.


















Honan brukar lägga sina ägg intill byggnadens husgrund, som är omgiven av ett par decimeter med sten. Hon lägger inte äggen på exakt samma plats varje år, men det är bara några meter mellan platserna. Ett år valde hon att lägga äggen på granntomten, som under många år stod obebyggd, men sedan något år tillbaka står där nu en stor industrifastighet. Det har verkligen varit både spännande och givande att följa herr och fru Strandskata år efter år och dessutom på så nära håll. Tyvärr delar inte alla mina kollegor mitt intresse för dessa vackra fåglar, då de tyvärr haft en dålig vana att uträtta sin behov på mina kollegors bilar, som står parkerade i närheten till företagets entré. Förra året var första gången, som parets ägg fick vara ifred från andra fåglar och djur, och tre små ungar kom till världen. Tyvärr var det bara en av dem, som klarade sig från rovdjur, och växte upp och senare under sommaren flög iväg över hustaken för att lämna Sverige, för att tillbringa hösten och vintern på en varmare plats.


















I torsdags, i förra veckan, fick jag ett oväntat ett sms från en kollega, som skrev att strandskatorna åter varit synliga på gräsmattan utanför vår arbetsplats. De hade kommit tillbaka! Då jag ändå planerat att lämna in mitt nya sjukintyg på arbetet körde jag dit lite senare samma dag. Solen sken från en klarblå himmel och det var ett härligt vårväder, som gjorde mig glassugen, så jag köpte med mig en låda glasspinnar att bjuda kollegorna på och fira strandskatornas återkomst. Jag körde en runda kring min arbetsplats innan jag gick in, men tyvärr såg jag inte till det efterlängtade paret, men på hemvägen fick jag se dem trippa runt i gräset på sina långa, vackra ben. Jag ser verkligen fram emot att följa herr och fru Strandskata även denna säsongen. Undrar var honan tänker lägga sina ägg i år? Hur många barn blir det? Kommer fåglarna irritera mina kollegor lika mycket även i år, genom att trippa runt på biltaken? Accepterar de att jag kommer och hälsar på med kameran? Ja, en sak är i alla fall säker, det kommer att bli ännu en spännande häckningssäsong framöver.



19 mars 2017

Mumsig pannacotta med extra allt


















Det blir inte så ofta som jag gör efterrätt till mig själv. Jag föredrar hellre att äta en chokladpralin, av det lite finare slaget, efter middagen. Ibland händer det att jag gör en paj, när det är säsong för frukt och bär, eller så provar jag något nytt recept, som jag hittat i någon tidning eller på nätet. Det är en fördel om efterrätten går att frysa in, då alla recept inte blir bra om man minskar ingredienserna och bara tillagar desserten till en person. Pannacotta har jag skrivit om flera gånger den senaste tiden. Den är enkel att göra, kan göras till få personer och kan smaksättas på många olika sätt. Dessutom blir man inte proppmätt av en liten pannacotta efter en mastig middag. Jag har gjort pannacotta vid ett flertal tillfällen under den senaste tiden och provat på att smaksätta den efter vad jag haft hemma i skafferiet. Den senaste varianten blev en riktig höjdare smakmässigt, tyckte jag i alla fall själv och mina grannar och pappa, som fick smaka på min nykomponerade pannacotta, gav den bra betyg. Jag föredrar oftast att göra efterrättsportionerna något mindre än vad som står i recepten, då desserten i mitt tycke ska vara något litet och gott, som ska avrunda middagen. Pannacottan brukar jag oftast servera i små moccakoppar. Det finns många små glas och koppar att köpa på loppis, till ett lågt pris, om man inte har någon passande servis hemma.

Pannacotta
Recept till 4 personer, eller 6 om man vill ha mindre portioner

4 dl vispgrädde
½ vaniljstång (Jag använder vaniljtwister)
½ dl socker
2 st gelatinblad
6 rutor av en 200 g Marabou mörk chokladkaka

Till garnering

1 dl vispgrädde, vispad
1 burk karamelliserad mjölk
Riven Marabou mörk choklad
Små marshmallows
Saltade, hackade jordnötter


Gör såhär:
1. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter.  
2. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg frön och stång i en kastrull tillsammans med grädde och socker och låt koka upp. Ta av kastrullen från värmen och låt dra några minuter. Ta bort vaniljstången.
3. Lägg chokladbitarna i grädden och rör tills att de smält helt, ev. på spisplattan.
4. Rör ned gelatinet i den heta (inte kokande) grädden. Fördela blandningen i fyra små glas eller koppar och ställ i kylen för att stelna.
6. När pannacottan stelnat, efter några timmar, bred på ett lager kondenserad mjölk. Det går lättare om den är lite ljummen.
7. Vispa grädden till garneringen och spritsa en gräddros i varje kopp.
8. Strö över marshmallows, jordnötter och choklad.

Klart att servera

16 mars 2017

Årets första fjäril


















Våren är min favorit bland våra fyra årstider. Det är nu som naturen bjuder på mängder med härliga upplevelser, när den åter vaknar till liv efter den långa vintervilan. Jorden tinar upp och den till synes döda marken börjar sakta ändra färg och hela växtriket får ännu en gång nytt liv. Jag tycker att det är lika magiskt vartenda år och lika fantastiskt är det att följa djurlivets iver på våren. Det börjar röra på sig nere i marken bland mull och gamla förtorkade rester av fjolårets växtlighet. Fåglarna blir mer aktiva och deras kvittrande serenader ökar i intensitet och så småningom kommer flyttfåglarna tillbaka för att häcka på olika platser i Sverige. Det är så mycket som händer i naturen varje vår och det upprepar sig likadant år efter år, men ändå tycker jag att det är lika fantastiskt varje gång. Jag blir lika glad när jag får se årets första utslagna snödroppe, första sädesärlan, ljudet av vårens första lärka, ja listan kan göras lång. Trots att jag sett och hört dem förut gläds jag lika mycket varje vår. I helgen fick jag uppleva en av de där häftiga händelserna, jag fick se årets första fjäril. Det var en citronfjäril, som på sina fjäderlätta vingar flög upp bland trädkronorna utanför vårt hyreshus (ej fjärilen på bilden). Det kändes som om den vaknat väldigt tidigt för årstiden. Det händer mycket både inom växtriket och djurlivet, men det gäller att vara lite extra vaken när man är utomhus och hålla blicken både högt och lågt om man vill följa vårens utveckling på nära håll och se så mycket som möjligt. Jag har i flera veckor följt scillan, som sedan många år växer intill dialysentrén på sjukhuset. Det var ett bra tag sedan de gröna, små bladen tittade upp ur jorden och igår fick jag glädjen att se den allra första lilla, blå stjärnan utslagen. Än har vårtecknen bara börjat dyka upp här nere i södra landet och mycket vackert och spännande har vi att se fram emot. Personligen är jag väldigt nyfiken över om herr och fru Strandskata ska komma tillbaka och häcka vid min arbetsplats, som de gjort flera år tidigare. Förra året fick jag se dem få sina första tre ungar. Tyvärr var det till slut bara en unge, som klarade sig och växte upp. Kommer det att flytta in någon fågel och lägga sina ägg i holken, som jag byggt? Mycket  vackert och spännande kommer förhoppningsvis även årets vår att bjuda på.

14 mars 2017

Vårblommorna vaknar från sin vintervila


















Längre blir natten och mörkret regerar
över dagen och solens värme och ljus
Livet rinner ur både blad och blommor
en sista ridå och de faller och dör
Under mattan av löv vilar lökar och rötter
från gnistrande kyla och vinande vind
Medan vintern drar fram väntar växterna tåligt
på våren som troget dem väcker till liv
Så misströsta inte över det som är visset
det kommer en tid när det grönskar igen

Dessa rader skrev jag en vinterdag för några år sedan. Troligtvis var det en gråmulen och kall dag då våren kändes långt borta, tvärtemot hur dagen var i lördags. En helt underbar dag då solen sken från en klarblå himmel över Halmstad och hade man funnit en plats utomhus att slå sig ner på, med skydd för vinden, hade man fått en skön stund i solen. På min inglasade balkong kändes det nästan som en sommardag och min katt Tindra intog sin favoritplats i klösträdet och låg och slumrade där i flera timmar. Solens strålar gör dagen lättare och lyfter tunga tankar, speciellt nu när jag inte mår så bra psykiskt och blommor och växter, både vilda och odlade, är en god terapi. Det är härligt att titta ut på balkongen, där de flesta av pelargonerna nu är omplanterade i ny jord och alla vissna blad är bortrensade. På en och annan planta har några färgglada blommor slagit ut och på ett par pelargoner, som tillhör gruppen primärhybrider, fick jag i helgen se små, små knoppar. Så småningom ska pelargonerna klippas ner, men det får vänta ett tag, tills att de kommit i gång och växa i sin nya jord. Samtidigt som jag klipper ner plantorna tar jag tillvara sticklingar. Än så länge är det för kallt för att rota sticklingar på balkongen och inomhus är det fullt i fönsterkarmarna i både sovrummet och nu även i köket. Tyvärr mådde jag för dåligt för att orka att vara med när Svenska pelargonsällskapet i Halland hade årets första träff i Falkenberg, vilket kändes väldigt tråkigt då vi alltid har väldigt trevligt när vi ses och oftast kommer man hem med några nya sticklingar. Trots att jag inte var med på nybörjarträffen, blev jag inte utan sticklingar. När jag några dagar senare var hemma på permission, under några få timmar, överraskades jag av ett paket, som kom med posten. Det var tur att jag var hemma när brevbäraren knackade på och lämnade över paketet, för däri låg ett tiotal orotade pelargonsticklingar, väl inpackade och var och en med namn. Jag blev såklart väldigt glad över att mina goa pelargonvänner lagt ner tid åt att packa sticklingar och sedan skicka dem till mig med ett gulligt kort, med en uppmuntrande hälsning. Stort tack för omtanken, den värmde verkligen. Sticklingarna blev planterade lite i all hast, men har i efterhand satts om i små krukor och jag har nu även hängt upp ett lysrör i köksfönstret, för att ge sticklingarna några extra timmar med ljus. Där står nu även några olika sorters frösådda pelargoner av vilda arter, som jag beställt hos Wexthuset. Jag hade turen att vinna två gånger i deras adventskalender innan jul, så fröna blev nästan gratis. Nu börjar den spännande väntan på när och om de ska gro.


















Även utomhus har de första vårblommorna vaknat ur sin vintervila och redan för några veckor sedan såg jag bland annat vintergäck, snödroppar och krokus, som blommade. Idag fick jag se att mina små minipåskliljor Tete a tete, som står i rabatten utanför vårt hyreshus, redan fått knoppar och fler lökväxter stack upp ur jorden lite här och där. Påskliljorna hade jag i en vårplantering på min balkong förra året. Sedan sparade jag dem och grävde ner dem utanför huset, tillsammans med en del andra lökväxter, som jag fyndade billigt på rea. Snart får jag glädjas över det arbete jag la ner i höstas, då jag grävde ner lökarna med en dålig, liten spade, i den hårda jorden mellan buskarna i rabatten. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var för lökar, som jag köpte, så det blir spännande att se vad det blir för blommor, som så småningom kommer att liva upp den trista rabatten.


















De gamla buskarna, som tidigare växte där, grävdes upp förra året, då de vuxit sig för höga, upp över fönsterna på bottenlägenheten. De ersattes av olika små växter, som tog sig mer eller mindre bra. Om jag orkar tänkte jag försöka kantskära rabatten och pyssla om den, för allas trevnad, annars görs det inte så mycket åt rabatterna kring vårt hyreshus. I höstas planterade jag olika lökväxter i krukor och en mindre spann. De har sedan stått uppe på vinden, vid mitt förråd. Igår tog jag ner spannen och satte ut den på balkongen, då ett flertal lökar vaknat till liv och några blad redan var ett par decimeter höga. En och annan namnskylt hade jag petat ner, så i spannen ska jag framöver få njuta av kungsängsliljor. Vad mer som är på väg upp ur jorden får bli en överraskning. De allra första vårblommorna, som blommar först på våren, är inte mina största favoriter om jag får välja fritt bland alla blommor, men det är ändå dessa vårblommor, som jag längtar efter och gläds över allra mest under året. De är bevis på att naturen åter börjar vakna ur vintervilan och sakta spirar grönskan runtom oss i naturen. En grönska som för mig känns lika fantastisk och ny varje vår, men när naturen väl gnuggat sömnen ur ögonen och vaknat ligger den inte på latsidan. Man kan nästan se skillnad på utvecklingen av blad och blommor från dag till dag. Håll ögonen öppna, för det gäller att inte missa våren, när den väl vaknar till liv. 














10 mars 2017

Litet grönsaksland i fönsterkarmen


















För ett par veckor sedan sådde jag plocksallad i en lerkruka, som jag sedan ställde  på fönsterbrädan i sovrumsfönstret. Där hänger sedan tidigare ett enkelt växtlysrör, 90 cm brett, med vitt ljus, över en del av mina frösådda, små pelargonplantor och sticklingar. Efter 3-4 dagar tittade mängder med små gröna blad upp ur jorden och jag plockade bort plasten med små lufthål, som jag täckt jorden med för att hindra sådden från att torka ut, då elementet sitter direkt under fönsterbrädan. Det var lite av ett experiment  att odla plocksallad inomhus mitt i vintern. Egentligen är det inte så konstigt att odla inomhus såhär års. Både blommor och grönsaker, som finns i butikerna nu, odlas i stora växthus med kraftig växtbelysning.


















Frågan var om mitt lilla lysrör skulle räcka som extrabelysning, så att salladsbladen skulle växa och utvecklas normalt. Salladen har vuxit fort och jag har fått vattna den ungefär varannan dag. Det kommer inte att bli några stora mängder att skörda, men det var heller inte min tanke när jag sådde fröna. Några salladsblad på smörgåsen förgyller hela frukosten. Lite sallad, som dekoration på lunch- eller middagstallriken höjer aptiten, speciellt när man som jag inte alltid är så matfrisk. Att få plocka egenodlad sallad inne i sovrummet, mitt i vintern, när snöns faller utanför fönstret, det tycker jag är riktig vardagslyx för mig. Det gäller att hitta de små guldkornen i vardagen och verkligen njuta av dem. Under helgen som passerat, var det trädgårdsmässa i Malmö, vilken jag gärna besökt, men då jag blev utskriven frän sjukhuset precis innan helgen hade jag inte ork att åka dit ensam och det var lite sent att hitta ett trädgårdsintresserat ressällskap. Istället åkte jag till Blomsterlandet och handlade. Det piggar alltid upp en smula. Nu när jag vet att det fungerar utmärkt att odla sallad på fönsterbrädan, ska jag även så frön av blodskräppa och krusbladig persilja. Färsk persilja ger mycket mer smak åt maten än den frysta och är även vacker att dekorera både smörgåsar och maträtter med. Blodskräpppa/Ängssyra, Rumex sanguineus 'Blood veined', har en lite syrlig smak. Då den innehåller mycket oxalsyra ska man inte äta den i några större mängder, men de gröna bladen är väldigt vackra med sina röda bladnerver och gör sig fint i en sallad eller som dekoration på mattallriken.
Jag har många gånger tittat på den vackra, vita spindelliljan, men aldrig gjort mig mer bekant med den.. En bekant till mig har odlat den i fönsterkarmen med gott resultat. Helst odlas den i kruka på inglasad balkong eller uterum. När jag fick se narcissliljan, narcisslilja hymenocallis festalis. som är en släkting till spindelliljan, blev jag köpsugen, och en lök av den doftande liljan hamnade i min korg, liksom ett paket av en ny sort av oxalis, som också går bra att odla i kruka. Nu återstår bara problemet att göra plats i fönsterkarmarna där hemma. Jag slängde ut ett par växter, som gjort sitt i köksfönstret, och nu är planen att hänga upp mitt andra lysrör där. Då blir det närma och bra till krukorna i mitt lilla grönsaksland när jag lagar mat, och det gör jag både ofta och gärna. Igår klippte jag av de första salladsbladen och åt dem på min frukostsmörgås, med kokt ägg och kaviargrädde. Min experimentsådd visade sig verkligen vara lyckosam. I helgen ska jag så persilja och blodskräppa och hoppas på samma goda resultat som med salladen.

3 mars 2017

Avtryck av kattassar


















För någon vecka sedan blev marken pudrad av snö. Det vita, tunna täcket försvann fort och blev bara kvar där plogbilen kört ihop små högar. Det snöade ytterligare några nätter, men framåt gryningen hade slasket redan hunnit smälta bort. Jag blir allt mer tveksam till om det blir någon riktigt kylig och vit vinter innan våren gör sitt intåg. Härom morgonen väcktes jag av hur solljuset lyste in genom fönstret på sal 7, på avdelningen på sjukhuset där jag ligger inne just nu, då jag under en tid mått riktigt dåligt psykiskt. Jag har fått komma hem en och annan eftermiddag på permission och även sovit hemma någon natt. Vanligtvis sover jag helst med persiennerna uppdragna under natten, då jag tycker om att vakna av att solens strålar sträcker sig allt längre in i rummet. Morgonsolen gör det lättare för mig att vakna och komma ur sängen. Tyvärr är jag oftast väldigt trött när klockan ringer på morgonen och det är sällan som jag  känner mig riktigt utsövd och pigg när det är dags att lämna den varma, sköna sängen. För var dag som går stiger solen upp allt tidigare på himlavalvet och jag hoppas att den, tillsammans med några nya piller, ska göra att jag känner mer glädje inför varje ny dag som väntar.
Vintern har varit riktigt mörk och tung och många mornar har jag inte orkat att ta mig upp ur sängen och gå till jobbet, trots att min katt Ängla nästan dagligen kryper intill mig när hon märker att jag börjar vakna och så smått börjar röra på mig. Då vill hon gärna tvätta min kind och haka och ligga kvar med sin nos riktigt nära mitt ansikte. När jag väl orkat sätta mig upp i sängen kommer Ängla och sätter sig framför mig, lutar nosen mot min haka och spinner, samtidigt som jag kliar och klappar henne. Tyvärr slumrar jag till ganska ofta, när vi sitter tillsammans i sängen, men Ängla märker snabbt när jag somnar, då jag slutar att gosa med henne. Då reagerar hon snabbt och puttar till mig på bröstet, med sin ena framtass. Hon ger sig inte förrän jag vaknar och på så vis fungerar hon utmärkt, som en extra väckarklocka.















 


Jag är nöjd över att vi hittills fått så lite snö i år, då det annars lätt ställer till med t.ex. problem i trafiken, halkolyckorna ökar, och det är svårt för vilda djur att få tag i mat. De hemlösa katterna lever ett ännu tuffare liv såhär års, som tvingas vara ute i snö och kyla, med ytterst lite mat i magen. För en del vildkatter blir denna vintern tyvärr den sista i deras liv. Frågar man barn om vad de tycker om snö får man en mer positiv syn på den kalla, vita mattan, som täcker landskapet vintertid. Jag minns själv hur roligt vi hade det i snön när jag var liten. Vi byggde snögubbar, ljuslyktor, borgar, åkte pulka och skidor och gick in först när man frös och fick sitta vid elementet för att tina upp sina kalla händer och fötter. Självklart ser jag inte bara det negativa med snön nu i vuxen ålder. Naturen blir otroligt vacker, där orörd, kuperad mark med träd och buskar täckts av snö, som gnistrar i vintersolen. Vad smakar då godare i pulkabacken än en enkel fika med varm choklad och kanelbullar.
Mina katter har delade meningar när det gäller kyla och snö. Jag trodde från början att min katt Ängla skulle tycka om att vara ute även vintertid, då hon har en lång, vit päls, som är extra tjock under vinterhalvåret. Så fel jag hade.Ängla är nästan inte alls ute vintertid. Hon stannar vid ytterdörren, tittar sig omkring och man ser hur hennes morrhår spelar i vintervinden. Ibland tar hon några steg utanför dörren och sätter försiktigt ner tassarna. Det syns att hon inte är bekväm med att gå i den kalla snön och efter någon minut är hon innanför ytterdörren igen, men häromdagen ställde hon sig på den snöprydda marken och lämnade ett par fina tassavtryck. Min andra katt Tindra, som är en korthårig huskatt, går gärna ut året om, men ju kallare och regnigare det är, desto kortare stund är hon ute. Hon föredrar att uträtta sina behov utomhus och även om det regnar kan hon ibland ta skydd under buskarna och sitta och spana på ovädret. Mina katter lämnar många tassavtryck när de är ute och då inte bara i snön, men de flesta avtrycken lämnar de i mitt hjärta. Det har varit jobbigt att gå och lägga mig i sjukhussängen och känna det riktiga lugnet, när varken Tindra eller Ängla legat intill mig. När jag låg där i mörkret, efter att tagit min sömntablett och försökte somna, tyckte jag plötsligt att det rörde sig vid fotändan av sängen. Jag tänkte att det var säkert Ängla, som hoppade upp i sängen och kom och ville sova intill mig. Då vaknade jag till, öppnade ögonen och ingås att det bara var jag i sängen och runtomkring var väggarna kala och utanför fönstret lyste lyktor över bilarna, som stod parkerade strax utanför sal 7. När jag inte har mina katter hos mig har jag ändå alltid tassavtryck i mitt hjärta och omkring min hals hänger ett silversmycke, med Tindras ena tassavtryck. Jag vann berlocken i en tävling, då man skulle skicka in ett foto på sin katts tass. Jag ritade av Tindras trampdyna, så smycket är exakt efter hennes tassavtryck, men något mindre. Mina älskade katter lämnar dagligen härliga avtryck efter sig, som jag bär med mig.







23 feb. 2017

Fattiga riddare, en gammal klassiker



















När jag tänker på riddare för tankarna mig till filmens värld och Sir Walter Scoots klassiska äventyrsroman Ivanhoe, som utspelar sig på 1100-talet. Den senaste filmatiseringen har under många år visats på nyårsdagen, i svensk tv. Jag har tappat räkningen på hur många gånger, som jag har sett filmen med Anthony Andrews i rollen, som Ivanhoe, men han är alltid lika snygg och stilig. Tyvärr får han aldrig sin sköna Lady Rowena, Lysette Anthony. Filmen slutar tyvärr alltid med att Ivanhoe väljer sin Rebecca, Olivia Hussey. Jag hoppas i alla fall att de levde lyckliga i alla sina dagar tillsammans.
I verkligheten hade riddarna inte alltid det så gott ställt, utan var beroende av andra för att få ihop till brödfödan. Under nödåren levde de ibland på torkat bröd, som de fräschade upp genom att lägga det i mjölk och sedan steka det i ister. Fattiga riddare är en översättning från tyskans arme ritter eller engelskans poor knights. Rätten sägs ha sitt ursprung i 1400-1500-talens kloster i Andalusien. Det var under första halva delen av 1800-talet, som de fattiga riddarna dök upp i kokböckerna i Sverige.
När jag var liten ordnade min mamma oftast fika till mig, när jag kom hem från skolan. Ibland hade hon bakat kanelbullar, kokt sagosoppa med torkad frukt eller gjort scones. Allra godast var det när hon gjorde fattiga riddare. Mamma bakade mycket vetebröd och ibland hände det att några bitar från en vetelängd blev liggande kvar i brödlådan och blev lite torra. För att fräscha upp brödskivorna lyxade hon till vår eftermiddagsfika, genom att göra fattiga riddare. Då tyckte jag att det kändes som riktigt kalas hemma på Körsbärsvägen. Man tar vitt skivat formbröd, vilket även kan skäras som brödstavar eller skivad vetelängd, vispar ihop ägg, mjölk och mjöl och vänder runt brödskivorna i blandningen och låter brödet suga åt sig av mjölkblandningen en liten stund. Därefter steks brödet i smör, på medelstark värme, tills att brödskivorna fått fin färg. Mamma brukade servera de nystekta, frasiga riddarna vända i socker och kanel. Får jag själv bestämma avnjuter jag dem helst med vispad grädde och sylt.
De fattiga riddarna kan även ätas med t. ex. glass, färsk frukt eller bär, flytande honung,
lönnsirap eller vaniljsås. Vill man göra rätten lite matigare hoppar man över det söta och serverar bräckt skinka, knaperstekt bacon och lingonsylt till eller keso.

Recept, 4 personer
4 toastbröd 

1 ägg
1 1/2 dl mjölk
1/2 dl vetemjöl

1 krm salt
1 tsk strösocker
smör till stekning
ka
nel och socker till garnering

Gör så här:
Vispa ihop ägg, mjölk och vetemjöl till en klumpfri smet. Vänd bröden i blandningen och låt de ligga en stund så att de suger upp vätska.
Stek dem sedan i rikligt med smör, på medelstark värme.. Vänd dem sedan i socker och kanel.

Servera genast!

18 feb. 2017

Mal vaniljstång med Vanilje-Twister























Jag tycker om att laga mat, göra efterrätter och baka. Under den senaste tiden har jag vid ett flertal tillfällen gjort pannacotta, där det ingår vaniljstång i de flesta recepten. Då jag bara gjorde efterrätten till mig själv har det bara behövts en kvarts vaniljstång. Jag fick tips om att det gick lika bra att byta ut vaniljstången mot vaniljsocker, som dessutom är mycket billigare. Det var helt klart enklare att använda vaniljsocker, då jag gjorde så lite pannacotta, men det blev långt ifrån lika god vaniljsmak. När jag handlade härom dagen och letade efter vaniljstång hittade jag vaniljpulver i små burkar, från två olika leverantörer, till ett pris strax under femtiolappen. Texten på förpackningarna var minimal och utan läsglasögon hade jag ingen möjlighet att läsa hur många vaniljstänger, som pulvret motsvarade. Jag hittade även Vanilje-twister från Dr. Oetker i butikshyllan. Förpackningen innehöll en liten kvarn, med bitar av torkade vaniljstänger. Innehållet motsvarade 5 stänger och kvarnen kunde regleras om man vill ha mer eller mindre finmald vanilj. Prismässigt var den billigare än att köpa hela vaniljstänger och efter att jag nu använt den malda vaniljstången vid ett flertal tillfällen är jag helt klart nöjd med både vaniljsmaken och kvarnen. Ett par enkla vrid på kvarnen och jag hade enkelt smaksatt min pannacotta, bra mycket enklare än att dela en liten bit vaniljstång och skrapa ur fröna och sedan förvara stången, så att den inte torkar till nästa gång jag ska använda den.. 0,5 tsk Vanilje-Twister motsvarar en urskrapad vaniljstång eller 2-3 tsk vaniljsocker. Kvarnen är enkel att ha till hands till desserter, bakverk eller om du vill ge din smoothie en smak av vanilj.

15 feb. 2017

Salladssådd i fönsterkarmen


















De senaste dagarna har solen äntligen återvänt och idag har den strålat från en vackert, klarblå himmel över Halmstad. I middags var det hela 10 plusgrader utomhus och på min balkong visade termometer på +25°C. Min katt Tindra har inte varit ute på balkongen under hela vintern, men idag smet hon ut och la sig på sin klätterställning, när jag öppnade balkongdörren. Där låg hon sedan i flera timmar och såg verkligen ut att njuta. När jag kom till sjukhuset efter lunch satt en man i bara kortärmat och solade sig på bänken utanför dialysentrén. Det såg härligt ut och jag hade gärna gjort honom sällskap istället för att gå in och lägga mig i dialyssängen. Vårkänslorna blir allt starkare, men natten var kall med -8°C, så det är stora temperaturskillnader under dygnet och än är våren långtifrån här. Jag har börjat lite smått med att plantera om mina pelargoner, som stått på min inglasade balkong under hela vintern. En hel del småplantor har tyvärr inte klarat sig, men långt ifrån alla och de större plantorna ser fina ut, men till nästa år får jag tänka om lite kring vinterförvaringen.
Försäljningen av fröer har pågått sedan flera veckor i butikerna och alla små påsar, med bilder på vackra blommor och diverse grönsaker, väcker verkligen längtan efter att få börja så. De senaste åren har jag haft så många pelargoner att det knappt funnits plats över för annan odling på min balkong, men lite kryddor och sallad har jag haft. Jag brukar så plocksallad i flera omgångar under sommaren. Det är något speciellt att kunna gå ut på balkongen på morgonen och hämta in några salladsblad att ha på smörgåsen. Måste jag vänta ända till sommaren för att få äta egenodlad plocksallad? Tanken slog mig härom dagen. Det kanske går att odla sallad under växtlysröret, som jag har hängande i sovrumsfönstret, över några av mina små pelargoner. Det är helt klart värt ett försök tyckte jag och köpte hem en påse med salladsfrön. Jag sådde en del av fröna i en kruka och satte gladpack över. Efter bara några dagar kom de första små, gröna bladen upp och jag tog bort plasten. Att få se de första bladen titta upp ur jorden gav mig en härlig känsla inombords. Det spelar nästan ingen roll vad det är för frön som jag sår. Jag får samma positiva kick av att få se de små plantorna börja sina liv. Jag hoppas att växtlysröret ger tillräckligt mycket ljus åt min salladsodling, så att bladen inte bara växer iväg på höjden på sytrådstunna stjälkar, men hittills ser det lovande ut. Förhoppningsvis kan jag plocka de första salladsbladen i fönsterkarmen om några veckor och göra frukostmackan till en godare smakupplevelse.

14 feb. 2017

Pannacotta med Noblesse


















De senaste veckorna har matlusten inte varit på topp, men lite pannacotta har lätt slunkit ner och därför har jag gjort pannacotta lite på löpande band och även låtit mina grannar få smaka. Tidigare har jag gjort enligt grundreceptet och smaksatt med vaniljstång, men nu har jag provat på att göra pannacottan lite efter eget tycke och smak och tittat i skafferiet efter vad som kunde passa bra som smaksättning. Härom dagen provade jag på att smälta ner noblesseplattor i grädden. Riktigt mumsigt!
Halva receptet ovan räcker till 4 små mockakoppar, som på bilden.

Pannacotta till 4-6 personer
4 dl vispgrädde
½ vaniljstång eller vaniljpulver med äkta vanilj
½ dl socker
2 st gelatinblad

12 noblesse original
hallon och riven choklad till garnering

Gör såhär:
1. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter.
2. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg frön och stång i en kastrull tillsammans med grädde och socker och låt koka upp. Dra av kastrullen från värmen och låt dra några minuter. Ta bort vaniljstången. Lägg i noblesseplattorna och låt dem smälta under omrörning på svag värme.
3. Ta upp gelatinbladen och krama ur vattnet. Rör ned gelatinet i den heta, ej kokande grädden och rör tills att gelatinet löst sig. Fördela blandningen i fyra små glas eller skålar och ställ i kylen för att stelna.
4. Garnera med frukt eller bär och eventuellt choklad.
Klart att servera!


Recept på en annan variant av pannacotta, med chokladsmak och daimcrunch, hittar du på min blogg här.

Kärlekens dag


11 feb. 2017

Årets första penséer


















Pensèerna brukar vara de första blommorna, som vi planterar ut i krukor och balkonglådor under tidig vår. De senaste åren har de första plantorna kommit ut i handeln redan i månadsskiftet januari/februari och så även i år. Jag kunde inte motstå frestelsen när jag såg dem i butiken, så jag gick därifrån med tre plantor, med blommor i olika nyanser av lila och vitt. Penséerna var väldigt små och varje planta hade bara en enda blomma. Pensèer tål temperaturer ner mot nollan och klarar sig även om det blir någon minusgrad nattetid. Då brukar i och för sig plantorna sloka rejält, men återhämtar sig vanligtvis när temperaturen stiger framåt dagen. Än bör man vänta med att sätta ut dem, men min plantering står på min inglasade balkong, där jag kör med värmefläkt för att mina pelargoner ska klara vintern där ute. Troligtvis lär det dröja innan penséerna växer sig större och får nya blommor. För det krävs både mer ljus och värme, men det blir spännande att följa de små plantorna framöver. Jag satte penséerna tillsammans med en murgrönsplanta, som jag delade på. Tanken var att den rutiga rosetten skulle matcha blommorna, men plantorna blev stående ett par dagar innan jag satte dem i krukan och blommorna hann vissna. Till rosetten gick det åt 1-1,5 meter band och c:a 20 cm ståltråd. Be gärna personalen i blomsteraffären att göra rosetten åt dig, om du inte har koll på hur man gör. Jorden täckte jag med vita små stenar och slutligen stack jag ner ett par fjärilar, som dekoration. Samma dag som jag gjorde min vårplantering täcktes marken av ett tunt täcke snö och plötsligt kändes våren väldigt långt borta, men några vårblommor inomhus råder enkelt bot på den värsta längtan efter våren. En enda pensé, gärna en småblommig, gör sig fint planterad i en större kopp på köksbordet, i alla fall under några dagar, sedan vill den stå på en svalare plats.

Årets första penséer i snön.







10 feb. 2017

Fläskfilé med lingon en riktig festmåltid


















Att laga mat till sig själv, när man som jag lever ensam, ses av en del som en riktigt tråkig syssla och det är det också ibland, men oavsett om man lagar mat till en eller flera så tryter inspirationen emellanåt. Visst skulle det vara enklare att köpa halvfabrikat eller färdiglagad mat från ett restaurangkök, men det blir mycket dyrare i längden och jag tycker dessutom att min egen mat oftast är godare. Visst händer det att jag köper hämtmat ibland, när jag inte orkar ställa mig vid spisen, eller sushi för att det först och främst inte lönar sig att göra det till sig själv, men främst för att jag inte skulle få till den lika god, som sushin från min favoritrestaurang. Jag tycker det är roligt att laga mat och det är den största anledningen till att jag oftast lagar min middag själv. För att slippa stå vid spisen varje dag gör jag mat, som räcker till flera middagar, och rätter som lämpar sig att frysa och ta upp och värma. Pasta, ris och potatis fryser jag däremot inte, då det är lätt att laga till och är mycket godare nykokt. På fredags- och lördagskvällarna unnar jag mig något lite extra gott och festligt, för även om jag äter ensam vill jag känna av att det är helg. Mat ska vara gott och inget som man äter bara för att bli mätt. I min frys finns små portioner med bland annat olika grytor med allt från kött till kyckling, lasagne, brynt köttfärs med tacokrydda och helstekt kyckling med sås. Ibland gör jag små fiskgratänger med potatismos i folieformar och fryser in. Jag tar upp gratängen ur frysen, låter den tina och gratinerar den först när den ska ätas. Dessutom har jag en och annan liten låda med dessertpaj i frysen, som är enkel att ta upp och värma mikron om jag blir sugen. Det blir lätt att jag lagar mina favoriträtter, vilka sällan är efter några recept. Ibland lagar jag till något av det jag har hemma i kylskåpet. Häromdagen var det extrapris på fläskfilé. Då passade jag på att jag köpa en att lägga i frysen och en att laga till. När jag var i affären köpte jag även en pakets med frysta lingon. Någonstans i bakhuvudet fanns en idé om att laga fläskfilé med lingon. Väl hemma googlade jag och hittade några olika recept på lingonfilé. Jag gick inte slaviskt efter något av recepten utan stekte köttet och gjorde såsen efter eget tycke och smak. Det blev en riktigt god middag, med lite annorlunda smak på såsen. Jag kan verkligen rekommendera lingonfilén som bjudrätt och jag kommer definitivt att laga rätten snart igen.

Recept
1 fläskfilé 500 g
salt
peppar
smör till stekning
2,5 dl grädde, eller grädde och creme fraiche
1 dl lingonsylt (jag använda rårörd sylt, som inte var så söt)
2 msk soja
1½-2 oxbuljongtärningar och vatten
2 msk persilja
redning
+ persilja och frysta lingon till dekoration

Gör såhär:
1. Sätt ugnen på 200°.
2. Putsa köttet och skär det i 1½ cm tjocka skivor. Bryn köttet i smör tills att det fått fin stekyta och färg. Salta och peppra och lägg i en ugnssäker form.
3. Häll grädde, buljong, lingonsylt och soja i stekpannan. Låt koka ihop under omrörning, red av såsen, smaka av och lägg sist i persiljan.
4. Häll såsen över köttet. Så långt kan man förbereda rätten. Sätt in formen i ugnen c:a 20 minuter. Ta ut formen och strö över persilja och lingon. Sätt in formen i ugnen ytterligare ett par minuter, så att lingonen blir varma.
Servera med t.ex. pressad potatis eller potatismos och sallad.

6 feb. 2017

Anemoner och ranunkler sprider vårkänslor


















Januari månad passerade med en rasande fart och vi har redan hunnit en bit in i februari. Hittills har det märkligt nog varit en så gott som snöfri vinter i Halmstad. Igår föll snöblandats regn från en grå himmel. Solen lyser med sin frånvaro och februarivädret ger verkligen ingen positiv input till mitt humör, som tyvärr varit långt ifrån på topp, sedan det nya året började. Att vakna på morgonen och få se solen gå upp ger helt klart en mer positiv start på dagen. Utan varken sol eller snö tycker jag att februari är en grå och tråkig månad, även om det märks att dagarna har blivit lite längre och ljusare. Kanske skulle lite snö trots allt pigga upp. För barnens skull hoppas jag på att det blir snö, i alla fall när de har februarilov, men annars vill jag ha vår så snart som möjligt, För att pigga upp mig själv köpte jag hem några anemoner häromdagen. Anemonen, som finns i vitt, rosa, rött och blått, sprider verkligen vårkänslor, liksom ranunkeln, som båda tillhör ranunkelfamiljen. Vanligast är bukettanemonen Anemone Coronaria. Det krävs inte så många blommor eller ett avancerat arrangemang för att få ett vackert blickfång på bordet. Jag köpte tre mörklila anemoner, som jag skar av och gav nya snittytor, och satte i några små vaser. Det finns en hel del vackra gröna blad och olika gräs, som är fina att dekorera med. Två strån av ett gräs med hängande ax fick ta plats intill blommorna. Som en liten parentes kan jag nämna att min katt Ängla var väldigt förtjust i dessa ax, så har du katt får du vara beredd på att grässtråna troligtvis inte blir så långlivade. Jag placerade vaserna tillsammans på en bricka och så var mitt enkla arrangemang klart. Enklare kunde det inte bli. På nätterna lyfter jag ut brickan i trapphuset, där det är svalt, för att blommorna ska hålla lite längre. Ranunkler är en annan härlig vårblomma, som finns i flera olika färger såhär års. En enda stjälk kan räcka om man vill dekorera några små vaser, då det brukar växa flera blommor på samma stjälk. Små vaser eller flaskor hittar man ofta billigt på loppis och de blir minst lika fina att arrangera tillsammans om de har olika höjd och form.